Att våga drömma. Sverige-Island.

I soffan inför Sverige-Island igår vänder sig Malin, min sambo, till mig och frågar:
-Kan vi vinna EM?
Jag svarade på automatik,
-Ja, kan och kan. Teoretiskt finns ju möjligheten men du vet…
Och där vill jag stoppa mig själv..

En träningslandskamp är en träningslandskamp är en träningslandskamp.
Särskilt mot Island med halvfulla läktare i majs sista dagar där sommaren ännu envisas med att förbli en viskning som inte verkar vilja växa sig starkare.

Vi tar det från början:
För 4 veckor sen flög vi på rosa drömmoln.
Zlatan satt tryggt på skytteligetronen i Italien, Elmander var underbar och älskad av alla i turkiet, Toivonen sparkade mer boll än motståndare och vi hade fått oss en ny nationalgunstling i John Guidetti, en orädd och kaxig ungtupp som stulit hela showen i Holland (Känns det igen?).
En spricka i en fot och en risig köttbit senare satt vi och var nyfikna på… Markus Rosenberg och Andreas Granqvist.
Så vad vill man ha ut av en träningslandskamp?
Vi efterlyste svar men vi borde nog ha lärt oss vid det här laget att ställer man en fråga till Erik Hamrén är det inte alltid ett svar man får tillbaka.
Erik besvarade våra frågor som så många gånger förr:
Med flera nya frågor.

Detta var en träningslandskamp där Sverige 2012 inte mötte Island 2012 utan de mötte sig själva, valfri upplaga från 2000-talet.
Lagerbäck, nu på motståndarsidan har snabbt ”Lagerbäckifierat” det isländska landslaget och hade inte det nya Sverige lärt sig att vara aggressiva från start kunde detta positionssäkra isländska lag kunnat straffa oss hårdare.
Såhär: Ett Svenskt landslag under Lagerbäck hade inte släppt in de två billiga målen, dock hade man inte heller gjort de tre man gjorde om ens något.
Det är detta Erik Hamrén gett oss, det är detta vi kan förvänta oss av Sverige anno 2012.
Så därför lägger jag analyserna åt sidan, släpper diskussionen om positionsspelet vid baklängesmålen och vilken roll Zlatan bäst kommer till sin rätt i.
Jag vill backa, jag vill backa till de där sekunderna precis innan domaren sätter pipan i mun och jag vill säga till Malin:

-Ja, ja det kan vi tamigfan!

Jag vill tillåta mig att drömma stora drömmar.
De drömmar vi så länge förvägrade oss själva genom att vara sådär svenskt lagom.
Genom att nöja oss med att slå rekord i att kvala in till turneringar, genom att tycka det var gott nog.
Det var fantastiskt att kvala in och jag menar inte att förringa den bedriften men vi behöver våra drömmar, vi behöver våga flyga högt, högre än våra vingar kanske bär.
Idag vill jag inte vara realist.
Idag vill jag att vi provar våra vingar så långt det bara går och om vi kraschar gav vi det ett ärligt försök.
Likt fågeln i Björn Afzelius sång har vårt landslag behövt sitta inburade, de har behövt stärkas och finna stabilitet.
Men nu är vingarna starka och detta lag behöver få flyga, vi behöver våga drömma stort och starkt och utan förbehåll.
Vi har aldrig tidigare haft en Zlatan i denna form och med denna spelglädje, vi har idag kantspringare som vågar bryta av och inhoppare redo att visa Europa (och alla potentiella köpare) vilka fan dom är.
Läget i laget är inte optimalt och det tror jag kan vara det bästa som kan hända.
I total harmoni slappnar man av.
Nu finns det osäkerheter, det är öppet på många positioner.
Spelare som inte trodde de skulle bli uttagna är med och det finns skador lite här och var.
Med detta kan alla tagga till lite extra.

Sverige är inte Europas bästa lag, hade EM spelats som en serie hade vi varit GIF Sundsvall.
Men en magisk sommar, ett par gyllene veckor kan en trupp gemensamt uppnå vilket mål som helst.
Vi såg det -94 och vi måste tillåta oss att drömma igen.
Hellre försöka och slå sig än att aldrig ha försökt.

Detta har Erik Hamrén gett oss, en kantstött och naggad dröm, men likväl en dröm.
Nu är det upp till oss att våga drömma den.
Att vågavända oss om till den som är bredvid oss i soffan, på O´Learys, vid medborgarplatsen eller på torget och säga:
Ja, vi kan! Sverige kan!

Laget:

Isaksson: Ok. Inget att göra på målen, inte heller särskilt delaktig i spelet.

Granqvist: Löser positionen defensivt mycket bra, dock osäker och långsam i anfallspelet.
Mellberg: Godkänd, miss i markering vid första målet. Annars ok.
J.Olsson: Svajig, stark i sina snabba beslut. Osäker när han ska delta i spelet.
Safari: En stabil insats, ryckt upp sig fint. Tänkte sig för både 1, 2, 3 och fyra gånger vid inkast dock..

R. Elm: Otroligt skicklig i passningsspelet och lugn. Syns att han jobbat upp lite rutin.
K. Källström: Är Kim Källström. Frisparkarna sparas till mästerkapet?

S. Larsson: Mycket bra första halvlek, fin högerfot och delaktig i allt under Sveriges bästa period i matchen.
Ibrahimovic: Får mycket boll och är då som bäst. Lagets härförare med ett mål och en assist.
Toivonen: Löper mycket och vill, men kanten känns onaturlig.

Rosenberg: Gjorde väl det han skulle, löpa mycket och hota. Bra stöd till Zlatan stundtals.

Inhoppare:
Bajrami: Riktigt pigg och det märks att han är sugen. Ville få göra mål.
Willlhelllmsson (?): Såg fräsch ut, fint mål och det märks att det är konkurrens om platserna.
Antonsson: Inte särskilt delaktig då matchen mattats av, tappade markering i enda riktiga situationen.
T. Hysén: Matchens Lirare!
Holmén: Har tuffat till sig i Turkiet.
Wernbloom: Tog smällar, gav smällar och la en smörpass till Chippens mål. En dag på jobbet för Boom-Boom.

Leave a Comment