Flipp och flopp 2011

Den svenska fotbollssäsongen är nu bara ett knippe kvalmatcher och cupmatcher kvar innan den stoppas in i arkiven under rubriken ”avslutat”. Snart kommer media att bombarderas med listor från Robert Laul, Olof  Lundh och Lasse Anrell, men sannolikt även från skribenter med mindre kunskap om svensk fotboll.

Ser  till exempel fram emot att Expressens veritable gnällspik Ulf Nilsson försöka skylla de svenska lagens misslyckande i Champions League och Europa Cup på Socialdemokratin. Varför skulle inte just DET vara sossarnas fel, när allt annat är det enligt honom?

Så för att vara tidigt ute presenterar jag här MIN lista: Flipp och flopp 2011. Håll till godo.

FLIPP:

Monmouth Town AFC
Den Walesiska klubben som utvaldes av Five Pound Football Club som ”deras” klubb (se annan artikel). Monmouth är nu en medlemsägd klubb, och målet är att på sikt få till en 50+1-lösning likt den man har i Tyskland. Således kommer ALLTID klubben att ägas av fotbollsfans och av samhället Monmouth. En lösning som även garanterar att laget kommer at vara en fotbollsförening och inte et utlandsägt bolag.

Monmouth har startat säsongen med det nya samarbetet med Five Pound Football Club på ett sensationellt sätt. Laget har spelat nio matcher hittills och vunnit samtliga.  Avståndet ner till tabelltvåan Croesyceiliog är hela åtta poäng.

Bundesliga
Fortfarande i topp publikmässigt, fortfarande en publikfriande fotboll. Och en liga som inte är rädd för att låta unga lovande spelare få chansen att prova på ligafoboll på hög nivå. I exempelvis Hertha Berlins trupp finner vi Pierre-Michel Lasogga, som fyller 20 år först 15 december men redan är en självklar kandidat i förstauppställningen. En annan given startspelare i samma lag är Patrick Ebert, fostrad i Herthas egen akademi. Beviset för att det GÅR att nå internationell framgång UTAN ekonomisk doping.

FLOPP:

Storklubbarnas svindlande affärer
Vad vi ser är en ekonomisk doping som på sikt kommer att resultera i en bubbla som pyser samman. Ett problem är de klubbar som har skulder i miljardklassen, men lyckas dölja dem via komplicerade spelaraffärer. Klubbar vars ekonomi inte skulle accepteras i någon annan bolagiserad verksamhetsform.

Ett annat problem är de klubbar som dopas ekonomiskt genom att en ny ägare vill ha kortsiktiga framgångar och plöjer in miljarder utan att tänka på de långsiktiga problem detta ger. Ett typexempel är Manchester City. Missförstå mig rätt. Jag missunnar inte Manchester City sina framgångar. Det är ett gammalt klassiskt lag väl värt sin plats i fotbollshistorien. Vad jag ser som oroande är att det framför allt i Premier League inte längre rör sig om fotboll utan en köp-och-sälj-marknad där inte bara spelare utan hela lag är reducerade till handelsvaror.

Spelare som inte har någon som helst förankring i bygden kommer och går beroende på vem som köpt laget just den HÄR veckan. Ungdomsspelare som inte får chansen eftersom jakten på snabba framgångar och ekonomisk avkastning på insatt kapital gör att de bolagsägda fotbollsföretagen hellre köper ytterligare en underpresterande utländsk ”stjärna” än att ge en lokal lovande yngling chansen. Det här gäller fler än Man City, men de är det mest tydliga exemplet idag på hur fotbollen sålt sin själ för snabba ekonomiska vinster.

Svenska fotbollsdomare
Inte bara Allsvenska spelare har drabbats av domarnas inkonsekvens och låga standard. Även internationellt har deras insatser i internationella turneringar kritiserats. Oavsett hur mycket som satsas på arenor, bolagiseringar, spelarlöner och andra patentlösningar på svensk fotbolls problem så kommer svenska lag alltid ha ett handikapp internationellt så länge vi inte ställer samma krav på kunskap och träning på domarna som på spelarna. Vi har faktiskt proffsdomare i Sverige – dags att agera som sådana?

Det var mina högst personliga reflektioner över fotbollsåret 2011. Förmodligen delas de inte av majoriteten av er. Kommentera gärna så kan jag ta upp det i en annan krönika framöver. Eller inte.

/T

Leave a Comment