FC Internazionale 0–3 SSC Napoli

Serie A, 1 oktober 2011.

Två lag med lite stökiga skadesituationer drabbade samman på Giuseppe Meazza/San Siro. Efter några diskutabla domslut och upprörd stämning i slutet av första halvleken kunde Napoli få övertaget och till slut vinna med hela 3-0.

Inters kris i början av säsongen verkar har försvunnit med Gasperini. Ranieri har ingivit lugn åt spelartruppen, och man vann senast i veckan i Champions League mot CSKA Moskva med 3-2. Sneijder och Motta bedömdes inte var tillräckligt friska för spel, och Ranocchia var avstängd. Istället skickade man ut följande elva: Júlio César; Maicon, Lúcio, Samuel, Chivu; Obi, Zanetti, Cambiasso, Álvarez; Forlán, Pazzini

Napolis skadesituation var innan matchen lite oklar. Framförallt var det frågetecken kring Cavani, Maggio, Aronica och Garganos tillgänglighet för spel. Till slut var det bara ”El Matador”, Cavani som ställdes utanför laget av dessa. Istället tog Pandev rollen som någon slags ”prima punta” längst fram. Napolis lag såg ut så här i sin helhet: De Sanctis; Aronica, Cannavaro, Campagnaro; Maggio, Zuniga, Gargano, Inler; Lavezzi, Hamsik; Pandev.

Inter var snabbast ut ur startblocken. Maicon kom farandes på högerkanten några gånger, och Forlán och Pazzini såg pigga ut och hotade Napolis backlinje. Efter 25 minuter gav också Pazzini Inter ledningen .. trodde han. De Sanctis tappade ut en retur som Pazzini högg på. Bollen i mål, men korrekt avvinkat för offside.

Pandev stod sedan för matchens prestation i offensivt straffområde när han fintade bort sig själv. Bollen lät sig dock inte luras utan rullade ut till inspark.

Efter 41 minuter inträffade det som skulle förändra och kanske till och med avgöra matchen. Joel Obi river ner Maggio strax utanför straffområdet, trodde jag. Domare Gianluca Rocchi pekar på punkten och visar ut Obi! Hans andra gula kort. Frispark? Ja. Gult kort? Kanske.  Men det borde väl inte varit straff?

Obis första gula kort efter tio minuter var för övrigt tveksamt.

Hamsik stegade i alla fall fram; räddning Júlio César! Men på returen har Campagnaro tjuvstartat sig till en fördel gentemot försvararna och kan slå in ett ledningsmål för gästerna. Tveksamma gula kort på Obi, felaktigt dömd straff, underläge. Det var en hätsk stämning på planen, och Zanetti och Júlio César hann med att tjata sig till varsitt gult innan halvleken var slut.

Ett sargat Inter var nu tvungna att försöka vända på det här med en man kort, och man var aldrig riktigt nära. Inte helt oväntat blev man istället sönderkontrade av Napoli. Maggio stötte in tvåan efter en knapp timme, och en kvart efter det undvek Hamsik en offsidefälla och ställdes helt fri mot målvakten. Inget misstag den gången, och 3-0.

Utan att vara Interista kan jag ha viss sympati för de som kommer att säga att man blev bortdömda i den här matchen.  Man ska dock inte ta alltför mycket från Mazzarris disciplinerade Napoli. Man håller nollan i första halvleken och tar tillvara på sina chanser när de dyker upp.

Det är slutligen lätt att dra paralleller till Merseyside-derbyt i England i eftermiddags. En domare som sätter sig själv i fokus på ett, tycker jag, onödigt sätt med kort hit och dit och en felaktig straff. Samtidigt är det naturligtvis lättare att sitta vid sidan av och klaga efter att ha sett reprisbilderna än att döma matchen själv. Målkamera-debatt, någon?

Det kommer hur som helst att vrida och vändas på Rocchis insats en hel del i Italien den kommande veckan. Jag brukar sällan skylla på domare men som neutral åskådare i den här matchen tycker jag att det var synd att det blev som det blev!

Diskutera gärna matchen i kommentarfältet!

Leave a Comment