Därför älskar jag fotboll

Först ser man Tottenham dominera mot miljardprojektet Manchester City.
Sedan får man höra om ett lågbudget lag ner tippat redan på förhand, av sin egen tränare, som slår ett lag från nedre mitten av serien med 4-0.
Återigen konstaterar jag hur oförutsebar fotbollen är och helt plötsligt vet jag varför jag älskar det vackra spelet.

Jag minns fortfarande en dag i våras då vi var barnvakt åt två nu sjuåriga kusiner. Jag satt vid datorn när Tea frågade mig.
”Anders, varför gillar du fotboll så mycket?”
Efter några sekunders fundering insåg jag att det nog inte går att uttrycka varför man älskar det vackra spelet på ett sätt så att en sjuåring förstår vad man pratar om.
Hur ska man förklara dem här känslorna som strömmar genom kroppen när Liverpool klacken sjunger ”Youll never walk alone” eller när man sitter framför Youtube och ser på Vm krönikan från 94?
Hur ska man förklara hur det känns att följa sin klubb i medgång och motgång att växla mellan jubel och tårar?
Idag hade jag velat att Tea skulle varit här så skulle man bara kunnat visa resultaten från dagens matcher och säga:
”Det är därför jag älskar fotboll.”
Jag älskar matcherna där det inte blir som man har tänkt sig och lika mycket älskar jag matcher som visar oss att det går att pengar inte är allt.

Just därför var det här en perfekt dag fotbollsmässigt för mig.
Först går Tottenham ut och spelar ut Manchester City som investerat två miljarder på ett år i stjärnor, Tottenham har köpt Giovanni do Santos för 150 miljoner kronor och inget mer, den enda man glömde var målvakten Joe Hart som faktiskt inte är köpt för dem där pengarna. Jag satt och njöt framför tv:n. För är det något jag varit orolig för så är det just att fotboll ska bli en idrott där konceptet störst plånbok vinner ska gälla. Jag har inget emot Manchester City som klubb men man skulle kunna säga att jag har något som verkar vara en stenåldersfilosofi att man ska förtjäna framgång inte köpa den.  Av den anledningen skulle jag mer än gärna ha glatts åt Citys framgångar om det inte vore för just det här med pengarna. Erik Niva pratade i Viasat-studion om varför han älskade Tottenham. Han pratade om Tottenham som ett alternativ till den på 80-talet defensiva hit and run fotbollen som existerade i England. Han beskrev Tottenham som en hjälte i skepnaden av en vitt häst (Tottenham är ett av få lag som spelar i just vitt). Jag förstod vad han menade för den hästen lever än idag men idag är fienden inte defensiv fotboll utan den pengakultur som råder inom idrotten. Redan förra året gladdes jag åt Tottenham när man tog sig ut i Champions League utan att ha satsat någon miljard. Jag ska även säga det att jag blev ännu gladare att bäste spelaren på planen var från City men inte var någon av de köpta stjärnorna utan målvakten Joe Hart som visade att han kanske kan vara den som alla engelsmän väntat på. En målvakt värdig det engelska landslaget.

Knappt hade jag hunnit hämta mig från det här innan en ännu större skräll skedde.
Blackpool heter en liten klubb med en arena som rymmer lite drygt 12000 supportrar. Man har satt transfer rekord i år i klubben när man köppte Chris Miller för hela fem miljoner. Inte pund utan kronor. Tränaren Ian Holloway sa på förhand saker som att: ”Det här kaget skulle inte ens klara sig i The Championship” och ”Jag förstår inte hur vi ens ska få ihop tio poäng”.
Sedan började resultaten trilla in Wigan-Blackpool 0-1, 0-2, 0-3 och slutligen kom också 0-4.
Lilla Blackpool har vunnit sin premiär inte med 1-0 och elva man i eget straffområde utan med 4-0. jag har sett många skrällar genom åren men jag tror aldrig jag sett ett så nertippat lag vinna på det sett som Blackpool gjorde idag. Hade jag varit Wigan supporter hade jag antagligen fått ett blivit galen och bara legat och gråtit men nu är jag tack och lov Liverpool supporter men som fotbollsälskare älskar jag det här. Jag inser nu att det är för det här som jag älskar fotboll. För att den lille kan sticka upp och nocka en större motståndare. För att David kan slå Goliat.
Det här visar att för citera Gunnar Green ”Bollen är rund”. Att fotboll fortfarande är ett spel där alla kan slå alla och att det inte finns några på förhand klara matcher.

Det är för det här som jag älskar fotboll så högt.
Tack Tottenham för att ni visar att man kan lyckas utan den där stora plånboken.
Tack Blackpool för att ni visat att dem små lagen kan slå sig in och även göra det med stil.
Hade jag upptäckt fotboll för första gången idag hade jag blivit ett stort fan hade jag valt någon av er.

Leave a Comment