Biografi: Batistuta

Gabriel Omar Batistuta var ingen vanlig världsspelare, det största han vann var Italienska Serie A en gång, vilket var en av hans stora drömmar, han ville också vinna Championes Leauge. Men  vägen till proffslivet var ingen askungensaga direkt men han lyckades och blev en hjälte i det fantastiska landet Italien.

Namn: Gabriel Omar Batistuta
Längd: 1,85 m
Ålder : 42
Född: Avellaneda  , Argentina 1 Februari 1969
Smeknamn : Batigoal
Position : Anfallare

Om man tänker efter så kunde hela hans liv varit annorlunda, han kanske inte hade varit en rik föredetta målspottare, som ung var inte fotboll hans främsta intresse utan det var basketen som hägrade, han var lång som barn så han hade ett litet övertag till sina jämnåriga. Fram till 1978 var basketen hans passion, men under världsmästerskapen i fotboll 1978 så blev han väldigt imponerad av den Argentinske anfallaren Mario Kempes. Och efter guldet så blev intresset för fotboll större och han och hans vänner började spela med varandra på gatan.

Karriär

Hans första klubb han spelade i var det lokala laget, Platense junior där han utvecklades och kom med i stadslaget för Reconquista där han vann provins mästerskapet där de slog Newells Old Boys i finalen, Batigoal stänkte dit två stycken. Newells fick upp ögonen för den unge lovande anfallaren, de skrev kontrakt med honom 1988.

I Newells fanns tränaren Marcelo Bielsa som var den som skulle få chansen att coacha honom i landslaget men det kommer vi till. Under hans första År i klubben fick han bo i ett rum i stadion, han var långt ifrån familj, flickvän och vänner, kanske inte det mest optimala för en ung fotbollstalang, han var blott 20 år under den tiden. Han drogs också med viktproblem vilket gjorde att han fick dåligt med speltid. Tillslut blev han utlånad till en liten klubb, Deportivo Italiano, Buenos Aires, med dem reste han till Italien och spelade Carnevale Cup i Italien där han blev turneringens skyttekung. Under den turneringen fick många Italienska scouter upp ögonen för honom.

Efter den säsongen så tog han steget till en av de största klubbarna i Argentina, River Plate, där spelade han bara en halv säsong innan hans tränare Daniel Passarella tröttnat på honom och bröt hans kontrakt. Otroligt nog gjorde Batigoal 17 mål under sin säsong i River, kanske var det av hämdlystenhet, eller bara att han fick ett bra erbjudande men efter den säsongen skrev han på för värsta rivalen Boca Juniors.

Eftersom att han inte kunnat spela en hel säsong i River hade han svårt att hitta formen i Boca Juniors. 1991 tillträdde Oscar Tabarez som tränare för klubben. Han stöttade Gabriel och trodde på honom vilket tillslut ledde till att de vann ligan och Batigoal vann skytteligan på 13 mål på 30 framträdanden. Hans form hade inte gått obemärkt förbi, han fick göra debut för det Argentinska landslaget där han under säsongen 90-91 gjorde fantastiska 9 mål på 10 matcher, 1991 vann han Copa Amerika med Argentina där han också vann skytteligan med 6 mål i turneringen.  Säsongen 91-92 tog han chansen och flyttade till Europa och florens.

Jag tror inte han kunde önskat sig en bättre start på sitt proffsliv i Europa, 13 mål på 27 matcher är mer än godkänt för sin debutsäsong i en ny liga. Året efter var inte alls lika roligt, Fiorentina åkte ur den högsta serien och fick börja om i Serie B, noterbart är att Batigoal gjorde hela 16 mål den säsongen. Han var lojal mot klubben och gick inte därifrån utan stannade kvar och tog upp dem till Serie A redan säsongen efter att de fått respass från den högsta serien. Hans kanske mest lyckade säsong kom just efter uppflyttningen till Serie A, 94-95, där Fiorentina var med och tampades med de stora elefanterna av Italiensk fotboll, Batigoal mäktade med hela 26 mål på 32 matcher, inte så konstigt nog så blev han skyttekung och slog Ezio Pascutti’s 30 år gamla rekord genom att göra mål i de 11 första matcherna.  Inte så konstigt att hans nya smeknamn var Batigoal efter en sådan säsong.

Säsongen efter blev en ännu bättre säsong än den innan, 1996 bidrog han stort till Fiorentinas cupvinst. Fyra månader senare var det dags för Supercup möte med AC Milan. Milan hade på den tiden en fruktad försvare vid namn Franco Baresi och han var vanligtvis ingen man hade det lätt mot eller kunde gå förbi särskilt enkelt. Batigoal gjorde precis det, han var snabb, han hittade alltid en fri yta och hans högerfot var utav denna värld, han kunde skicka iväg bollen med en sån kraft, en komplett anfallare. Fiorentina vann finalen och Gabriel var en hjälte.

Efter varje år som gick blev han mer och mer sugen på den där scudetton, han gjorde allt han kunde för att Fiorentina skulle vinna den men de hade inte riktigt spelarmaterial för det, trots en utav kanske världens bästa anfallare i laget. Tillslut så kunde han inte sluta frestas, efter att ha gjort över 250 framträdanden och 168 mål gick tillslut flyttlasset till storsatsande AS Roma inför säsongen 00-01. Övergången kostade ungefär £ 20 miljoner.  Det blev succé direkt och han var med och vann scudetton, han gjorde 20 mål på 28 framträdanden och han bidrog väldigt mycket till den lyckade säsongen i Romklubben. Under den säsongen drogs han även med en knäskada, att göra 20 mål med en knäskada bevisar ju bara vilken målskytt han var och vilken stor spelare han var och kommer alltid att vara. De två nästkommande säsongerna i Roma blev skadedrabbade och han kunde inte riktigt hitta tillbaka till sin gamla form. Säsongen 02-03 blev han utlånad till Inter men inte heller där kunde han hitta sin gamla form och det blev 2 mål på 12 matcher vilket inte riktigt är så imponerande, men med hans kropp så var det väl allt han kunde åstakomma på den nivån, han hade ont i knän och var väldigt stel.

Hans sista anhallt som fotbollsspelare blev till Qatar och laget Al-Arabi där han gjorde fantastiska 25 mål på 18 matcher under sin första säsong, han var den första som någonsin gjort mer mål än matcher under sin debut säsong. Han drog sig tillbaka från fotbollen 2005.

Han är en väldigt unik fotbollsspelare, han är en av 4 som har lyckats gjort två hattrick i samma VM turnering, han är den bäste målskytt Argentinas landslag någonsin haft med 56 mål på 78 matcher. Jag personligen tycker att han var värd fler titlar eftersom att han inte vann så många och inte så stora heller för den delen så glöms han säkert bort av många. Dock inte av Italienarna där han är riktigt älskad. Jag tackar honom för hans insatser under säsongen 00-01 i Roma. Nu förtiden sysslar han inte med fotboll utan spelar golf och polo. Han driver också sitt eget byggföretag i Argentina. Rykten går om att hans knän är så dåliga att han inte kan stå upp i över en halvtimme utan att behöva sitta ner. Men rykten är alltid rykten.

/Anton Ericsson

Leave a Comment