En resa till Manchester

Den 11 februari 2011 begav jag mig på en resa till fotbollens hemland tillsammans med 7 vänner för en resa som vi sent ska glömma. Resans höjdpunkt var givetvis Manchester United – Manchester City och vi blev inte ett dugg besvikna. Efter några timmars resande var vi framme i manchester, hårt störda av ett gäng danskar på planet. För att bevisa just hur jobbiga dessa danskar var så kan jag säga att deras samtalston överröstade flygplansmotorerna rejält, att de satt utspridda över hela planet stoppade dem inte från att prata/skrika med varandra. Mitt hat mot danskar togs till en ny nivå denna eftermiddag.

Efter diverse skämt om att vi skulle få dem på samma hotell och liknande glömde vi snabbt dem och stack till vårat hotell skrattandes för att checka in och sedan gå ut och äta. Men redan i lobbyn möttes vi av nästa otrevlighet, givetvis så hade danskjävlarna hamnat på samma hotell som oss. Ordtrycket skratta bäst som skratta sist kunde inte användas till ett mer lämpligt tillfälle som just detta. Hur som helst så begav vi oss ut till i stort sett närmsta pub för att få i oss en bit mat. Efter att ha studerat priserna på ölen så dök genast frågan ”varför bor jag inte här?” genast upp i mitt huvud. En stad som tar 30 kronor för en stor öl och även har världens bästa fotboll i landet kan ju inte ha några brister. Efter att ha spenderat tillräckligt många timmar på att utforska de närmsta kvadratmeterna från vårat hotell begav vi oss upp på rummen för att ladda batterierna, imorgon var det ju derby!

Efter att ha gått upp tidigt och ätit en förvånansvärd god engelsk  frukost samlades vi alla på ett rum för att tippa slutresultatet på matchen. Tävlingen gick till så som följande, alla slänger in 5 pund och tippar slutresultat och minut då första målet görs. Efter ganska lång betänketid valde jag 2-1 och matchminut 26. En halvtimma senare begav vi oss mot busshållplatsen och tog bussen ut till Old Trafford, och efter cirka en kvart var vi framme. Denna enorma arena som jag drömt om att vara på i alla dessa år var nu bara cirka 200 meter framför mig. En riktigt häftig känsla.

Genast begav vi oss in i Megastore (den officiella shopen) och här fanns det mesta av allt kändes det som. Jag fann dock inte det som jag var ute efter, en mr bobble head med Wayne Rooney så jag lämnade Megastore utan några fynd. Direkt efter detta besök så fortsatte vi att utforska utsidan av Old Trafford och det blev bland annat en titt på Münchenklockan  för att senare gå till en matchpub. Efter att ha ganska så höga förväntningar på detta pub besök så måste jag säga att jag blev väldigt besviken. Visserligen låg denna pub cirka 800 meter ifrån arenan så det var säkert många turister där men lite sång hade jag ändå förväntat mig. Väl inne så möts vi av en av de mest svettigaste människor som jag någonsin har sett, man skulle kunna tro att någon hade hällt en stor hink med vatten på honom. Mannen ifråga gick runt med en replika av Champions League pokalen och en hink där han samlade in pengar till någon fond. Efter att vi glädjeigeln blivit av med lite mynt så fotograferades vi med denna jättepokal.

När vi hade fått biljetterna under fredagen så noterade vi att fem biljetter var vid en hörna vid det ena målet och tre biljetter var vid en hörna vid det andra målet. Jag och två andra tog de tre biljetterna som var avskiljda ifrån resten av gruppen och begav oss mot våra platser. När vi gått upp för en jäkla massa trappor så kommer vi äntligen till rätt våning, då kommer vi in i en lounge fylld med diverse kostymnissar. Vid ingången så står det en kille och en tjej i kostym och vill se våra biljetter och när de väl fått se dem så blev vi varmt välkomnade och fick ett armband som vi var tvungna att visa upp om vi ville in i halvlek och så bjöd de även på varsitt matchprogram. Efter att ha spanat in denna sektion som heter 500 club kände vi att detta inte var vårat område och begav oss ytterligare två våningar upp för att komma till våra platser. Då märker vi att vi inte har vanliga plaststolar som i stort sett hela Old Trafford har, utan istället så har vi läderstolar. Härligt!

Tidigare så har jag varit i England tre gånger för att kolla på fotboll (Chelsea – Bolton, Chelsea – Blackburn och West Ham – Tottenham) men som ni säkert förstår så var inget utav det ens i närheten av detta, stämningen var helt fantastisk och man märkte verkligen att det var ett derby. Arenan var fullsatt, solen sken, sånger sjöngs hela tiden och Tevez kunde knappt röra sig en meter utan att bli utbuad. Denna matchen hade alla förutsättningar i världen för att bli kanon. Och matchen började i ett rasande tempo där David Silva hade chansen att ge City ledningen redan efter fyra minuter men bollen gick precis utanför stolpen. Det var en match som innehöll både snyggt spel, farliga målchanser och härliga dueller. En underbar match med andra ord. Efter 41 minuter tog United också ledningen planenligt genom Nani som efter att ha blivit frispelad av Giggs inte gjorde någon besviken och placerade bollen enkelt förbi Joe Hart och hela Old Trafford exploderade. Folk hoppade, slog med nävarna i luften, skrek ut sin glädje och allt var som det skulle vara på drömmarnas teater. Strax efter 1-0 målet så gick signalen för första halvlek och det var med stor glädje och lättnad som jag gick till loungen för att köpa mig en öl. Men som ni säkert förstår så var jag inte ensam och det tog givetvis ett tag innan jag fick min öl och jag fick häva i mig den och missade bara fem minuter av andra halvlek. Givetvis fem för mycket men det är sådana smällar man får ta, jag följde matchen på en tv under tiden jag drack min öl och kunde konstatera att jag inte missade något.

Men det var trots allt Manchester City som öppnade andra halvlek bäst och det kändes inte helt tryggt för tillfället även om de farliga målchanserna uteblev. Men David Silva, som missade ett kanonläge i början av första halvlek skulle få sin revansch. Kanske dock inte på det sättet som han hade förväntat sig att det skulle bli.

Nyligen inbyte Edin Dzeko sköt ett skott som borde hamnat ute vid hörnflaggan. Men Silva stod i vägen och fick bollen på ryggen och bollen ändrade bana snabbt. För snabbt för Van der sar att uppfatta och för första gången under dagen så var Old trafford knäpptyst. Men Uniteds fans var snabbt igång med att stötta sitt lag igen och efter 78 minuters spel skulle de 75 322 åskådarna få se Manchester United historia skrivas. Nanis inlägg touchade Zabaleta och kom i en perfekt båge för Wayne Rooney. Rooney överraskade förmodligen alla som såg matchen när han slog in bollen med en bicicleta rätt upp i krysset. Om Old Trafford exploderade vid Nanis 1-0 mål så vet jag inte vad man ska kalla detta. Hade det funnits ett tak på arenan så hade det lyft och förmodligen inte landat än. En helt fantastisk stämning blev bättre och nu handlade resten av matchen bara att hoppas på att City inte skulle orka kvittera. Även fast det var nära på slutet så stod sig resultatet och drömscenariot som man hade målat upp i skallen i några månader blev helt plötsligt verklighet.

Väl återsamlade så tänkte jag göra en underbar stund ännu bättre när jag i tron om att jag var ensam om att pricka in rätt slutresultat skulle samla in mina pengar. Dock så hade ytterligare en tagit 2-1 i slutresultat och när han hade tagit en matchminut som var närmre än min så tog han alla pengar istället. Jag tog dock och livade upp mitt egna humör och retade upp ca 10 bussar fyllda med citysupportrar i väntan på bussen. Det skall dock tilläggas att bussarna åkte förbi mig när jag stod i min matchtröja och höll upp min united halsduk och stod och log åt alla city fans som gjorde allt de kunde för att slå ut diverse fönster. Tuffare än så är jag inte men roligt var det!

När vi sedan hade kommit tillbaka till hotellet och duschat stack vi ut för att äta och fira segern. Efter att ha ätit och tagit öl på olika pubar slog klockan 1 och det återstod endast jag och två till som var villiga att fortsätta att fira. Sjukt klent gäng man hade åkt dit med. När alla krogar och pubar såg fulla ut bestämde vi oss för att ta sista ölen i hotellbaren och gissa vilka som sitter där om inte danskjävlarna. Som säkert alla vet så gör man många dumma saker när man är berusad och vi satte oss bredvid dessa danskar för att snacka fotboll. Och som skenet kan bedra då dessa högljuda danskar som vi redan dömt ut var hur sköna som helst och jag fann även nyckeln till att förstå danska, drick öl. Vanligtvis så är jag som ett stort frågetecken när jag hör danska men jag förstod i stort sett allt som sas och kunde snacka fotboll och reta dem lite för parken matchen 2007.

Trötta och slitna dagen efter begav vi oss ändå upp tidigt för att gå på en guidad tur runt Old Trafford och även besöka museet. En väldigt intressant tur som jag varmt rekommenderar då vi fick se allt från omklädningsrum, spelartunnel och sitta i avbytarstolarna. Nedan följer lite bilder från turen och museet.

Dagen efter åkte vi hem, otroligt nöjda och glada. Och jag tror jag talar för alla som var med på resan att den var värd varenda krona. På planet hem så såg jag fram emot att få någon timmas sömn innan det var dags för cirka 2 timmars tågresa från Köpenhamn till Falkenberg. Men givetvis så var planet fyllt med… danskar. Och sömnen uteblev. Men i det läget så brydde jag mig inte så himla mycket.

3 Comments

  1. Faoro

    Fan vad bra! Joacim du är riktigt bra!!!!

Leave a Comment