Den lyhörde diktatorn

Det är kanske inte alla som förstår vad jag menar med detta uttrycket men för mig är det ganska självklart. Det är den man eller kvinna som kallas tränare eller manager för laget. Den som måste kunna lyssna och vara öppen frö idéer och tankar samtidigt som han måste våga tro på det han lär ut eller försöker förmedla till laget. Att vara tydlig, snudd på övertydlig är ett bra sätt att lära ut en tanke. Sen är det upp till spelaren att inse att tränaren har rätt. Det är han som bestämmer hur en spelare ska agera på planen.

Det kanske inte är alla som förstår det utan tror att en spelare agerar lite som han känner för ute på planen. Det finns såna spelare och är de tillräckligt bra så är det ofta de som är tungan på vågen i en jämn match. De kan göra det oväntade och till synes svåra. De får allt att se så lekande lätt ut. Anledningen till detta är dock oftast att övriga laget har bestämda roller som gör att denna spelare får tid och utrymme att göra det han är bra på. De övriga 10 i laget inser sina roller och sköter dem utmärkt så att denna elfte spelaren kan komma loss och ha en fri roll.

Det är då viktigt att ha en tränare som kan få de övriga 10 spelarna att inse att de är de som är viktigast och att se till var och ens olika individuella förmågor. En bra tränare får alla i laget att tro de är just bäst i världen på just den positionen i detta laget. För fakta är att alla spelare passar inte in i alla lag. Så enkelt är det rätt hur bra du än är. Det går inte att ha 11 Cristiano Ronaldo i ett lag eller 11 Carles Puyol eller för den delen 11 av samma spelar-typ i ett och samma lag. Variation är ordet som krävs i fotboll och i alla lag. Så varje köp en klubb gör av spelare är ett litet lotteri för det finns inga garantier på att de kommer att lyckas i det nya laget oavsett hur bra de är. Förhoppningen är ju att de ska göra succé och vara en stor tillgång för laget.

Om resultaten uteblir och missnöjet växer hos fansen och ibland inom truppen så vem är det oftast som får lämna? Tränaren såklart. Det är ju trots allt lättare att byta ut en person än att byta ut ett helt lag. Det är ju detta som gör att värvning av en tränare är otroligt viktigt och att den man söker har ett sätt att tänka fotboll som passar de spelartyper som du redan har i truppen. Lika viktigt är det när det gäller att värva spelare. Man måste se till att den nya spelaren passar in i det spelsystem som vi i laget spelar. Att lära sig ett helt nytt spelsätt tar tid och kan man då redan mycket av det så är det lättare att ta en plats och bli en i gänget.

Vilka är då bra tränare enligt mig? Jag kan nämna många namn på en gång men har tänkt att bara nämna ett par stycken. Tittar vi i Sverige så har vi faktiskt många bra tränare och ledare tycker jag. Sven-Göran Eriksson är väl den mest kände och även en av de mest karismatiska. Även Hans Backe tycker jag har den kvaliteten. De säger vad de tror på och står för det de sagt. De kommer inte med några undanflykter efter en match. De kör sin taktik och tror stenhårt på den. För det var Svennis som sa att även om du inleder en serie med 3 raka förluster så måste du våga tro på ditt spel och inte gripas av panik och ändra för mycket. Ser man bara att det vi tränat på finns med i spelet och det är bara det sista som saknas så våga fortsätta ett tag till och va beredd på att ta konsekvenserna av ett eventuellt misslyckande. Du visar dig bara svag om du börjar ändra på saker som folk runt omkring dig eller i massmedia påpekar som brister. Ett lysande exempel på att Svennis tror så här är hans första säsong i Benfica på 1980-talet. Han inledde serie uselt och sparken hängde i luften men han fortsatte med sitt spel och sina tankar och vändningen kom. Benfica vann serien detta året efter att radat upp segrar efter den sjätte omgången i ligan.

Tittar vi internationellt på tränare idag så går det inte att missa ett par stycken, Benitez, Wenger, Ferguson, Hiddink m fl. Alla är otroligt bra tränare och har bevisat det år efter år tycker jag. En som kommer att bli en bra tränare är Pep Guardiola, Barcelonas ”unge” tränare. Men det finns en som jag verkligen gillar och jag ska berätta varför efter jag sagt vem det är. José Mourinho är hans namn och han tränar för tillfället FC Internatzionale i Milano. Han är så skön på många vis men först och främst är han det för han skyddar sina spelare i vått och torrt. Det finns ingen i hans trupp som han hellre vill ha någon annan för. Kom ihåg då Zlatan spelade för honom och Ronaldo blev vald till världens bästa spelare av tränare runt om. Mourinho sa bara att det är möjligt att andra tränare tycker han är bäst men för mig är Zlanat nummer ett. Sån är han fortfarande. Titta bara på när Zlatan lämnade Inter för Barcelona och Samuel Eto’o kom till Inter. Mourinho’s kommentar var att det är Barca som byter ner sig. Jag har nu en ännu bättre spelare än innan.

Avslutningsvis så vill jag berömma Mourinho för han sätt som han talar till media om sig själv och sitt lag. Han har en kaxig attityd men han har bevisat att han är bra tycker jag. Han tycker själv att han är bland de bästa tränarna i världen, om inte den bäste enligt honom själv. Jag gillar att han vågar stå för det för det tar pressen från hans lag och han får den själv på sig. Han verkar dock gilla det och då är det ju riktigt smart gjort av honom. I Sverige finns inte riktigt den typen av tränare som är så frispråkiga, (kan vara Hasse Backe ibland), utan vi får nöja oss med en massa gamla citat av Rolf Zetterlund. Han som sa att ”vi hade dem på gaffeln men glömde knyta ihop säcken”.

Fast även på den punkten står vi oss slätt om man jämför med gamla tiders storheter i England så som Bill Shankly eller Brian Clough. Dessa 2 herrar har mycket sköna citat sagda och vill ni så bara sök på deras namn i knån sökmotor och jag lovar er ett gott skratt, eller flera. Jag har tänkt att nämna ett par stycken här så att ni fattar lite om hur jag menar om ni inte hört om dem förr. På frågan om vem som var den bäste managern i England svarade Brian att jag vill inte säga att jag är den bäste men jag tillhör Topp 1. Han var tränare för det unga Nottingham Forrest som slg Malmö FF i finalen av cupvinnar-cupen 1979. På frågan om skador i truppen svarade han då att vi har aldrig några skadeproblem, snarare acne-problem. Detta med tanke på hans unga trupp. När han kom hem sent efter en match och kröp ner jämte sin fru Barbara så sa hon till honom ”God, your feet are freezing” varpå Brian svarade ”How many times do I have to tell you. You can call me Brian when we are at home”. Ganska skön kille.

Om vi går över till Bill Shankly, gammal tränare för Liverpool och engelska landslaget, så finns det minst lika många om inte fler. Det är ju trots allt han som myntade uttrycket att somliga tycker att fotboll är en fråga på liv och död. En sån inställning gör mig besviken, det är mycket viktigare än så. Här börjar man inse vad fotbollen brtydde för honom som person. Han älskade hårt och tufft spel men avskydde det rent fula. Han hatade fuskare och lögnare och de som försökte få fördelar genom att filma. Han sade att han skulle kunna tackla sin fru i en närkamp om hon spelade mot honom och kanske bryta hennes ben men han skulle ALDRIG ljuga för henne. På frågan vad som får honom på bra humör en morgon då han mår lite dåligt så svarade han att då bara öppnar jag tidningen och tittar hur långt ned Everton ligger i tabellen. Då mår jag alltid bra. Han sade också att i Liverpool finns det bara 2 bra lag, Liverpool och Liverpool’s reserv-lag. Han hade alltså inte mycket över för Liverpool’s ärkefiende Everton. Han sa att om Everton lirat fotboll i hans trädgård så hade han bara rest sig upp och dragit för gardinerna. Det fanns dock en gammal Everton-lirare som han hade respekt för och det var den störste skytte-kungen i engelska ligan genom alla tider. Jimmy Dixie hette han och gjorde 60 mål ett år och 48 mål ett annat. Dessa 2 noteringar är fortfarande inte slagna. Everton’s arena kallas ju tom ibland för Dixieland. Då Jimmy Dix dog och begravdes så var Bill Shankly en av de som höll ett tal för den gamle spelaren och i sitt tal så kunde han inte låta bli att säga att det nog hade glatt Jimmy att veta att hans begravning drar betydligt fler åskådare än någon hemmamatch någonsin gjort på Goodison park.

Som sagt, sköna killar med många citat. Bara att minnas dem med glädje och de var alla lyhörda diktatorer för om en spelare klagade på smärta så svarar man bara som Bill gjorde; OM du har ont i knät så lider jag med dig men nu är det inte ditt knä, det är Liverpool’s knä och Liverpool säger att det inte är någon fara. Spelaren som fick höra dessa ord gick ut och spelade av matchen och gjorde 2 mål. De enda 2 som gjordes i matchen.

Så till alla tränare och ledare kan jag bara säga att lyssna på vad spelaren har att säga men lita på att du är en bra tränare och våga sätta lite press på era spelare, det mår de bara bra utav. Det är er egen känslla som avgör hur mycket man kan pressa en spelare. Kommer till exempel Stefan Schwarz och klagar över smärta så är det byte som gäller……