Antalet arenor är jämnt fördelade mellan Polen och Ukraina och på varje arena spelas minst tre matcher under EM. Fotbollsoraklet tar en titt på arenorna där EM ska avgöras!

Vi börjar med att gå igenom Polens arenor.

Gdansk: Arena Gdansk

Arena Gdansk ligger i stadsdelen Letinca. Arenan börjades bygga år 2008 och stod färdig år 2011. Arenan påminner om bärnsten, som under en lång tid har samlats in under Östersjökusten. På Gdansk Arena spelas tre gruppspelsmatcher och en kvartsfinal. Sveriges kvartsfinal kommer förmodligen att spelas här om laget tar sig vidare.

40 000 åskådare tar arenan in under EM.

Poznan: Muncipal Stadium

Muncipal Stadium invigdes år 1980 och har genomgått en större renovering för att höja standarden under EM. Arenan är känd för sin härliga atmosfär. Lech Poznan, med många supportrar i Polen, livar alltid upp arenan och sätter bra tryck. Nya Muncipal Stadium invigdes under en Sting-konsert, 20 september 2010.

Muncipal Stadium

Warszawa: National Stadium

Nya National Stadium i Warszawa ligger på samma plats som den gamla stadion på östra stranden av floden Vistula. Arenans fasad efterliknar en vajande polsk flagga och här har man satsat väldigt mycket pengar. Det är också på National Stadium som invigningsmatchen av EM 2012 spelas den 8 juni. National Stadium är tänkt att bli polska landslagets nya hemmaarena.

National Stadium

Wroclaw: Municipal Stadium

Nybyggda Municipal Stadium invigdes officiellt med en George Michael-konsert 17 september 2011. Två månader efter att arenan blivit invigd gjorde Mario Balotelli det första landslagsmålet när Italien vann över Polen med 2-0. Arenans yttre är utformat som en kinesisk lanterna.

Municipal Stadium Wroclaw

Vi kommer även gå igenom Ukrainas arenor inför EM. Håll utkik på Fotbollsoraklet.se!

Målvakter: Alexandros Tzorvas (Palermo), Kostas Chalkias (PAOK), Michalis Sifakis (Aris)

Försvarare: Vasilis Torosidis (Olympiakos), Sokratis Papastathopoulos (Werder Bremen), Avraam Papadopoulos (Olympiakos), Kyriakos Papadopoulos (Schalke 04), Stelios Malezas (PAOK), Jose Cholevas (Olympiakos), Georgios Tzavellas (AS Monaco)

Mittfältare/Anfallare: Alexandros Tziolis (AS Monaco), Grigoris Makos (AEK), Giannis Maniatis (Olympiakos), Kostas Katsouranis (Panathinaikos), Georgios Karagounis (Panathinaikos), Georgios Fotakis (PAOK), Kostas Fortounis (Kaiserslautern), Panagiotis Kone (Bologna), Sotiris Ninis (Panathinaikos), Ioannis Fetfatzidis (Olympiakos), Georgios Samaras (Celtic), Dimitris Salpigidis (PAOK), Fanis Gekas (Samsunspor), Nikos Lyberopoulos (AEK), Kostas Mitroglou (Atromitos)

OBSERVERA: I dagsläget är det 25 spelare truppen består utav och det är även dessa som åker till träningslägret i Österrike strax innan EM. Men när EM börjar närma sig så kommer Fernando Santos att välja bort två spelare som inte kommer att få spela EM, då UEFAs regler säger att man max får ha en 23-mannatrupp.

1953 var Roy Hodgson sex år gammal och hade troligtvis inte bestigit så höga kullar då. Inte heller var det någon som visste att den unge Croydongossen 59 år senare skulle bli den mest påpassade och omskrivna sherpan i fotbollsvärlden. En vägvisare för 23 fördömda – tills de bevisat drevet om motsatsen- män som ska bestiga ett av de högsta berg som fotbollseuropa har att erbjuda, nämligen EM. Han har samlat en brokig expedition för sin strapats och för många så kommer det mest troligt att bli den sista färden om än inte i bokstavlig mening.

Sansade bedömare skulle anse att England skulle göra en klart godkänd insats om man når det andra baslägret i turneringens kvartsfinal. Man har ett pånyttfött Frankrike, hemmanationen Ukraina och den gamle trätobrodern Sverige på sin lott. Det är en lottning som vare sig kan anses vara lätt eller svår. England kan vid ett lyckat gruppspel vinna gruppen, men kommer man snett på det kan man lika gärna hamna sist.

Nu är sansade bedömare inte något som det dräller av på de brittiska öarna. Det är snarare så att de verklighetsfrånvända inavlade journalisterna än idag tror att England är en supermakt i fotboll och inte inser att om det inte varit för en välvillig linjeman från Azerbadjan vid namn Tofik Bahramov så skulle England aldrig haft en titel värd namnet.

Norgay och Hillary klättrade tillsammans upp på Mount Everest. För journalisterna så var knäckfrågan vem som hade varit först, vem som satte sin fot på toppen först och vem som placerade flaggan. Sherpan förklarade och betonade sammanhållningen men tillstod att Hillary varit först på plats. Frågan är hur journalisterna kommer att betrakta och behandla Hodgsons sommarexpedition i Ukraina då han ut flera aspekter faktiskt är andre man på plats.

För det första så ärver han italienaren Capellos kvalexpedition.  I och för sig så gör den gode Roy inte så stora förändringar i den kader som har lett England hit, men vissa ögonbrynshöjare har han bjudit på, mer om det senare, och drevet kommer inte att vara sen på att slå ner på detta om England skulle göra tidig sorti.

En annan aspekt på resonemanget kring att vara andreman är att Roy var etablissemanget, pressen och förbundets(?) andraval. Harry Redknapp utsågs tidigt till förstaval och då Harry själv uttryckte ett intresse för jobbet är det ofrånkomligt att spekulera kring om underhandlingar förts med Tottenham och att de strandat. I flera journalistiska kretsar, med den kanske mindre seriösa aktören The Sun i spetsen, har Roy sågats och till och med hånats. Det kan bli så att Roy står där med trumf på hand till sist och att drevet kommer att få ge sig. Men då måste hans sherpastakter visa sig vara i klass med Tenzing Norgays, och att komma med ett resultat sämre än semifinal är inte att tänka på.

Truppen då? Jo, det finns gamla rävar och unga förmågor. Detta blandas med en och annan skräll och ett och annat frågetecken. På målvaktssidan kompletteras den givne ettan Joe Hart av Robert Green från West Ham och skrällen John Ruddy från Norwich. När man har en så pass given etta som Hart känns det som att andra och tredjevantarna mest är av akademisk karaktär, men visst känns Green lite ”over the hill” och jag tror att både Scott Carson från Bursaspor och David Stockdale från Fulham känner en viss besvikelse idag.

På försvarssidan har snackisen såklart varit konflikten mellan Terry och Ferdinand. Efter samtal med de bägge mittbackarna så stod det klart att det inte skulle vara aktuellt att ta med bägge. Att Roy har valt att satsa på Terry är i och för sig ingen jättesensation då han varit en stor del av Englandskvalkampanj, men att lämna Rio kvar på de brittiska öarna är inget beslut som kommer att lämnas debattlöst.

I övrigt kan noteras att kometen Kyle Walker, som många trodde skulle få en plats i startelvan, stannar hemma med en tåskada. Roy har valt att bara plocka ut sju backar och ett mer eller mindre kvalificerat tips är väl att Walkers skada gjort att det har beretts plats för Arsenals yttertalang Oxlade Chamberlain.

På mittfältet så talar allt för att det är sista striden för det gamla strävsamma paret Steven Gerrard och Frank Lampard. Båda dessa mittfältsikoner ståtar med 90 landskamper och det är ett facit som få mittfältsuppställningar kan matcha. Eftersom Roy officiellt förklarat att Gerrard är hans kapten så återstår det att se om och var det kommer att beredas plats för Lampard.

I övrigt kan man på mittfältsfronten kanske höja på ögonbrynen när det gäller uttagningen av Liverpools ytter Stewart Downing. Downing var i Aston Villa en dominerande och framgångsrik poängspelare som bidrog med både mål och framförallt assist. Under sin första säsong i Liverpool har Downing mäktat med noll mål och noll assists, inte ett facit som skrämmer svenska ytterbackar till exempel. Personligen så ställer jag mig frågande även till Manchester Citys mittfältare Gareth Barry som redan under VM 2010 visade häpnadsväckande tempobrister.

Längst fram så satsar Roy självfallet på Rooney trots att denne är avstängd de två första matcherna. Han kompletteras av den ojämne Andy Carroll, den unge Danny Welbeck och Jermaine Defoe. Uttagningen av Defoe kan av många säkert anses som märklig då han inte startat speciellt mycket för Tottenham i år. Men med Rooney avstängd i de två första matcherna så är Defoe den största måltjuven som England kan uppbringa och jag skulle bli mycket förvånad om han inte startar i premiären mot Frankrike.

Sherpan Tenzing Norgay blev efter sin bedrift med att bestiga Mount Everest dyrkad så till den milda grad att han i delar av Asien ansågs vara en inkarnation av Buddha och Shiva. Skulle sherpan Roy Hodgson leda denna expeditionen till den högsta toppen och guldet så kommer han att bli dyrkad som en inkarnation av Alf Ramsey och Prinsessan Diana och adelstiteln kommer som ett brev på posten.

Det är dock mycket berg att bestiga på vägen och eftersom jag tillhör skaran sansade bedömare så tror jag att basläger två i en kvartsfinal kommer att bli slutstationen denna gång.

Här är truppen:

Målvakter: Rui Patrício (Sporting CP), Eduardo (Benfica), Beto (CFR Cluj)

Försvarare: Pepe (Real Madrid), Fábio Coentrão (Real Madrid), Rolando (FC Porto), Bruno Alves (Zenit), João Pereira (Sporting CP), Ricardo Costa (Valencia), Miguel Lopes (Braga)

Mittfältare: Nani (Manchester U), João Moutinho (FC Porto), Raul Meireles (Chelsea), Miguel Veloso (Genoa), Rúben Micael (R. Zaragoza), Carlos Martins (Granada), Custódio (Braga)

Anfallare: Cristiano Ronaldo (Real Madrid), Ricardo Quaresma (Besiktas), Hugo Almeida (Besiktas), Silvestre Varela (FC Porto), Nélson Oliveira (Benfica), Hélder Postiga (R. Zaragoza)

Foto: José Goulão

Chelsea kommer till detta möte med flera nyckelspelare avstängda. John Terry, Ramires, Ivanovic och Meireles. Alla förutom Terry blev offer för den idiotiska regeln där de hade samlat på sig tillräckligt många gula och tog ett avgörande i semifinalen. Regeln i sig är väll inte dum, men herregud UEFA. Ni måste ju göra något åt detta, alla lag ska få chansen att få ställa ut sina bästa spelare på planen. Jag tycker att UEFA måste ändra så att varningar nollställs inför semifinalerna. Lägg därtill att Chelseas två försvarare Gary Cahill och David Luiz är tveksamma till spel och ni förstår Chelseas försvarsproblem. Roberto Di Matteo kommer verkligen att behöva göra själ för sin lön på lördag, spelarna lika så. Det kommer att bli otroligt tufft och med tanke på avstängningarna och skadorna så tror jag att Chelsea förlorar detta.

Bayern då, jo de har ju också några spelare avstängda, Alaba, Gustavo och Badstuber. Så visst, på den fronten är det väll ganska jämnt. Men Bayern kommer att gå in i denna final som stora favoriter enligt mig. Hemmaplan, Chelsea saknar duktiga spelare, riktigt stor försvarskris. Ja, mina pengar ligger på att Bayern tar hem detta. Jag tror att Bayern kommer att ta tag i taktpinnen ganska fort och visa vilka det är som bestämmer. Chelsea kommer att få det svårt att försvara sig emot Ribery och Robben, den sistnämnda har ju nyligen förlängt sitt kontrakt till 2015. Mycket positiva besked för Bayern. Sen har man även Mario Gomez längst fram som hittills gjort 12 mål i Champions League och har endast två mål upp till Messi som leder skytteligan för tillfället.

Ja som sagt, detta är sista chansen på många sätt att rädda säsongen, va så säkra på att detta kommer att synas på plan. Vad tror ni, blir det hemmalaget Bayern som tar det eller ”skräller” Chelsea och tar hem det hela?

Målvakter:Robert Green (West Ham), Joe Hart (Manchester City), John Ruddy (Norwich).

Försvarare:Gary Cahill (Chelsea), Ashley Cole (Chelsea), Leighton Baines (Everton), Phil Jones (Manchester United), John Terry (Chelsea), Joleon Lescott (Manchester City), Glen Johnson (Liverpool).

Mittfältare:Gareth Barry (Manchester City), Stewart Downing (Liverpool), Alex Oxlade-Chamberlain (Arsenal), Steven Gerrard (Liverpool), Frank Lampard (Chelsea), James Milner (Manchester City), Scott Parker (Tottenham), Ashley Young (Manchester United), Theo Walcott (Arsenal).

Forwards:Wayne Rooney (Manchester United), Danny Welbeck (Manchester United), Jermain Defoe (Tottenham), Andy Carroll (Liverpool).

Reserver på hemmaplan:Jack Butland, Birmingham, Phil Jagielka, Everton, Jordan Henderson, Liverpool, Adam Johnson, Manchester City, Daniel Sturridge, Chelsea.

Inför säsongen tippade många, däribland jag, att Arsenal, Chelsea, Tottenham och Liverpool skulle göra upp om plats tre och fyra. Men där även Newcastle ville vara med i leken. Det var heller ingen skräll att dessa nämnda lag sedermera skulle vara med i nästan hela vägen fram till omgång 38.

Men ett lag som relativt tidigt föll ur denna kamp var Liverpool, laget klappade ihop och tidigt in på andra halvan av säsongen var ett lag man kunde räkna bort från en plats till Champions League. Kennys lag tappade för många poäng, främst på Anfield, men en annan faktor var att laget tog sig till två cupfinaler, samt att målskyttet aldrig riktigt lossnade under säsongen. Laget från Merseyside får man utan tvivel se som den stora besvikelsen, då laget inför säsongen skulle vara med och tampas om en toppfyra plats.Liverpool slutade på en mindre smickrande åttonde plats med mer eller mindre pinsamma 52 poäng.

Chelsea var ett lag som länge var med i leken, men tappade någonstans efter omgång 30 poäng efter poäng. Kanske framgången i Champions League tog ut sin rätt. Även FA-cupvinsten bör räknas med.
Inför säsongen hade Roman anställt en ung framtidsman som coach, Andre Villas-Boas. Efter att ha lett Porto till framgång så hoppas många blåklädda Londonbor att denna unga portugis skulle leda Chelsea till framgång och titlar. Men som vi alla vet så blev det inte riktigt så. Villas-Boas fick sparken efter drygt halva säsongen. Om det var ett klokt eller dumt beslut låter jag vara osagt, men hans efterträdare Roberto Di Matteo fick igång laget och har nu lett Chelsea till en titel i FA-cupen och på lördag väntar en final i Champions League. Man har nu avgörandet i egna händer om Chelsea ska fortsätta spela i Champions League till hösten. Vid vinst så blir det så, men vid en förlust får man nöja sig med Europa League. Även om vinsten i FA-cupen och en final som kan ge guld i Champions League är ett bra resultat, så är jag säker på att man inte är nöjd med hur säsongen sett ut i ligan. Chelsea slutade på en sjätteplats och samlade ihop 64 poäng. Inte godkänt enligt mig.

I mina ögon, och säkert i andras också, så är Newcastles framgång i Premier League lite av en stor överraskning. Att Pardews mannar inför sista omgången hade chansen, förvisso liten, att sluta på en tredeplats måste ses som en liten skräll. Under hösten var det Demba Ba som öste in mål, och i januari värvade man Papiss Cissé som öst in mål under våren. Mycket tack vare dessa herrar som man fick en framgångsrik säsong. Tilläggas bör även målvakten Tim Krul som räddat laget ett flertal gånger. Man kan även nämna att hela laget presterat, men extra cred till dessa tre ovan nämnda spelare.
Pardews tuffa uppgift är nu att försöka behålla stora delar av den befintliga truppen och krydda den med med ett par nya. Lyckas han med det så räkna även med Newcastle till hösten. Laget har nu även fokus på spel i Europa League tack vare sina 65 samlade poäng som gav en femteplats i tabellen.

Tottenham och Harry Redknapps mål var givetvis en plats bland dom fyra främsta, vilket man till slut uppnådde. Dock som tidigare nämnt så är det fortfarande ovisst om 69 poäng och en fjärdeplats räcker till spel i Champions League. Spurs var även ett tag med och utmanade lagen från Manchester och 1:a och 2:a platsen , men orkade inte hänga med i deras framfart. Under första halvan av våren såg laget ut att mer eller mindre ha ett säkert grepp om tredjeplatsen, men spelet på planen slutade att fungera och man tappade många onödiga poäng. Vilket gav lagen underifrån chansen att komma ikapp, vilket vi med facit i hand vet att fallet blev så. Denna genomklappning gör nu att Spurs får vänta ett par dagar till med frågan om det fler spel i Champions League eller Europa League säsongen 2012/13.

Ett lag som dock fick en plats i ”finrummet” är Arsenal. Trots en usel, för det var det verkligen, inledning på säsongen där man ett tag låg långt ner i tabellen så blev det ändå en bra säsong för Gunners till slut. Efter att ha fått ihop 70 poäng på 38 omgångar så knep man det åtråvärda tredjeplatsen. Wenger fick en hel del kritik från både media och från många fans, vissa ville till och med att fransmannen skulle få sparken. Men Arsene fick sitta kvar på tränarposten, vilket visade sig vara positivt för alla spelare och fans i Arsenal. En starkt bidragande orsak till att säsongen blev framgångsrik stavas Robin van Persie, som gjorde 30mål. Men det är inte enbart på grund av holländaren som gjorde att Londonlaget avslutade säsongen bra. Någonting hände efter den miserabla inledningen i höstas, Gunners kom igång på allvar. Laget började plocka poäng och därigenom ökade självförtroendet som också gjorde att Gunners kunde spela ut på allvar. För när Arsenal presterar som bäst så är det en fröjd att skåda laget, dom kanske rentav bjuder på den mest underhållande fotbollen i England. Men säsongens svaghet kombinerat med skador var försvarsspelet. Om detta fungerar nästa säsong och van Persie fortsätter att producera mål så kan Gunners vara ett lag att räkna med om i toppstriden.

Det är ingen lätt uppgift att summera en säsong kortfattat. Det finns så mycket man vill få med. Denna säsong har varit underbar att följa. Det har bjudits på på bra fotboll och man har suttit fastklistrad vid teven och datorn i 38 omgångar.
Låt oss hoppas på en härlig sommar när lagen byggs upp med nya spelare, och där stommen finns kvar, som därigenom leder till nya framgångar. Även om denna säsongen gett både glädje och sorg så är det ett år i Premier League som troligtvis fastnar länge på minnet. Jag längtar redan till när domarna blåser igång matcherna i omgång ett..

Rysslands preliminära trupp:

Målvakter: Igor Akinfeev (CSKA Moskva), Vyacheslav Malafeev (Zenit St Petersburg), Anton Shunin (Dynamo Moskva).

Försvarare: Aleksander Anyukov (Zenit St Petersburg), Alexey Berezutsky (CSKA Moskva), Vasily Berezutsky (CSKA Moskva), Sergey Ignashevich (CSKA Moskva), Vladimir Granat (Dynamo Moskva), Yury Zhirkov (Anzhi Makhachkala), Dmitry Kombarov (Spartak Moskva), Roman Sharonov (Rubin Kazan), Roman Shishkin (Lokomotiv Moskva).

Mittfältare: Igor Denisov (Zenit St Petersburg), Konstantin Zyrianov (Zenit St Petersburg, Roman Shirokov (Zenit St Petersburg), Denis Glushakov (Lokomotiv Moskva), Magomed Ozdoyev (Lokomotiv Moskva), Igor Semshov (Dynamo Moskva);

Anfallare: Andrey Arshavin (Zenit St Petersburg), Aleksander Kerzhakov (Zenit St Petersburg)), Alan Dzagoev (CSKA Moskva), Artem Dzyuba (Spartak Moskva), Marat Izmailov (Sporting Lissabon), Aleksander Kokorin (Dynamo Moskva), Roman Pavlyuchenko (Lokomotiv Moskva), Pavel Pogrebnyak (Fulham).

Fotbolls-EM i Polen och Ukraina närmar sig med stormsteg. Nu har Sveriges EM-låt kommit ut. Det är punkpopbandet Neverstore som inför turneringen fått äran att göra låten som ska ta Sverige till EM-guld.

I bandet finns Erik Lantz, Jocob Widén och Oscar Kempe.

Här kan du lyssna på låten.

Vad tycker du om låten?

***

Vilken är den bästa landslagslåten?

Och nu är det alltså klart att Scholes stannar minst ett år till. Detta annonserades på den årliga ”årets spelare” galan. En gala där för övrigt Antonio Valencia vann priset för årets spelare, eller som det heter, The Sir Matt Busby award. Valencia vann med totalt 37% av rösterna, tvåa kom Rooney på 24% och trea kom Paul Scholes med 12%.