Är Wilson Liverpools frälsare?

Sedan Kenny Dalglishs ankomst till Liverpool har det visserligen inte blivit några matcher man vill minnas, men man har kunnat se mycket positivt redan efter lite mer än en vecka i klubben. Mot United hade det mycket väl kunnat bli en cupseger, om inte domaren velat avgöra matchen själv genom en pinsam straff och en diskutabel utvisning. Mot Blackpool fanns rätt vilja, även om den bara fanns där fram till Blackpools kvittering. I den tredje matchen mot Everton dominerade man större delen av matchen, och tappade poäng tack vare en kort period med mycket slarv. Detta är små tecken som tyder på rätt riktning. Det har även funnits starkare tecken på att laget är på gång, men även tecken för motsatsen.

Kommer man som ny tränare till en klubb i kris, mitt i säsongen, så ska det rimligtvis ta tid att få in sin spelidé i laget. Redan efter mindre än ett dygn som tränare såg man tecken på Dalglish offensiva tänkande. Helt plötsligt såg det ut som att Liverpools spelare gillade att spela fotboll igen, något man inte kunnat se på över ett halvår. Det kommer att ta tid för Dalglish att få spelarna att spela som han vill, men framstegen syns tydligt, även de små. Spelglädjen har synts i allt längre stunder för varje match. Skulle vi återigen få se 90 minuter med denna glädje, så är jag helt övertygad om att Liverpool får tillbaka kapaciteten att rubba Europas elit. Det var ändå bara två år sedan man slog Real Madrid på Anfield och Manchester United på Old Trafford, med målskillnaden 8-1, under samma vecka.

Förutom att laget trivs med att spela fotboll under Dalglish, så verkar även Torres vara på gång. Mot Manchester United såg vi honom kämpa, ett stort steg för någon som varit helt iskall i snart ett år. Mot Blackpool tog det inte mer än 3 minuter innan han från ingenstans fick självförtroendet att stenhårt trycka in en boll i nättaket. När Everton stod för motståndet var han plötsligt livsfarlig igen. Fernando Torres har en förmåga att tydligt visa vad han tycker. Att han har sett ledsen ut beror på att han haft sina problem. Nu kan vi äntligen se honom så som han ska vara igen, upp med huvudet, kämpa, och ge allt för laget. Bli inte förvånade om han till slut dyker upp nära toppen av skytteligan med över 20 mål gjorda i ligan. Kommer formen tillbaka tar det inte lång tid för honom innan hans nuvarande 7 mål har fördubblats, och till och med mer än så.

Vad är då problemet i Liverpool? Varför börjar man inte vinna igen, nu när allt verkar så bra? Ett ord, defensiven. Liverpools försvar har av någon anledning förvandlats från Europas bästa till ett av Premier Leagues sämre. Faktum är att det för tillfället bara är målvakten José Reina som håller världsklass i lagets försvar. Glen Johnson visar mer och mer för varje match varför han borde spela yttermittfältare. Det är många bakåtmål som startar med att Johnson blir rundad eller tunnlad. På vänstersidan ser det inte bättre ut. Hodgsons favorit Konchesky har under sin Liverpoolkarriär gjort mer negativt än positivt. Aurelio är bra när han spelar, men tyvärr är han skadad mer än vad han spelar, precis samma problem som med Agger. Legenden Jamie Carragher är fortfarande oerhört viktig med sitt hjärta och sin ledarförmåga, men någon snabbhet finns inte längre hos den åldrande mittbacken. Martin Skrtel och Sotirios Kyrgiakos är inte spelare för ett bättre lag än vad Liverpool är enligt tabellen. Det enda positiva i försvaret för tillfället är Martin Kelly. 19 år, och redan en av Liverpools bästa spelare sett till den senaste tiden. Frågan är om det säger mest om honom eller Liverpool. Förmodligen båda.

En mycket positiv sak med Kenny Dalglish är att man aldrig kan förutspå hans startelvor. Martin Kelly har fått starkt förtroende. Hodgson-flopparna Jovanovic och Poulsen fick båda starta mot Blackpool, och före detta långtidsskadade Spearing fick starta derbyt mot Everton. Personligen tror jag att detta är nyckeln till att få igång Liverpool. Rotation leder till att reserver och juniorer vill visa upp sig. Nu är det perfekta, i alla fall lättaste, tillfället att slå sig in i A-laget, medan laget spelar som sämst. Att Dalglish matchar spelarna försiktigt, med en eller två nya spelare varje match, är såklart bara en fördel. Kelly har tagit chansen han fått. Spearing tog den bra. Shelvey har imponerat i inhoppen han fått göra. På tur står förmodligen Pacheco, men även Danny Wilson, skotten som köptes in i somras. Han har hittills inte fått spela mer än två matcher i Europa League och en i ligacupen. Wilson var ordinarie i sin tidigare klubb Rangers, vilket visar att han borde få en chans. ”Jag har ännu inte sett Danny spela för oss sedan jag kom in i bilden och han kan kanske får en chans. Han har varit fantastisk på träning” är Dalglishs ord om Wilson, vilket tyder på att han lär få starta inom en snar framtid, kanske redan på lördag mot Wolverhampton. I Liverpools darriga mittförsvar är det inte särskilt svårt att slå sig in för tillfället. Jag är helt säker på att Wilson följer i Kellys och Shelveys fotspår och tar chansen. Av det lilla man fått se av honom hittills i Liverpool har han varit riktigt stabil. Martin Kelly har redan konkurrerat ut Glen Johnson på högerbacken. Kanske gör Wilson samma sak med Martin Skrtels plats. Chansen finns fortfarande för en talangfull mittback att blomma ut i årets Premier League. Tar Wilson chansen när den kommer kanske Liverpool redan har hittat Carraghers ersättare i ett försvar som förhoppningsvis kommer vara lika stabilt i höst som för två år sedan.

Leave a Comment