För hård kritik mot landslaget

På en pizzeria i Oslo slog jag mig ned för att se Holland – Sverige med fyra kompisar. Med hyfsade förväntningar om en poäng började matchen och under de första två minutrenarna så kändes det väldigt bra. Sen vet jag inte vad som hände, kom verkligheten ikapp oss svenskar? För Holland körde senare på som bara den och Sverige fick försvara sig alldeles för mycket. Spelmässigt tyckte jag inte att det var så hemskt, Sverige rullade stundtals ut Holland och kom runt på kanter och inlägg. Men det fanns aldrig någon i boxen. Men chansmässigt så var Holland alldeles för effektiva, och vi för snälla. Minst två mål kunde ha hindrats. 2-0 och 3-0.

Efter matchen så har det fullkomligt kastats kritik mot det svenska landslaget, som om att vi var favoriter i denna matchen. Visst var en förlust i denna match acceptabelt, men när det blir förnedring så är det klart att man ska höra det. Men med måtta. Låt oss gå igenom förutsättningarna, Hamrén tog över ett svenskt landslag som var i en generationsskiftning. Hans första problem var att få tillbaka Zlatan. Han fick några träningsmatcher på sig att få ihop ett nytt svenskt landslag men ett nytt spelsystem. Efter att ha vunnit mot lag som Ungern, Skottland och Bosnien så målades bilden upp. En bild som många tydde följande ”vi är redo för större utmaningar”. Och nu mötte vi Vm-finalisterna ifrån i fjol. Ett lag som är bland de fem bästa i världen. Sverige förlorar, och alla blir helt hysteriska. Varför? Sverige har inte klarat av sådant motstånd på år och dagar. Möjligtvis -94. Hade Sverige tagit en poäng i Amsterdam så borde de belönats med bragdguldet.

Jag tycker att kritiken är för hård mot ”det nya landslaget”, om det var en match under hela detta kval som var acceptabel att förlora så var det Holland borta. Nu gjorde vi det, så egentligen så har allt gått som planerat. Nu blickar vi framåt. Även om förstaplatsen i gruppen känns väldigt långt borta så är den inte omöjlig. Och andraplatsen har vi, inget snack om det.

Leave a Comment