”Att få spela hela min karriär i Roma är något viktigt för mig. Roma är det första jag tänker på varje morgon och det största som finns i hjärtat efter min familj. Jag kommer alltid vara förälskad i mitt lag och jag skulle aldrig kunna känna lika mycket lycka och glädje i en annan klubb.”
Det är söndag, en varm sommarkväll den 24 juli 1983, på dagen ett år och 13 dagar efter att Italien med Bruno Conti i spetsen gett landet sitt tredje VM-guld. Allt är som vanligt i Roms hamnstad Ostia, vågorna sveper stilla in över stranden, fåglarna kvittrar en härlig sommarmelodi och en fiskare försöker fånga in dagens middag med sitt spö. Men hemma hos familjen De Rossi är ingenting sig likt. Det lyckliga paret Alberto och Michaela har just blivit föräldrar till en son. En son som ska komma att heta Daniele. Daniele De Rossi.
De Rossi, född och uppväxt i Ostia med två bästa vänner vid sin sida: havet och fotbollen. Med det brusande havet som närmsta granne så fick det en stor betydelse för De Rossi och är det än idag då han så fort han har tid återvänder till sina barndomstrakter. Med en fotbollsspelande pappa var det inte heller så konstigt att även Daniele snabbt skulle ledas in på det spåret. Karriären startade i Ostiamare där man snabbt märkte att den blonda lilla ynglingen hade en talang utöver det vanliga. En talang som tidigt förde honom till klubben i hjärtat, AS Roma. De Rossi tog sig igenom alla nivåer i ungdomsleden med bravur och vart till och med uppkallad till A-lagstruppen under scudetto-säsongen 2000/2001, blott 17 år gammal. Debuten fick dock vänta till säsongen efter då Fabio Capello valde att byta ut serben Ivan Tomić och istället satsa på den 18-åriga De Rossi i Champions League-matchen hemma mot Anderlecht. Det blev ytterligare tre framträdanden för De Rossi under säsongen, alla gånger i Coppa Italia. Den 25 januari 2003 borta mot Como kom den så efterlängtade Serie A-debuten för De Rossi. På grund av diverse avstängningar och skador fick De Rossi starta på femmannamittfältet tillsammans med Cafù, Tommasi, Dacourt och Delvecchio. I ett blekt Roma var De Rossi bäst på plan med god teknik, säkra passningar, bra blick för spelet, rena rama Glenn Hysén-brytningar samt starka ledaregenskaper. Den 10 maj samma säsong hemma mot Torino kom även De Rossis första mål i Romatröjan.
Kommande säsong fick De Rossi alltmer förtroende från tränare Capello och hans facit vid säsongens slut var 17 framträdanden i Serie A samt sex i UEFA-cupen. De Rossi var ofta bland de bättre på planen, mycket tack vare hjälpen från den erfarna Emerson som spelade bredvid honom. Denna säsong var ett riktigt genombrott för De Rossi och alla Roma-tifosi började drömma om en ny Giuseppe Giannini-bandiera.
Säsongen 2004/2005 är ingen rolig säsong att minnas som romanista. Dåliga resultat, flera tränarbyten och underpresterade spelare är inget som någon är vidare förtjust i. Inte heller De Rossi fick det att stämma och utvecklingen stannade upp en aning. Kraven och förväntningarna var höga på Daniele i och med fjolårets genombrottssäsong men romarna började tvivla då De Rossi inte alls visade upp samma fina spelkunskaper som tidigare. Var han verkligen den bandiera och campione man så länge dröm om? Trots en svag säsong av den unge mittfältaren så fick De Rossi ändå göra sin debut i det italienska A-landslaget och en mer lysande debut är svår att hitta. Visserligen tog motståndarna Norge ledningen på Stadio Renzo Barbera i Palermo genom Romaföredettingen John Carew men efter det tidiga ledningsmålet så är det Italien och De Rossi som dominerar. Kvitteringen kom snabbt efter ledningsmålet och vem var det om inte De Rossi som påpassligt fanns på rätt plats framför mål och slog in 1-1. Hyllningarna var många dagen efter matchen och debutanten De Rossi fick högst betyg av alla.
De Rossi startade nästa säsong som nybliven pappa. Den 16 juli 2005 föddes De Rossis och hans dåvarande fästmö Tamara Pisolinis dotter Gaia. I och med dotterns födsel så bytte De Rossi tröjnummer från nummer fyra till nummer 16 (Gaias födelsedatum) inför säsongen. 2005/2006 var en upprättelse från hela Roma och allt började äntligen stämma för De Rossi igen. Efter en småseg höst var De Rossi en av de bästa spelarna i det Roma som under våren skrev historia med elva raka segrar. De Rossi utvecklades från en ung, oslipad diamant till en gigantisk general som kommit att dominera mittfältet. Att De Rossi är Tottis arvinge är något sin sedan länge stått skriver i stjärnorna och att kaptensbindeln kommer tillhöra den så kallade Capitan Futuro när den största lägger skorna på hyllan är en självklarhet. Den 15e mars 2006 mötte Roma Middlesbrough i UEFA-cupen och De Rossi fick då för första gången som il capitnao leda in sitt Roma på Olimpico till tonerna av Roma Roma Roma. Respekten för De Rossis storhet växte ännu mer fyra dagar senare då han i matchen mot Messina boxade in ett mål med handen. Domaren såg inte handsen och blåste för mål men De Rossi sprang fram till domaren och erkände handsen, domaren dömde då bort målet och dagen efter var De Rossi en hyllad man världen över. Det var en vacker gest i en sport som numera stundtals verkar ha förlorat de flesta av sina ursprungliga ideal samt ett fint exempel för framtidens generation som väljer att för första gången knyta på sig ett par fotbollsskor.
Tack vare sitt fina spel under säsongen belönades De Rossi med en plats i den trupp som Italien skickade till Tyskland för VM-spel. Med sig från Roma hade han med sig både Totti och Perrotta. De Rossi startade de två första matcherna i VM-gruppspelet, mot Ghana respektive USA. Men i matchen mot USA gick allt rent ut sagt åt helvete för De Rossi. I den 27e matchminuten hoppar han upp i en duell med USAs Brian McBride vilket resulterar i en hård armbåge från De Rossi rakt i McBrides huvud, en solklar utvisning samt fyra matchers avstängning. De Rossis VM såg ut att sluta här. Italien lyckades dock tråckla sig vidare genom turneringen och fyra matcher senare stod Italien plötsligt i final och De Rossi fanns med i truppen igen men startade den här gången på bänken. I den 60e minuten fick han ändå komma in i hetluften efter att Totti sprungit sig trött. Matchen gick till straffar och De Rossi kunde sätta Italiens tredje straff i nättaket. I och med Trezeguets ribbträff så vann Italien VM-guld och De Rossi kunde titulera sig campione del mondo, världsmästare.
De två följande säsongerna fortsatte De Rossi att briljera och tillsammans med David Pizarro utgjorde de en säker och kreativ defensiv mittfältsduo. Roma vann Coppa Italia både 2007 och 2008 och De Rossi lyckades även avgöra Supercoppa Italiana-matchen mot Inter med matchens enda mål i augusti 2007. Många storklubbar försökte locka över De Rossi för en stor summa pengar men kärleken och passionen till Roma segrade alltid så Romsonen förblev giallorosso.
Efter två fina men försmädliga raka andraplatser i ligan orkade Roma inte mäkta med samma goda resultat säsongen 2008/2009. De Rossi gjorde vad han kunde i ett svagt Roma men inte heller han kom upp i samma klass som tidigare. Separationen med frun Tamara i januari 2009 tog hårt på honom och sedan dess har man inte riktigt kunna känna igen De Rossi. Han har blandat och gett under flera säsonger vilket nog varit frustrerande för både De Rossi själv och för alla romanisti som fortfarande väntar på att han ska explodera och bli till den riktiga världsmittfältare han var på väg att utvecklas till. Största bottennappet var ifjol då De Rossi förmodligen gjorde sin sämsta säsong hittills. De Rossi gick inte att känna igen och inte ens den välkända grintan fanns kvar hos romaren.
Men trots en knappt godkänd säsong så flörtar storklubbarna fortfarande med honom. Real Madrid, Manchester United och framförallt Chelsea har alla visat intresse för 28-åringen men De Rossi representerar något unikt, precis som sin kapten och förebild Francesco Totti, som många knappt vet vad det betyder idag – lojalitet. Lojalitet är något som knappt längre existerar i dagens fotboll och bör därför uppmärksammas och värderas mer än vad det gör för tillfället. Pengar får allt större och större betydelse och har blivit till en livsviktig faktor inom fotbollen. Men inte för Daniele De Rossi. Miljoners miljoner på banken, dyra megalyxvillor och snabba bilar är inte allt för De Rossi. Hans hjärta slår för familjen, för Romafamiljen. Det sägs att home is where your heart is och De Rossis gulröda hjärta kommer alltid vara i Rom och slå för laget han älskar mer än något annat. Sagan om De Rossi är långt ifrån slut och det återstår fortfarande många fina kapitel. Han är ju trots allt fortfarande bara vår Capitan Futuro.
/Julia Åberg