Farväl Sommar, Välkommen Höstsäsong

Sommaren har sprungit förbi likt den där tjejen på mellanstadiediscot du dansade en tryckare med för att  nästa sekund se henne klänga på en sjundeklassare i rökrutan och endast vara lämnad med en svag förnimmelse av hennes Date-parfym.

VM kom och gav oss en extra smekning över våra törstande kroppar och vi sög i oss målgester och vuvuzelatjut med allt vad våra lungor kunde ta in, vi engagerade oss alla i våra andra-handsländer i brist på svensk närvaro och upplevelsen var ändå fantastisk.

Vi diskuterade Svennis kontra Lagerbäck, Nordkoreanska tårar och Guds Hand 2.0 i solens värmande hölje och vi begravde oss i världfotbollens varma trygga händer och lärde oss namn som Tshabalala  och Kopunek medans vi diskuterade franskt myteri och italienskt haveri.

Men sommaren lämnade oss lika obarmhärtigt som flickan med dateparfymen och vi står lämnade kvar i ett stundande mörker vars enda löfte är mer mörker.

Men det finns något inom oss, något som inte riktigt kan förklaras, som ger oss sol på insidan igen.

För baksmällan av att bli lämnad med ett VM i ryggen är icke obotbar och vi kan alla finna den på eget vis och det är där vi står idag.

När regnet trycker oss neråt och solen hånar oss med sin frånvaro enar vi oss igen.

På pubar, i lägenheter, i kön på Coop och vid kaffemaskiner är vi tillbaka från våra tillfälliga sommarförbindelser och är tillbaka med våra egna.

Vi pratar med större passion, med större glöd och med en annan sorts kärlek.

För om flickan med Date-parfymen lämnade oss med en konstig mellanstadie-pojkes längtan vet vi idag att det var aldrig den tjejen som räknades.

Vi är tillbaka hos vår äkta kärlek, hon som vi lever igenom de fantastiska topparna och de djupaste dalarna med.Vissa av oss hittar henne i Milano, andra i London och vissa av oss lever i kärlekens förtvivlan på Söder.

Det gör ofta ont, det känns ofta som en orättvis envägskärlek men det viktigaste i allt är att vi känner den, vi kan den och vi vet att den är äkta och det kan ingen parfym i världen förtäcka och få oss att glömma.

Vi är hemma hos vår käresta.

Superettan vilade aldrig och på lördag drar La Liga igång och detta förspel av funderingar, gissningar, tippningar och rykten gör att jag kan möta regndropparna med pannan, sticka ut bröstet och omfamna mörkret utan rädsla, jag är redo och jag vet att jag har dig med mig.

Inför förra årets La Liga premiär skrev jag om Reals Revansch tåg, om hur man antagligen stirrat på Barca och deras pokaler, kavlat upp ärmarna och sagt –Kom, nu dansar vi.

Revansch dansen kom av sig, bakbunden av en ledning med två vänsterfötter och större plånbok än hjärta och hjärna.

Men jordens gull-lag, allas älskade artiga grabbar i Barcelona går mot en höst med nya tongångar.

Allas älsklingar går in i säsongen med glorian på sne´.

Verkligheten kom ikapp och sanningen kom fram, den uppochner-vända ekonomin, spelarnas antimoral i fallet Fabregas och Pep´s oförmåga att omvända sina spelarköp i lyckliga slut och vända negativ energi.

Dock kommer de såklart till spel med 70 procent av VM´s vinnare och ett väl samstämt piano.

Samtidigt i huvudstaden spelar en mindre samstämt orkester men där Xabi Alonso håller takten på trumman, Sergio Ramos öser på i sin trombon och Ronaldo vässar stråken för att skapa magi med sin violin.

Allt komponerat av dirigenten José Mourinho, där han med sin känsla för ljuv stämma kommer hitta rätt grad av frihet för sin orkester.

Bakom dessa två?

Där kommer fortfarande ingenting än så länge, återstår att se hur mycket Forlán orkar bära sitt Atletico och om Kun ska ta steget ut i år eller om han ska fortsätta blanda världsklass med oblommad talang.

Sevilla kommer nog kunna skrämma en bit in i säsongen för att sen tappa i muskelkraft och vara kvar som intressanta i början men aldrig riktigt ett hot.

Ur svensk synvinkel är såklart Zlatan-gate högintressant i dessa dagar och det vore en otrolig förlust för ligan om det blir Milan för honom.

Stanna och bråka till dig succé eller kom över till the dark side i Real säger jag.

Ett nytt tillskott är den gamle hjälten Kennedy som är på plats i Racing Santander och där det nog kommer bli en hel del speltid.

Ett ypperligt tillfälle att äntligen äntligen få visa vad som finns i de där fötterna och vi håller tummarna för honom och de kvarvarande stråna.

Så i helgen, när det är kallt och mörkt på tok för tidigt på kvällen.

När uteserveringarna börjar sina på folk och grillen snart ska ner i förrådet igen.

Lyft då blicken, och se alla oss andra som inte tar farväl av en sommar utan som öppnar våra armar för hösten.

Sommaren var god och doftade gott, men nu är jag tillbaka hos dig, min älskade vän.

Höstsäsongen.

1 Comment

  1. Eva

    Jag vill ha mer ifrån dig!! DU ÄR BÄST!!

Leave a Comment