Crouch sköt sönder Citys dröm

Tottenham är i Champions League.
Manchester City får trösta sig med att få spela i Europa League.
City fansen gråter och jag ska vara ärlig det gör INTE jag.

Det var upplagt för en drömmatch. Två lag som slogs om en plats i världens viktigaste turnering.
De ena ett lag byggt på rika ägare och spelare som gått till klubben för att deras gamla klubbar inte kunnat hantera dem.
Det andra ett lag byggt på en filosofi där rolig och underhållande fotboll alltid sätts i första hand. Ni får själva gissa vilket lag som är vilket.
En match mellan de båda som alla visste kunde avgöra vilka som skulle få spela i Champions League. Mycket bättre än så blir inte fotboll.
Man får gärna kalla mig bakåt strävare eller tycka att jag är orättvis men jag har aldrig gillat det City står för.
I min värld ska ett fotbollslag byggas på långsiktigt tänkande där man utvecklar sin fotboll steg för steg med nya talanger och där man förvisso rör sig med pengar men aldrig bygger klubben på enbart det. Jag tillhör helt enkelt de av oss fotbollsälskare som tycker att framgång ska förtjänas inte köpas.
Jag kan därför acceptera att ett lag som Manchester United bygger upp sig på lång sikt med hjälp av bra scouter och en tränare som lyckas få ut allt ur varje talang. Men jag kan också förstå att Sir Alex blir förbannad när City helt plötsligt kommer från ingenstans och försöker knuffa ner laget från toppen. Man måste komma ihåg att det Sir Alex gjort med United är något som närmast kan ses som ett livsverk och självklart blir han förbannad när City på bara några år lyckas få ett lag som kan utmana dem. Inte med hjälp av bra scoutning eller stark ungdomsakademi utan med enbart pengar.

Därför blev jag faktiskt även glad när Peter Crouch sköt sönder Citys dröm (ni som håller på laget får ursäkta).
City har haft ett uttalat mål att man ska vinna Champions League nästa år. Svårt att göra när man inte är med säger jag.
Jag blev också glad för om det var något lag jag unnade mitt älskade Liverpools Champions League plats var det just Spurs.
Jag har alltid gillat Spurs sätt att spela fotboll på och jag unnar verkligen Spurs-fansen att få njuta av Champions League till hösten.
Det var just Spurs filosofi som avgjorde matchen enligt mig.
Första halvleken var en fröjd att se som fotbollsälskare. Båda lagen ville framåt och skapade mängder av chanser.
I andra halvlek var det bara ett lag som fortsatte trycka på framåt och det var inte City som var piskade att vinna för att inte Tottenham skulle ha fördel inför slutomgången. Istället var det Redknaps Spurs som ville framåt och tillslut fick man utdelning för det. Det är fel att säga att Peter Crouch ensam tog död på Citys drömmar. City hade enligt mig själva redan satt drömmarna i snaran när man slutade trycka på framåt Crouch behövde bara rycka i repet.
Jag har svårt att förstå Citys agerande i andra halvlek. City borde som så många andra ha förstått att det krävdes en vinst ikväll om man skulle ta den där fjärde platsen. Jag kan inte tänka mig att Mancini och spelarna var så dumma att de trodde att Burnley  som inte har något att spela för skulle kunnat skrällt och tagit poäng mot ett Tottenham som slogs om Champions League plats.
City vågade inte chansa genom att fortsätta trycka på framåt och för det straffades man av Crouch.
Frågan vi nu ställer oss är vilka spelare vill gå till City i sommar?
Kan klubben verkligen locka över spelare som Ashley Young eller James Milner när man inte längre kan fresta med Champions League. Det får väl bli det vanliga att locka med för City pengarna.

Grattis Tottenham.

Leave a Comment