En enkel kärleksförklaring

Glädjescener vid Curva Sud då Roma säkrade scudetton 2001 Foto: Fabio Guardabassi

Glädjescener vid Curva Sud då Roma säkrade scudetton 2001 Foto: Fabio Guardabassi

Det är söndag. Roma ska precis ta emot Sampdoria hemma på Stadio Olimpico. Vid seger behåller Roma sin serieledning. Vid förlust tar Inter över förstaplatsen. Det återstår bara fyra omgångar utav säsongen. 72 000 befinner sig på läktaren, i Sverige sitter en ivrig trettonåring och ska precis bevittna sin andra Roma-match. Han kan nog inte ana vad som precis ska hända.

Roma dominerar matchen i 90:e minuter, och leder rättvist i halvtid med 1-0 efter mål utav Totti. Nervositeten fanns där, alla var medvetna om vad en seger skulle betyda. Även trettonåringen.
Den andra halvleken blir en katastrof, Sampdoria vänder och vinner med 2-1.

Det är jag som är trettonåringen. På Olimpico faller tårarna, hemma i Sverige sitter jag med ett leende på läpparna. Inte för att Roma förlorade, mer för att jag precis beskådat det absolut vackraste någonsin. Giallorosso.

Jag såg inte fler matcher den säsongen. Kanal 9 var nog inte tillräckligt kompetenta för att inse hur fantastisk Serie A är och la därför inte ner mycket tv-tider på det.
Den kommande sommaren var därför mycket plågsam. Jag hade inte sett Roma spela på ett mycket bra tag, och ni vet nog alla hur förödande jobbigt det är.

Överraskande nog så var det inte Totti som gjorde att mitt Roma-intresse steg kraftigt på bara några dagar. Nä, det var snarare den fantastiska och underbara poeten och Romanistan, Marcus Birro. Det var han som gjorde att jag kollade på Roma-Sampdoria. Hade inte hans texter berört mig så mycket hade jag nog aldrig kollat på den matchen, och då hade jag med största sannolikhet inte varit den jag är nu.

För ungefär tre år sen avskydde jag italienskfotboll, jag såg på det som ett skådespel. Ett skådespel där spelaren kastade sig vid minsta beröring. Det var så alla i min omgivning såg på det, då blev det automatiskt även så för mig. Men när jag förra säsongen började kolla konstant på Serie A insåg jag hur dumt det där lät. Därför ber jag verkligen till alla där ute att verkligen försöka skaffa sig en egen uppfattning innan man dömer ut något.

Desto mer jag kollade, desto mer förstod jag hur fel jag verkligen haft. Serie A var som en ofarlig drog. Varje match blev man som besatt, man fick inte missa nåt. Och gjorde man väl det var man tvungen se händelsen på YouTube inom en timme. Jag prioriterade Serie A framför allt, och jag missade sannerligen inte många matcher. För varje match som gick förstod jag hur lyckligt lottad jag var som hade Roma. Trots att det gick katastrofalt dåligt var det ändå stundtals underbart att kolla på.

I våras besökte jag Rom i en vecka. För att få äta pizza, besöka påven men mest för att få se Roma-Lecce. Såklart. Matchen i sig var ingen höjdare. Men det gjorde inget. För bara att få vara där och njuta utav Curva Sud eviga sjungande och Tottis idiotiska utvisning gjorde att håret reste sig. Det var helt underbart. Plus att Roma vann med 2-0, efter mål utav Burdisso och den numera illaomtyckta Vucinic. Detta toppades med att jag fick min första Roma-tröja, trycket på ryggen känns ju rätt givet. Totti. Och i vår ska jag ner igen, för att beskåda ännu en match, och för att förhoppningsvis få in ännu en tröja till min samling.

Min förälskelse för Totti kom såklart på köpet när jag blev Romanista. Man har inget val, det bara blev så. Dock kan man tycka att alla borde älska en sådan spelare. För kan folk känna sympatier för Ronaldo, alltså den mer stylade versionen, så borde även en hel del kunna göra det för Totti.

Som bekant har Roma nu gått in i en revolution. Man har bytt ut det gamla Roma, mot ett nytt spanskt och ungt Roma. Resultaten har uteblivit. Men Luis Enrique har fortfarande mitt stöd, och kommer även så ha tills han gör något riktigt galet. För jag tror verkligen på det här. Det ser oerhört lovande ut. Om tio år är Roma bland dem större i Europa. Kom det ihåg.

Jag har nu varit Romanista i två år. Och den stolthet som jag känner är fantastisk. Jag älskar Roma, jag brinner för Roma.

Forza!