Chelsea vs Fulham. Sammandrag

För några dagar sedan blev det fem mål i baken för Fulham. Mot ett topplag. Idag är det grannen. De som bor på Fulham Road, bara 500 meter bort, som gäller. Matchen må börja nollnoll, men de spelar åter igen mot ett topplag. Chelsea och Fulham står för dagens första Premier League match.De första tio minuterna ser oväntat offensiva ut från Fulhams sida, i en övrigt ganska stängd match så långt. Efter 15 min kommer matchen målchans. Ett fint inlägg från kanten som dalar ner på en hyffsat ostörd Orlando Sá. Men som missar grovt.

Direkt i nästa anfall kommer en gudomlig passning från Mata, som Torres tar ner, vrider kroppen i till obekväm ställning och skjuter rakt i magen på Fulhams målvakt.

Snabbt spel. Press. Sturrige. Utanför. Två snabba målchanser på två minuter för Chelsea. Försvaret är likt tidigare matcher väldigt fragmenterat i Fulham. Men matchen öppnar upp sig. Det känns dock som att båda laget värderar en hållen nolla mer än ett mål framåt, vilket resulterar i ett anfallsspel bestående av uteslutande kontringar. Och det snabbt. Något som förmodat kommer passa Chelsea bättre, som ändå är det dominerande laget 20 minuter in i matchen.

Chelsea känns väldigt temporära i sitt spel. De kan liknas vid ett lag stillastående blåa stockar som rullar runt. Dom kommer inte någonstans. Fulham spelar kompakt och håller markeringen och Chelsea kommer inte längre än till ett tillbakaspel eller inspark efter misslyckade genomskärare. Återigen, det är det väldigt stillastående och stumt.

Publiken. Stämningen. Ja, den är lika död. Enda gången Londonborna vaknar till ur sin dvala är när de inser att Chelsea spelar dåligt och är då snabba med att bua ut sitt eget lag. Men något annat, ne det händer inte på Stamford Fridge, som den ju lite elakt kallas ibland.

Rättvist med noll noll i halvtid, trots ett smått övertag av Chelsea.

Andra Halvan startar segt den också. Sniket och kallt. Men efter bara två minuter dyker ett läge upp, bollen dimper ner till Torres som inte kan avsluta själv utan släpper till Mata, som inte gör något annat än att skjuter in bollen i bortre hörnet, och vi har 1-0 till Chelsea.

Öppar detta upp för lite spänning?

Jo, men inte speciellt länge. Dempsey gör 1-1 genom ett starkt anfall från Fulham. Matchen lever helt plötsligt i högsta grad och denna oerhört jämna match börjar öppna upp sig igen. Innan den stängs. Och öppnas lite grann, för att åter igen somna in. Det händer inte mycket i andra halvlek.

Men helt plötsligt.

Meireles. Nick. Meireles skott. Meireles hörna. Drogba nick. Drogba frispark. En kavalkad av lägen. En massiv press. Det händer väldigt mycket framför Fulhams mål de sista tre minuterna. Men inget mål.

Just ojämnheten i Chelseas spel denna matchen gör den till en match som kan tyckas spegla Chelsea detta år. För Fulhams del så blev det första poängplocket på Stamford på fyra år. Och det är klart dom är nöjda med det.

Leave a Comment