Fotbollsoraklet.se träffar Marcus Jodin marknadschef för BK Häcken för en längre intervju.

En intervju som innehåller bland annat:

• Hur ser Bk Häckens marknadsavdelning på arenafrågan.
• Varför valde man att sälja Mathias Ranegie till Malmö FF.
• Hur ska BK Häcken bli en framgångsrik klubb.

Plus mycket mer!

Intervju med Marcus Jodin by Fotbollsoraklet

Under den kommande veckan spelar det svenska landslaget två matcher som blir direkt avgörande i EM-kvalet, och kampen för att nå slutspelet i Ukraina och Polen nästa år. Vi kan bara hoppas att Hamréns uttagna spelare ger allt och klarar av den tuffa utmaningen som består av Finland borta och Holland hemma.

Ett landslag som inte har detta problemet är ju Polen. Man är som värdnation redan kvalificerade till EM. Men det är inte ett förbund utan problem. Arenafrågan har belysts i såväl inhemska som internationella medier, men det verkar nu som att man har bra koll på att alla arenor ska stå helt färdiga till slutspelets invigning.

Även andra problem har kastat en skugga över värdskapet. För att försöka rusta upp landets infrastruktur inför turneringen har regeringen framförallt satsat på att förbättra vägnätet. Man hyrde därför in en kinesisk firma för byggandet av en ny motorväg, och så sent som i somras belyste den tyska tidsskriften ”FrankfurterAllgemeine Zeitung” problemen som varit med detta.

Fotbollsmässigt då? Polen ligger just nu på en 73:e plats på FIFA:s ranking, och polska fans, med stöd från inhemska medier, har uttryckt sin oro för hur bra Francsizek Smudas lag verkligen är.

Många pekar på den inhemska ligan som ett av problemen i polsk fotboll. I somras hade jag nöjet att besöka Polens näst största stad, Krakow. Under mitt besök spelade de regerande mästarna Wisła Krakow hemmapremiär för säsongen mot Zagłebie Lubin.

Säsongen 2006/2007 vann Zagłebie sin andra ligatitel någonsin, den första kom i början av 1990-talet. Säsongen därpå uppdagades dock en skandal som berörde uppgjorda matcher i samband med klubbens avancemang från andradivisionen några år tidigare. Klubben tvångsnedflyttades, men är nu uppe i högsta ligan igen, alltså.

Polens ekonomi går väldigt bra. Det finns mycket pengar i landet jämfört med under kommunisttiden, och detta speglas givetvis även i fotbollen. Korrumption och uppgjorda matcher är en sak, en annan är spelartrupperna. Se på Wisłas spelartrupp, säsongen 2011/2012. Bara 9 av 25 spelare är polacker. Några av klubbens mest framträdande spelare är israelen Melikson, costa ricanen Júnior Diaz och nyförvärvet från Partizan Belgrad, Ivica Iliev. Klubben har dessutom en holländsk manager, Robert Maaskant.

I det polska  laget som vann u-18 EM år 2001 hittar vi spelare som Kuszczak (Manchester United), Mila (tidiagare Austria Wien, nu tillbaka i polska Slask Wroclaw), och Brozek (Trabzonspor). Dessa tre herrar har varit framträdande även i a-landslaget. Dock finns hela tio spelare i den u-18 truppen som aldrig gjorde en enda a-landskamp.

Piotr Waśniewski, president i , Śląsk Wrocław, som slutade tvåa i förra årets liga, förklarar varför det finns så många utländska spelare i klubbarna: “Det som har hänt i Polen de senaste 20 åren har satt mycket press på vår talangutveckling. Innan kommunismen föll ägdes de största klubbarna av militären, polisen, regeringen eller statliga företag. Nu med privat ägande ställs ägarna inför ett val. Att satsa långsiktigt på egen talangutveckling, eller att köpa in proffs från utlandet.”

Fotboll är ibland en brutalt kortsiktigt resultatbaserat sport , men det verkar som att de polska klubbarnas satsning på utlandsproffsen har skadat polsk talangutveckling. Samma diskussion florerar ju i England, och Premier League ibland.

Hursomhelst tror jag att Polen får svårt att hävda sig i sitt eget EM. Men för deras skull och för turneringens skull hoppas jag att Polens befolkning kan sluta upp bakom laget, och då finns det kanske chanser till en skräll eller två, som t.ex. Sydkorea i VM 2002. Men en snabb titt på spelartruppen från de senaste uttagningarna säger mig att man får vara väldigt nöjda om man går vidare från gruppspelet.

I kvalet till VM 2014 ställs man förresten mot sina värdkollegor Ukraina.

Jag promenerar uppe vid Philips Stadium Eindhoven som ligger nästan precis vid centrum, mittemot just Philipps stora lager byggnad i Eindhoven och även polishuset, den som startar bråk på Philips Stadium måste vara ovanligt korkad. När jag promenerar runt får jag syn på en stor reklam affisch för den nya hemmadräkten spelaren med den på sig har långt blont hår och ser på reklamaffischen mest ut som en stor nordisk viking. Sveriges unga anfallslöfte Ola Toivonen har bara varit i klubben i något år men är redan ett av de stora namnen för närvarande i en av två  av Hollands giganter när det gäller fotboll. Men när man går runt arenan är det inte hemmasonen Ibrahim Affelay som var med i den holländska landslaget som kom hem med silver från Sydafrika som syns på flest affischer.
Men Ola Toivonen är numera inte längre ensam ungsvensk i PSV Eindhoven numera finns nämligen även tidigare U-21 anfalls partnern Markus Berg i klubben.
För ett år sedan såg det ut som att Markus Berg fått sitt stora genombrott. Han var skytte kung i Holländska Groningen och gjorde nästan 30 mål varje säsong. I U-21 EM på hemma plan kom så det definitiva genombrottet när han gjorde hela sju mål i en trunkering något som innebar mästerskapsrekord i ett EM där spelare som Englands Teo Walcott, Spaniens Bojan Krkic och Italiens Mario Balloteli inte kom i närheten av samma nivå. Efter turneringen köptes han till Tyska Hamburger SV och blev därmed klubbens dyraste värvning genom tiderna. Men nu är Markus Berg tillbaka i Holland efter ett år i Tyskland där han konstaterat att det är en sak att lyckas i ett mittenlag i en mindre proffs liga som den Holländska och i ett EM för talangfulla 20 ådringar men en det är något helt annat att lyckas i en av världens bästa ligor som den tyska.
Så här är dem nu Ola Toivonen, Markus Berg och man ska inte heller glömma Andreas Isaksson som efter äventyret i England  och Manchester City är i samma situation som Markus Berg. Sveriges framtid i anfallet och ja även på målvaktssidan om man ska se på faktumet att målvakter oftast är som bäst någonstans kring 30.

Men vad tycker man då i Eindhoven om svenskarna?
Tror man att Markus Berg kan hitta tillbaka till sin gamla mål form och Toivonen hur stor är han egentligen enligt fansen och vad tror man om deras samarbete?

På uteserveringen till sport baren ”Goal” som ligger längs Eindhovens största bar gata sitter PSV supportern Mario och tar en öl med några vänner. Snart är vi inne på diskussioner om svenskarna i PSV.
”Jag tycker dem verkar vara ett bra par, under U-21 EM i Sverige förra året gjorde dem bra ifrån sig och jag hoppas att dem kan göra det här också.” säger han om Toivonen och Berg. Däremot säger han att han inte är förvånad över att Markus Berg inte lyckades lika bra i Tysklands som han gjorde i Groningen eftersom det är en tuffare konkurrens om platserna i ett lag i tyska ligan. Mario pekar framförallt på konkursen i Hamburg med tidigare PSV Eindhoven anfallaren Ruud van Nisteroy en spelare som Mario anser vara betydligt bättre än Markus Berg.
”Jag tror att när Markus Berg nu är tillbaka i Holland så tror jag att han kommer göra lika bra ifrån sig som han gjorde i Groningen.”
Vad gäller Ola Toivonen säger Mario att han har mer potential än han visat hittills och att han av den anledningen inte riktigt blivit något stort namn i klubben ännu.
”Om han den här säsongen gör runt 30 mål då kommer han bli ett stort namn.”
Mario berättar också att många av tjejerna i Eindhoven gillar Toivoen.
”Eftersom han är en snygg kille.” säger Mario och skrattar.

Fotbollsoraklet intervjuade MFF:s vindsnabbe anfallare Daniel Larsson inför matchen, där han konstaterade att han har Tyskland som favoriter till guldet. Och efter 4-0 mot stjärnspäckade Argentina – så är det nog inte många som kan säga emot honom.

Inte heller när det gäller favorit till skytteliga-vinnare så lär någon säga emot honom. David Villa, som leder på fyra mål, tillsammans med bland andra Müller, Klose och Sneijder, och med dessutom en match kvar i pågående omgång, håller Larsson som favorit.

——————————————————

Jabulani, som VM-bollen heter, har fått mycket kritik för att vara ”för rund”, och såhär tycker Daniel Larsson om bollen, som du kan läsa mer om här.

Har du testat VM-bollen?
Ja, vi spelade med den mot IFK Göteborg.

Vad tycker du om den?
Den är helt okej, men lite väl lätt kanske.

—————————————————–

Sverige är som känt inte med i VM, men hur kände du när du i vintras blev uttagen i landslagstruppen och gjorde debut för det svenska landslaget?
Jag höll mig nog ganska kylig, det kändes större nu senast men såklart otroligt stort att få ta på sig den gula tröjan för första gången.
—————————————————–

Daniel Larsson, som alltid har följt Premier League och har bäst kontakt med Erik Friberg från tiden i Häcken, säger såhär om Malmös säsong.

Hur tycker du din säsong i Malmö har varit så här långt?
Jag är väldigt nöjd med både mitt och lagets spel men vi kan mer.

Vad har du för förväntningar på dig själv när vi går in i Allsvenskans höstsäsong?
Att jag ska fortsätta prestera bra fotboll och hjälpa MFF till segrar.

Vad måste MFF förändra om ni ska ta igen Helsingborgs försprång och ta hem guldet i årets Allsvenska?
Vi ska fortsätta att utveckla vårat spel och försöka vinna matcher.

Och till sist, vem umgås du mest med från MFF på fritiden?
Johan Dahlin.

Sir Alexander Chapman ”Alex” Ferguson, även kallad ”Sir Alex” eller ”Fergie” har haft en drömkarriär som tränare. Han har vunnit allt man kan vinna på klubbnivå, och han har gjort de om och om igen. Vad jag kan komma på så finns det absolut ingen som kan mäta sig med hans meriter och erfarenheter och han är utan tvekan en levande legend som kommer att skrivas in i alla historieböcker.
Men som vi alla vet så måste även den bäste börja någonstans. Och Sir Alex började i sitt hemland Skottland där han var tränare för East Stearlingshire, efter det så blev det en flytt till St. Mirren för att sedan hamna i Aberdeen FC.
Det var först i Aberdeen som titlarna började ramla in.
Han vann ligan tre gånger och Cupvinnarcupen en gång.
Efter Aberdeen så blev det en kortvarig sejour i det Skotska landslaget, endast ett år. Och sen kom han till klubben där han skulle skriva historia.
Manchester United sparkade sin tränare Ron Atkinson 1986 och samma år så skrev Sir Alex på.
Första titeln kom år 1990 då Manchester vann FA-cupen. Och efter det har det bara rullat på. Här följer en lista med allt han har vunnit under de 24 framgångsrika år han har varit i Manchester United.
Premier League: 11
FA-cupen: 5
Champions League: 2
Cupvinnarcupen: 1
Engelska Ligacupen: 4
VM för klubblag: 2
Lägg därtill Cupvinnarcupen en gång och tre ligatitlar med Aberdeen.
Sir Alex bästa säsong är förmodligen säsongen 98/99 då han vann den åtråvärda trippeln. Det vill säga att en klubb under samma säsong tar den inhemska ligan, cupen och Champions League.
Manchester vann FA-cupen den säsongen genom att slå Newcastle med 2-0. Ligan tog man hem med en poäng mer än Arsenal. Och man fullbordade denna säsong som har gått till historia i Manchester United genom att vinna Champions League på ett fullsatt Camp Nou. Man slog Bayern München med 2-1 efter att ha vänt matchen på övertid i andra halvlek. Målskyttar var supersubsen Ole Gunnar Solskjaer och Teddy Sheringham.
Efter denna säsong så blev Sir Alex adlad av den engelska drottningen.
Sir Alex är även känd för att ha ett otroligt hett temperament och brukar ge de spelare som har underpresterat en såkallad ”hårblås” i omklädningsrummet. Denna procedur är väldigt simpel, han ställer sig i stort sett framför dig och gapar med den värsta skotska accent du kan tänka dig hur dålig du har varit.
Henrik Larsson berättade efter att ha varit i Manchester på ett kort lån att när det var någon som fick hårblåsen så tittade man bara rakt ner i marken och sa ingenting.
Men han är en vinnareskalle och strävar alltid för att vara bäst, och det är väll detta som har hållit honom engagerad i alla dessa år.
Många kallar honom för fuskare och att han ofta får domarna på sin sida genom att köra lite fula tricks vid sidan av planen. Man kan ofta se Sir Alex stå och le och prata med fjärdedomaren när det går bra för hans lag.
Men detta känns mer som något som folk använder för att hitta något att argumentera om honom. Han har inga brister, inte i mina ögon i alla fall.
Han testar nya spelare, han spelar unga och gamla, han ser hellre att klubben plockar fram egna talanger och utvecklar dem den vägen istället för att köpa redan etablerade spelare.
Och nu ska hans lucka fyllas. Och om man ska tro de engelska tidningarna så ska den fyllas efter nästa säsong då det ryktas om att han ska lämna klubben.
Att efterträda Sir Alex kommer inte att vara enkelt och det kommer att ta lång tid innan man hittar en värdig ersättare.
De allra största kandidaterna till att ta över sägs vara Guus Hiddink, José Mourinho, Fabio Capello, Pep Guardiola, Arsene Wenger och Martin O’neill. Två går ju att ta bort på direkten, Wenger och Pep Guardiola. Inte en chans att Barca släpper Pep, och Wenger är hatad utav fansen. Då finns det Hiddink som är en utav de bästa tränarna de finns på marknaden enligt mig. Men han gillar gärna att ta landslagsjobb och blev nyligen tränare för Turkiet. Så då kan vi stryka Hiddink.
Fabio Capello tror jag skulle klara jobbet, men han är Englands förbundskapten och har ett kontrakt som sträcker sig till år 2012. Inte troligt att Manchester köper ut honom. José Mourinho är en tränare som har bevisat förut att han kan lyckas både i England och i Europa. Men Manchester vill gärna ha en tränare som stannar i flera år, och Mourinho gillar att ta nya utmaningar med olika lag efter några säsonger. Han var endast tre år i Chelsea och han vill redan bort ifrån Inter.
Då finns det en kvar utav dessa utpekade, Martin O’neill.
Henrik Larssons gamla tränare i Celtic. O’neill har länge pekats ut som efterträdare till Sir Alex. Men han för lite erfarenhet i toppen utav tabellen och ute i Europa.
Om man ska ge jobbet till den som Sir Alex vill ge det till så blir det Evertons nuvarande tränare David Moyes.
Och det finns mycket som är positivt med Moyes, han är endast 46 år och har många år kvar, han har gjort ett väldigt bra jobb med Everton och många vill även se att en person ifrån Storbritannien tar över.
Jag tror att det blir någon utav O’neill eller Moyes. Jag tror inte att Manchester vill ha in någon storstjärna som Mourinho som kör sitt race. Jag tror att man vill ha någon som kan det Engelska spelet ut och in och kan anpassa sig snabbt till Manchester sett att spela.
Synd att ”Svennis” accepterade att vara förbundskapten i Elfenbenskusten. Annars så tror jag att han hade varit väldigt aktuell. Det är en man som är de flesta engelska fotbollssupportrar tycker om.
Men det ger sig vem det blir.
Vi har ju trots allt ett år till på oss att spekulera, och då kanske ”Svennis” är klar nere i Afrika?

Sir Alex tackar för sig?

Joacim Claesson

Fotbollsaspiesar – att vara fotbollsintresserad med en dold funktionsnedsättning
Asperger Syndrom är en dold funktionsnedsättning.
Personer med Asperger har ett annorlunda sätt att kommunicera.
Personer med Asperger kan ha specialintressen som de läser in sig fullständigt på.
Personer med Asperger gillar inte fotboll.
Men vad händer när fotbollen är specialintresset?

Vi sitter alla inne i vårt klassrum fast det egentligen är lunch. En forskare vid namn Svenny Kopp pratar på radio om Autism med fokus på framförallt flickor. Vi sitter alla och lyssnar på radion. När Svenny Kopp kommer till delen ”pojkar gillar inte fotboll” skrattar vår assistent Sofia lite och pekar sedan på mig. Än en gång konstaterar vi hur ironiskt det är. Forskarna pratar om att personer med Asperger inte är intresserad av fotboll – och så sitter jag där. Fullständigt insnöad på fotboll, pratar väldigt ofta om det, skriver om det flera gånger i veckan här på fotbollsoraklet, älskar och dyrkar fotbollen och har en Asperger diagnos.

Hur går det ihop?

Asperger Syndrom är en så kallad Neuro psykiatrisk funktionsnedsättning kan nämna att man även räknar ADHD, Damp (som jag också har) och Tourette till den här typen av funktionshinder. Det man kan behöva veta om Asperger är att vi har ett annorlunda sätt att fungera på. Vi kan därför ha svårt med det vi kallar det sociala spelet och oftast pratar man antingen för mycket eller för lite. För min del är det oftast så att jag pratar för mycket, framför allt om det som rör mitt specialintresse fotboll. Jag kan ha väldigt svårt att läsa av om en person jag sitter och pratar med verkligen är intresserad av det jag berättar. Eller som en kompis till en kompis uttryckte det:

”Du måste vara mardrömmen för en person som låtsas vara intresserad av fotboll för att vara vänlig.” Kort sagt, om du inte vill höra en lång envägsmonolog om fotboll, uppmana mig då inte att berätta om det. Det här beror på att jag som många andra med Asperger, inte uppfattar kroppsspråk på samma sätt som en person som inte har någon funktionsnedsättning, så kallad Neuro Typiker, NT. Vi använder sällan kroppsspråk själva och gör vi det så är det sällan så att det fungerar ihop med det vi säger. Allt det här gör att vi kan ha svårt att få vänner och jag kan ärligt säga att det är först i år som jag börjat få ett kompisgäng som jag hänger mycket med och då har vi alla i det gänget Asperger. Oftast brukar man säga att personer med Asperger inte är särskilt intresserade av idrott, mycket av det tror jag beror på att många av oss har dålig motorik. Jag ska själv vara ärlig och säga att jag som barn hade en väldigt klumpig både grov- och finmotorik. När jag var mindre hade jag stora problem med det mesta när det gällde motorik. Jag kunde knappt fånga en boll, klippte aldrig rakt, hade svårt att göra praktiska saker som att spika eller såga på träslöjden, kunde knappt hoppa jämfota upp till ett trappsteg, jag kunde inte knyta skorna och sprang jag någon gång gjorde jag det långsamt och med klumpiga rörelser. Men idag har det blivit bättre. Jag har börjat motionera och idag så springer jag ungefär tre gånger i veckan och min motorik är mycket bättre, även om jag än idag behöver hjälp med vissa saker som att till exempel öppna en konservburk. Man kan förstå att en person med så här mycket problem inte fattar intresse för idrott men det gjorde i alla fall jag. Jag tror att mycket berodde på att min pappa var väldigt fotbollsintresserad och tog med mig på Hammarby matcher och landskamper och för mig blev det så att jag fastnade för det. Jag skulle tro att det inte konstigt nog var under VM-94 som mitt specialintresse för fotboll började. Jag vet inte hur många gånger jag sett om VM-krönikan från det året vhs bandet med det på är rätt så slitet vid det här laget. Men mest av allt älskade jag förstås att få springa ut på tomten med en boll vid fötterna.

Vad som är ganska så spännande med oss som har Asperger är att vi oftast kan göra aktiviteter ensamma. För min del var det så att jag gärna spelade fotboll med andra. Mina raster i skolan gick oftast åt till att spela fotboll med några äldre killar i femman eller sexan, men bara om jag fick lite hjälp av en av mina lärare att få kontakt, annars gick det lika bra för mig att stå och spela med mig själv. Det kan tyckas konstigt att någon spelade fotboll med sig själv, men då ska man veta att det här är ett väldigt vanligt beteende hos oss med Asperger. Nu frågar ni er kanske om jag inte behövde motståndare och lagkamrater för att kunna spela fotboll. Jodå och dem fanns också. Vi med Asperger har oftast en fantastisk förmåga att i vår fantasi skaffa oss lekkamrater och vänner. Jag tror det är ett sätt att kunna ha roligt även om vi på grund av våra svårigheter med socialtsamspel, har svårt att skaffa oss många vänner.

Så blev det också för mig. Det som för andra måste ha sett väldigt märkligt ut, när jag sprang omkring med en boll vid fötterna fram och tillbaka var för mig ett sätt att göra min enmans-fotboll till något annat än bara stillastående kikande. Jag hade en fantastiskt förmåga att skapa mycket verklighetstrogna match-sekvenser på helt egen hand.

Men för alla stannade det inte vid att springa omkring ensamma och kicka boll. Vissa av oss har spelat fotboll i riktiga lag. En av de som prövade det, utan att fastna för det, är Fredrik Eriksson, 28 år gammal. Som sexåring började Fredrik spela för Haveredals bollklubb strax utanför Halmstad.

- Mina föräldrar ville att jag skulle börja och jag tyckte nog att det var rätt så kul i början faktiskt, säger Fredrik per telefon från föräldrahemmet i Steninge utanför Halmstad. Fredrik pekar på att det till en början var mest att stå och passa och skjuta och det tyckte han om. Men problemen började komma när han började bli nio eller tio år och det började bli mer organiserat och bli mer lagspel och det funkade inte för Fredrik.

- Jag hade lite svårt med reglerna och varför jag skulle stå där jag gjorde. Mycket med frisparkarna, varför jag inte skulle slå direkta frisparkar och offside och det blev lite stökigt.

Fredrik tror att det skulle ha gått bättre om tränaren gjort reglerna tydligare och framför allt förklarat varför de fanns. Just den här frågan “varför” är viktig för oss med Asperger. Varför ska jag göra det här? Vad är meningen och syftet med det här?

Fredrik berättar att han idag är mer intresserad av att studera publiken än själva spelet.

- En klack som står där och håller på med någonting och en annan klack som står där och uppdelningen, säger Fredrik. Fredrik pekar på att man nog kan läsa ut en hel del genom att studera publiken. Varje klack har sin egen sång och sitt eget beteende.

Vissa av oss har som sagt problem med motoriken och avstår kanske från fotboll av den anledningen. Men det här är något som Fredrik inte känner igen sig i.

- Jag har alltid haft lite klumpig motorik, men motoriken var nog inte så stort problem egentligen.

För Fredriks del så handlade det mer om motivation. Han var helt enkelt inte motiverad till att fortsätta med fotbollen. Men han säger att han kanske skulle kunna tänka sig spela lite igen, då mer på skoj, även om det var många år sedan som han rörde en fotboll.

Jag tror att en hel del med Asperger just känner som Fredrik. Att fotboll är roligt så länge som det inte är allt för mycket regler. Ett rätt kul exempel finns i en läroboken “Boendestöds boken” av Anna Sjölund och Sussane Bejerot som ges ut av Autism och Asperger förbundet. Så här beskrev en person fotboll: “Fotboll spelas av 11 personer, 10 + en målvakt. Bollen sparkas mot målet i tur och ordning av spelarna, ordningen avgörs av nummer på deras tröjor. Den som lyckas sparka in bollen i målet får en poäng. Om en spelare försöker ta bollen när det inte är hans tur blir det straff. Det innebär att han får stå över nästa gång det är hans tur. När matchen är slut har den spelare vunnit som har mest poäng…” Det här kan låta hel korkat, men jag tror att det egentligen handlar om att vi med Asperger alltid försöker hitta någon typ av logik i det vi ser eller ska utföra själva. Problemet blir när man ska hålla på med fotboll att det inte alltid är logiskt. Det finns ingen logik som säger att om jag gör så här så kommer det här att hända. Utan fotboll ändrar sig oftast från situation till situation.

En person med Asperger som inte haft problem med här med regler är Marlene Dahlberg 27 år. Marlene började spela i Sörskogen när hon var ungefär sju år ihop med några kompisar till henne på dagis.

”Jag har alltid tyckt att alla de där knepiga reglerna är roliga och lätta” säger Marlene.

Vi sitter på ett Kafé´ vid Sergelstorg, utanför skiner solen in genom fönstret.

Marlene berättar att hon spelade i ungefär tolv år med avhopp då och då. På grund av brist på tid på grund av skolan och sedan fick hon problem med sina knän. Marlene berättar att hon oftast kunde använda det detaljseende som hon har genom sin Asperger på fotbollsplanen. Oftast såg hon mycket mer än sina lagkamrater.

”Man ser även lagspelare som kanske är lite längre bort. Andra ser kanske bara de som är rakt framför dem medan jag såg även de runt om.”

Det Marlene pratar om brukar kallas Splitvision och det här är inte alls ovanligt hos personer med Asperger. När man har Asperger har man oftast väldigt bra detaljseende och vi tar också in alla detaljer vi ser. Det här kan vara väldigt jobbigt ute på stan och gör oftast att vi blir väldigt trötta. Men på fotbollsplanen blir det här en superförmåga som gör en person med det här till en perfekt framspelande mittfältare. Men Marlene var oftast back men om hon var i bra form och hade konditionen så blev hon uppflyttad till mittfältet. Men Marlene pekar också på att det finns en del negative saker att ha Asperger och spela fotboll.

”Det beror på hur man är som person. Jag kanske är lite mer ödmjuk än vad många andra med Asperger är,” säger Marlene.  Marlene menar att en del med Asperger tycker att lagkamraterna ska passa till just dem.

”Om jag har ett bra läge så kanske jag tycker det är självklart att jag ska få en passning. Men det blir en nackdel för spelarna tycker kanske något annat.” säger Marlene.

Marlene berättar att fotbollen också gav henne en identitet i skolan.

”I mellanstdiet och högstadiet så var jag den som spelade fotboll i klassen och det var något som alla visste att jag gjorde.”

Marlene menar också att hennes skickghet i bollsport gjorde att varje gång som man hade gymnastik så blev hon någon.

”Det var mest tjejer i min klass så när vi skulle välja lag så fick jag en status hos killarna på idrotten.”

Man kan fråga sig vad det är som gör att man så sällan pratar om personer som Fredrik, som prövade fotboll men aldrig fastnade, Marlene som lyckades väldigt bra på planen och jag själv som har fotboll som specialintresse. En stor anledning är att vi är mer undantag än regel. Det är sant som Svenny Kopp sager, att det finns många pojkar med Asperger och även Autism som inte tycker om att spela fotboll och väldigt ofta börjar man generalisera inom forskningen. Det blir väldigt svårt att forska om ett ämne utan att generalisera. Du måste göra klart hur den grupp som du undersöker fungerar och problemet med Asperger är att vi alla är olika. Vissa av oss klarar inte av att se på fotboll i en minut ens andra kan titta på det i timmar. Vissa är duktiga på att måla eller skulptera andra klarar det inte alls. Jag tänker nu göra något ovanligt.

Jag tänker erkänna att det som står i den här texten absolut inte gäller alla. Jag vill peka på att det finns personer som Fredrik, Marlene och jag själv. Men vill samtidigt peka på att alla inte fungerar likadant. För mig har fotboll alltid fungerat bäst i teorin. Jag är väldigt duktig på att läsa in mycket fakta. Vissa skulle säga att det här med att vara intresserad av fotboll är väldigt vanligt för oss killar. Det håller jag med om, men skillnaden är att för mig är fotbollen mitt liv. Mitt liv idag består av två saker fotboll och Asperger.

En annan anledning till att forskarna inte tar upp oss med Asperger som har ett stort fotbollsintresse är att man oftast koncentrerar sig i första hand på extrem fallen. Mycket tror jag beror på att det just är de fallen som psykologer och läkare i första hand kommer i kontakt med. Sedan tror jag att ur forskar synvinkel är de fallen de som är intressanta. Jag tror att det behövs mer forskning som uppmärksammar oss som har Asperger, men ändå klarar oss väldigt bra.

Nu är jag skribent här på fotbollsoraklet och precis som i allt annat har jag mina styrkor och svagheter med Asperger och även Damp.

Fördelen har jag redan berört till viss del genom specialkunskapen. Tänk er att få energi av att skriva alla inläggen. En annan fördel när man har Asperger är att man också oftast är väldigt plikttrogen och vill göra ett bra jobb. Nackdelen när man har Asperger är att det ibland kan bli för mycket med allt annat. Vi vill även göra ett bra jobb i skolan och med andra arbetsuppgifter vi har. Oftast är det svårt att få tiden och kraften att räcka till inte blir det bättre av att vi har svårt för att prioritera. Vi har svårt att fokusera på flera saker samtidigt och vill oftast avsluta det vi håller på med innan vi går vidare till nästa uppgift.

Men det finns en stor negativ sida för mig som inte har med Asperger att göra, utan med Damp och det är att jag ibland kan ha väldigt dålig impulskontroll. Oftast agerar jag snabbare än jag tänker och därför gör jag oftast slarvfel i mina texter och ibland kan jag börja skriva på en idé som kanske inte är så bra, för att min Damp har fått mig att agera innan jag funderat om idén är så bra. Efter det kliver Aspergern in och gör att man inte kan sluta skriva på iden utan måste avsluta den.

Anders Moberg

Studerande till Informatör/Mentor om Aspergers Syndrom.

Vice ordförande Attention Huddinge-Botkyrka

Arsène Wenger föddes den 22 Oktober i den franska staden, Strasbourg. Är en Fransk fotboll tränare som har lyckats i engelska Premier League laget Arsenal sedan 1996. Han är den mest framgångsrika manager i historien om Arsenal i form av troféer och är också den tränaren som har suttit längst i klubbens historia. Wenger är den enda icke-brittiska tränaren som har vunnit The Double i England, han gjorde det under åren 1998 och 2002. I 2004 blev han den enda tränare inom FA Premier League historia för att gå igenom hela säsongen utan att förlora. Wenger anses allmänt vara en av världens bästa förvaltare efter de framgångar han har haft i AS Monaco och Arsenal.

Wenger har en examen i Elektroteknik och en magisterexamen i Nationalekonomi från Strasbourg universitet och talar flytande Franska, Tyska och Engelska. Han talar också Italienska, Spanska och Japanska.

Uppväxt och företag

Arsène Charles Ernest Wenger växte upp i den närbelägna byn, Duttlenheim med en äldre syster och bror. Hans föräldrar ägde en bil reservdelar verksamhet i Strasbourg, samt en bistro i Duttlenheim , La Croix d’Or. På tal om hans uppväxt ovan La Croix d’Or, Förklarade han i ett tal inför League Managers Association:
”Det finns ingen bättre psykologisk utbildning än vad man får om man växer upp i en pub … jag har läst om taktik och urval från folk som har pratat om fotboll i puben.”

Wenger är gift med förre detta basket spelaren Annie Brosterhous, med vilken han har en dotter och bor för närvarande i Totteridge, London. Han är också värld för Brand Ambassador FIFA World Cup sponsor Castrol. Och som en del av hans arrangemang har han genomfört flera träningsläger för internationella ungdomslag i hela världen, samt gett råd och gett underlag till Castrol Performance Index, FIFA: s officiella rating system, som används för mätning av Spelarbetyg vid officiella FIFA turneringar, allt sedan systemets början.

Tidig karriär

Wenger tillbringade mycket av sin ungdom genom att spela fotboll och organisera matcher för byn laget FC Duttlenheim, där han spelade i A-laget vid 16 års ålder och därefter rekryterades till närliggande tredje divisionen AS Mutzig av teamets manager Max Hild, som skulle komma att bli hans mentor, rådgivning

Wengers spelarkarriär var blygsam. Han spelade som en försvarare för olika amatörföreningar medan han studerade på Institut Européen d’Etudes Commerciales Supérieures de Strasbourg av Robert Schuman University. Där han avslutade en magisterexamen 1971. Wenger blev professionell 1978 och gjorde sin debut för RC Strasbourg mot Monaco. Han gjorde bara tolv matcher för laget.
År 1981 erhöll han ett chef examensbevis och utsågs till tränare för klubbens ungdomslag. Efter sin stint i Strasbourg, gick Wenger till AS Cannes som assisterande tränare året var 1983.

Tränarkarriär

Wenger första seniorjobb var i Nancy, som han anslöt sig till 1984, men han hade föga framgång där, under sin tredje och sista säsong i avgift, färdiga Nancy på en 19e plats och flyttades ned till den andra delen av franska fotbollen (nu Ligue 2). Hans ledande karriär tog fart när han blev manager i AS Monaco 1987. Han vann ligan 1988 (hans första säsong i avgift) och Franska cupen 1991 och värvade spelare av höga kaliber, såsom Glenn Hoddle, George Weah och Jürgen Klinsmann. Han undertecknade också 23-årige Youri Djorkaeff från Strasbourg.
Wenger var nominerad till tränar jobbet i Bayern München, men kunde inte ta jobbet på grund av att Monacos styrelse vägrade att låta dem prata med Wenger, bara för att släppa Wenger flera veckor senare efter att tjänsten var tillsatt.

Han flyttade vidare till en framgångsrik 18-månadersperiod med Japanska J. League teamet Nagoya Grampus. Som han vann Emperor’s Cup med. Den nationella cupfinalen.
Han tog även klubben från botten till en andra position i ligan. Hans framgångar i klubben ledde till att han vunnit J. League Manager of the Year år 1995, den första utländska tränaren att göra så. Vid Grampus anlitade han tidigare Valenciennes tränare Boro Primorac.

Wenger hade under tiden blivit en vän till den då vice ordföranden i Arsenal David Dein Efter att Bruce Rioch sparkades i augusti 1996, Gérard Houllier, dåvarande tekniska direktör för Franska fotbollsförbundet rekommenderade Wenger till David Dein sommaren 1996.
Arsenal bekräftade sin utnämning den 28 september 1996, och han tog officiellt över den 1 oktober. Wenger var Arsenals första tränare från länder utanför Storbritannien. Även han hade tidigare varit tippad som en möjlig teknisk direktör. Vid tidpunkten Wenger var en relativt okänd människa  i England, där The Evening Standard tidningen hälsade hans nominering med rubriken ”Arsene Vem?”.

En månad före Wenger formellt tog hand om gruppen, begärde Wenger att klubben skulle värva den franska mittfältaren Patrick Vieira och Rémi Garde.
Hans första match var en 2-0 borta seger över Blackburn Rovers den 12 oktober 1996. Arsenal slutade trea i Wengers första säsong, missade andra platsen (som upptas av Newcastle United), och därmed Champions League kvalifikation, på målskillnad.

I sin andra säsong (1997-1998), vann Arsenal både Premier League och FA-cupen. Den andra Dubbeln i klubbens historia. Nyckeln till framgången var det ärvda försvaret av Tony Adams, Steve Bould, Nigel Winterburn, Lee Dixon och Martin Keown, tillsammans med anfallaren Dennis Bergkamp och en blandning av Wengers nya värvningar, Emmanuel Petit som en partner för Patrick Vieira, yttern Marc Overmars och tonåriga anfallaren Nicolas Anelka.

1998-1999 förlorade de Premier League titeln till Manchester United i den sista dagen av säsongen.
Wenger undertecknade då Tottenhams försvarare och före detta kapten Sol Campbell liksom första laget exempel Fredrik Ljungberg, Thierry Henry och Robert Pires.

Dem nya värvningarna skulle bidra till Wengers Arsenal att uppnå Dubbeln år 2001-02.Det hela avgjordes i den näst sista omgången, mot Manchester United. Arsenal vann 1-0 i ett spel som Arsenal ansågs ha utspelad Manchester United. Arsenal gick hela säsongen obesegrad hemifrån och gjorde mål i varenda Premier League match den säsongen, avslutade säsongen genom att slå Chelsea med 2-0 i finalen i FA-cupen med mål från Ray Parlour och Fredrik Ljungberg.

Efter en stark inledning på 2002-03 säsongen hade Arsenal sett ut som om de skulle behålla Premier League titeln för första gången i sin historia. Men så blev det inte.

Arsenal kompenserades med en FA Cup vinst 2003, och följande säsong, gjorde historia genom att vinna 2003-04 Premier League under 2004 utan en enda förlust, det första topp-laget att klara detta konststycke sedan Preston North End säsongen 1888-1889, en bedrift som endast AC Milan, Perugia, Genua C.F.C., Athletic Bilbao, Real Madrid och Ajax hade tidigare uppnåtts i eliten europeisk fotboll. Arsenal kör på 49 ligamatcher obesegrad under

Arsenal fick utstå två jämförelsevis dåliga säsonger i 2005-06 och 2006-07, blev fyra i Premier League vid båda tillfällena. Arsenal i en återuppväckt form hotat att med storm ta Premier League 2007-08. Dem leder ligan mycket av säsongen, men reformerades av både Chelsea och vinnarna Manchester United efter en chockerande öppen vristen fraktur på deras stora anfallare Eduardo.

Totalt har Arsenal vunnit tre Premier League-titlar och fyra FA Cup under Wengers tid. Detta gör honom till Arsenals mest framgångsrika manager i form av troféer. The UEFA Champions League titeln undkommer honom fortfarande, dock. Det närmaste Arsenal har kommit var när de kom till final säsongen 2005-06. Första gången i klubbens historia, som de förlorade mot Barcelona.

I oktober 2004 undertecknade han en förlängning av avtalet som skulle hålla honom i Arsenal genom Säsongen 2007-08. Den dåvarande Arsenal vice ordförande David Dein uppgav att Wenger har en ”livstidsanställning” i Arsenal, och planerade att erbjuda Wenger en roll på Arsenal ombord när han avgår som en manager. Wengers framtid i Arsenal kastats in frågan när David Dein lämnade Arsenal styrelsen den 18 april 2007, och rykten höll cirkulerat om att Wenger skulle lämna för att bli tränare i Real Madrid. Men den 6 september 2007 enades Wenger att underteckna ett nytt treårigt avtal i Arsenal.

Vi kommer publicera artiklar från magasinet här på sidan och här kommer en av de alla. Tobias Hult artikel ”Topp 15-listan backar”.  Artiklarna kommer publiceras på sidan lite då och då. Trevlig läsning alla!

Straffräddaren Ravelli.
Han var målvakten som gjorde den mest klassiska räddningen i svensk fotbolls historia.
Han var mannen som charmade oss med sitt spexande.
Han var mannen som gav oss en fotbollsfest av aldrig skådat slag.
Därför ringde jag upp Thomas Ravelli för att snacka VM nostalgi.

Hur upplevde du VM 94?

- Det var en stor upplevelse i sig att spela en turnering i ett så stort land och fick se så mycket som vi ändå fick göra. Man reste runt i USA ganska mycket. Först var vi i San Diego och sen i Los Angeles. Detroit, Dallas också Los Angeles igen. Så man fick ju se ganska mycket och det var jätte intressant. Allt var proffsigt skött så det var en go upplevelse.

Kan du ta några exempel på vad ni fick se?

- Ja, när vi var i San Francisco så var vi ute på Alcatraz och sedan när vi var i Dallas såg gick jag och tittade på gatan där JFK (John F Kennedy) blev skjuten. Så att man såg en del alltså. Sen var det känslan. Det var en väldigt god känsla samtidigt som anspänningen var oerhört hög. Framför allt på mig personligen eftersom jag var i den situation jag ändå var.

Menar du det då det här med att du var lite ifrågasatt inför VM?

- Nej, jag var inte lite ifrågasatt utan jag var mycket ifrågasatt. Jag var ändå bara 34 år gammal och folk började redan prata om att jag började bli för gammal och att jag inte räckte till och massmedia, fans också vidare var inte så säkra på min kapacitet. Så att jag var en väldigt tuff situation och det enda som gällde för mig om jag skulle få fortsätta fotboll det var om jag gjorde ett bra resultat i det här VM:et.

Hur kändes det då när Kamerun gjorde 2-1. Började tankarna komma då att ”nu står det 2-1 igen”?

- Nej det är ju klart, vi gjorde dåligt VM 90 i Italien där tre matcher slutade 2-1. Det är ganska så naturligt att man får dem tankarna igen att nu kan det faktiskt möjligtvis bli så att vi får stryk med samma siffror igen. Negativa tankar kan naturligtvis dyka upp. Men det gäller att skjuta dem ifrån sig och börja tänka positivt. Men det svåra som var ändå att som målvakt är det oerhört svårt att göra någonting i den situationen. Man får lita på sina medspelare då.

Jag har för mig att det har kallats världens ensammaste jobb.

- Ja det är väll en del som har uttryckt sig på det viset och det kan jag väll hålla med om. För man är oerhört ensam och utlämnad och vet att så fort man gör ett misstag som målvakt så syns det. Som utespelare så kan man alltid ordna upp det där. Då kan ju medspelarna hjälpa en. Så man är väldigt medveten om att man är beroende av sina medspelare. Man lever i ett slags symbios förhållande där.

Jag tänkte på det när du talade om platserna ni fick besöka att du låter väldigt historie intresserad. Är du det?

- Absolut. Historia tycker jag är ett fantastiskt ämne där vi kan lära oss mycket av de misstag vi begått i mänskliga civilisationen. Jag är ganska besviken över att historian försvinner mer och mer i dagens skola. Det tycker jag är ett dåligt omen.

När jag var ute och frågade vad folk minns från VM-94 så sa nästan alla din straffräddning mot Rumänien. Hur känns det?

- Jag har alltid sagt att jag känner en oerhörd glädje och tillfredsställelse över att ha fått vara en del i en annan människas liv. Att få vara med i en idrotts intresserad människas liv där jag som person får vara med, där få förunnat. Det kunde lika gärna gått åt pipan för oss och då blir man kanske ihågkommen för något dåligt. Men folk minns mig tack vare att jag tog dem här två straffarna och det gör mig väldigt glad och stolt också på samma gång. Sen får man också ha i bemärkelse att dem killarna som skött straffarna i vårar lag var fantastiska som vågade göra det i det pressade läget. Det enda man kan säga så här i efterhand är att hade dem missat så hade dem blivit halshuggna och gör dem mål så är det okej. Nej, jag är väldigt stolt och glad över att få va med i just en sommar hos andra människor som kommer ihåg det här.

Den där straffräddningen har blivit lika klassisk för svenskar som Gordon Banks räddning i VM-70.

- Nej, det är fantastiskt att få va med. Det är en del händelser i svensk idrott det finns en del händelser som man själv kommer ihåg med Gärderuds guld och vad hette han cyklisten i OS i Montreal 76, Foppas straff och vissa kommateringar som Lennart Hyllands i hockey VM i USA 62 eller 63 när den glider in i mål. Nej jag är jätte glad över att jag får va med i såna här historier också.

Hur viktig var den där straffräddningen för ditt självförtroende sedan i matchen mot Brasilien?

- Nej, det kan jag inte säga att det hade en så stor betydelse. Utan det själv förtroendet hade jag redan byggt upp under matcherna tidigare. Framförallt då mot Ryssland och senare mot Saudiarabien där jag gjorde en kanon match också. Det kändes som att vi litade på varandra i försvarsspelet. Killarna litade på mig och jag litade på dem så att det fungerade jätte bra då. Så att de hade inte så himla stor betydelse tror jag. Jag visste innan straffarna att jag hade tagit en del straffar, eller rätt många, i Allsvenskan och i landslaget också. Jag kände på mig att nu har jag chansen att göra något exceptionellt.

Du gjorde en fantommatch där mot Brasilien. Hur kändes det när du gör en fantommatch men så räcker inte riktigt övriga laget till?

- Nej, det är klart att det var frustrerande när vi kände att vi var både mentalt och fysiskt urlakade som gjorde att vi inte kunde ge max. Vi kom inte upp till vår normala nivå. Sen när då den här utvisningen tillstötte då med Jonas Thern. Då kände man liksom att enda chansen vi har att vinna det är på straffar. Vi trodde att vi skulle klara det. Men när det var en kvart kvar lyckades ju Romario nicka in 1-0 och kände man ju mer eller mindre att det var kört. För vi skapade ju inga målchanser över huvud taget. Men det är klart det är frustrerande när man själv är i toppslag och känner att allting fungerar att inte få vinna då.

Tommy Svensson har varit inne på att han tyckte att vissa spelare inte gav sitt yttersta. Hur ser du på det?

- Det är ofta man får den diskussionen när lag inte spelar på bra nivå. Om man tittar på Allsvenskan eller hockey så klagar massmedia och även medspelare och tränare på att laget inte gav 100 procent. Men det är ju aldrig så. Det finns aldrig någon spelare som går ut med en tanke jag ska bara spela 80 procent. Utan alla försöker och sen är det vissa faktorer och element som gör att man inte kan göra det. Det funkar inte om det nu är fysiskt eller mentalt det vet jag inte men det kan vara båda delarna. Att man är för nervös eller för trött och har gett för mycket i matchen tidigare. Så att alla försöker men de går inte alla gånger.

I Rumänien matchen så var det lite bråkigt mellan dig och Dumitrescu. Hur uppfattade du det?

- Nej, det är sånt som händer under en match. Jag visade viss irritation när han försökte filma till sig en straff och då spottade han på mig. Sen försökte han psyke mig när det var straff också, när han skulle skjuta den. Men det är inget man behöver bry sig om utan det är sång som händer under match.

Vad minns du bäst av VM-94?

- Alltså det jag minns mest det är självklart staffarna. Men samtidigt den oerhörda serie jag hade. Alltså det enda jag kunde göra det var väll att mer eller mindre bara fokusera på det här med fotbollen. Det fanns ingenting som störde mig. Jag hade ett eget rum och det enda jag gjorde under hela fyra, fem vickar för VM det var att jag försökte få en positiv målbild och fokusera bara på detta. Träna och äta ordentligt, sova ordentligt och inte ens ta en pilsner efter matcherna. Nej, det jag minns är att jag var så bra tränad och fokuserad på den uppgiften som skulle komma.

Du förberedde dig alltså under ganska lång tid och rätt extremt?

- Ja, det gjorde jag alltid. När vi spelade match i Allsvenskan med blåvitt (IFK Göteborg) så började jag redan fokusera två dar före matchen. Det har jag alltid gjort. Det finns spelare som kanske börjar fokusera en kvart innan eller precis när dem går ut på plan. Då går deras tankar när det gäller fotboll. Så att alla är olika och laddar upp på olika sätt och jag behövde en lång start sträcka för att kunna fokusera.       

Hur kändes det när ni väll kom hem där med bronser?

- Ja, alltså på den tiden var inte Internet så utbyggt så det fanns ingenting att titta på nätet alls. Så man visst inte hur stort det här var hemma i Sverige. Vi läste heller inga tidningar och det fanns inga mobiltelefoner utan man ringde hem från hotellrummet var tredje dag ungefär och frågade hur det var med familjen. Så att vi fick aldrig den informationen från någon annan att svenska folket och de fotbolls intresserade var så väldigt intresserade. Det fanns ju bara fotbolls VM i Sverige under den här perioden och sommaren. Men vi visste inte om detta. Så jag blev väldigt chockad när jag kom hem och märkte hur stort detta ändå var och den uppskattning som man ändå mötte när man kom hem. Med folk som som stod längs vägarna och applåderade hela vägen från Arlanda och in till Stockholm. Så mycket folk som var ute på gatorna i Stockholm när vi åkte där med bilarna och fick ta emot folkets glädje. Sen när man kom hem till Göteborg och fick åka spårvagn där det var hur mycket folk som helst ute och sen avslutningen på Liseberg. Det var en 30-40 tusen som ville se oss. Alltså det är en sån upplevelse som man tar med sig hela livet.

Skulle du säga att det här var din största framgång som fotbollspelare?

- Ja, det kan man nog säga. Också ett kvitto för alla den tid jag hållit på med fotboll- Jag började med elitfotboll 1975 och var med i landslaget 80, 81 och fick vänta så länge på att jag fick den framgången. Så att jag fick verkligen kämpa för att nå dit upp. Det är väll det jag talar ganska mycket om i mina föreläsningar. Alltså jag är ute och och talar om för folk att inte ge upp för tidigt. Jag fick ändå hålla på en femton år innan jag äntligen fick min framgång. Det är många som slutar tidigare och tänker att nej jag har ingen lust, jag orkar inte mer, jag får ingen framgång. Om det nu är i företagslivet, i äktenskapet eller i fotbollen så ger vi oftast upp för tidigt och det försöker jag tala om för folk att gör inte det. Utan försök att använda dig av en ny taktik, eller träna annorlunda, eller plugga något annat men fortsätt med den valda vägen och försök lyckas så kommer framgången till slut. Det gäller alla människor även ni som pluggar. Det är ofta många som ger upp där också istället för att ta tag i det och bryta ner dem här svåra problemen i kortare sekvenser.

Vad var din drivkraft som fick dig att fortsätta?

- Drivkraften var att jag visste att jag hade kapaciteten. Alltså min självkänsla sa mig att ”det här kan du om du bara lägger manken till” och det var väll därför. Hade jag känt att jag inte räckte till och jag kan inte det här, jag har inte den fysiska kapaciteten eller den mentala styrkan att göra detta då hade jag slutat. Men jag visste att om jag tränar ordentligt och fokuserar 100 procent så klarar jag detta. Det var därför jag inte slutade då.

Hur känns det så här femton år senare att ändå ha varit med om det här?

- Ja, ibland känner man väll så här att ”är det verkligen jag eller vi som står där på plan och har gjort det här?” Alltså ibland kan det kännas lite utomjordiskt faktiskt. Att man inte tror att man vart med om det. Men samtidigt så har man en fantastisk känsla av att ha presterat någonting som inte bara man själv tycker är intressant utan andra också.

Slutligen vem tyckte du var bäst i laget?

- Alltså egentligen ska man väll inte tycka att en person är viktigast. Men Tomas (Brolin) var i oerhört bra slag under hela VM:et. Så han var jätte viktig. Men ett lag kan ju inte bestå av tio Tomas Brolin ute på planen. Utan alla måste komplettera varan på ett bra sätt och jag tror att det är svårt att säga att en spelare är mer viktig. Utan jag tror att det är laget som gör att det fungerar. Det räcker inte med en bra målvakt eller en bra Tomas Brolin eller en Kenneth Andersson som nickar in målen utan man måste ha en elva, tolv, tretton bra spelare som kan komplettera varan på ett bra sätt och är duktiga på det dem är duktiga på.

Intervjun är gjord 20 mars 2009 av Anders Moberg

Glenn, vad inspirerade dig till att börja spela fotboll?
Det var väldigt många detaljer men framför allt att det ligger i släkten. Hela släkten har ju spelat fotboll, farfar, farbror och så vidare. Sen var det ju även kompisar som inspirerade. Vi spelade ju fotboll jämt på den tiden. Det var inte en sak utan det var flera saker som gjorde att man började.

Hur blev du upptäckt?
Fotbollschefen i IFK Göteborg var och kollade på en match när jag spelade i Wartas A-lag på Hisingen. Och han såg väl nåt i mig som inte så många andra gjorde, haha. Han la ett bud på 25.000 och det är ju inga pengar idag.

När var detta?
Jag var 19år.

När du tog klivet från Göteborg till Holland, vilken var den största skillnaden?
Den största skillnaden är väl att de är lite mer egoistiska utomlands. De är mer oroliga för att förlora sin plats i laget. Det är lite mer konkurrenstänkande där, när jag kom dit var det inte kompis saken utan att man var väldigt noggrann att behålla platsen.

Vem är den bästa tränaren du har haft?
Sven-Göran Eriksson skulle jag nog säga. Jag hade han i IFK Göteborg från 79-82 först i tre år och sen hade jag han också i Fiorentina. En mycket bra man!

Vad är det största du upplevt inom fotbollen?
Det var ju att vinna UEFA-Cupen två gånger med IFK Göteborg plus att vinna Engelska ligan med Liverpool, det är ju väldigt stort.

Hur skulle du summera dina tre år i Liverpool?
Två år riktigt bra. Tredje året inte lika bra. Vi fick ny tränare på det tredje året och han tyckte väl inte att jag var lika bra som alla andra mittbackar så jag fick helt enkelt inte spela så mycket.

Varför tror du att din tid i Fiorentina inte pratas lika mycket om?
Jag vet inte riktigt men det kanske är att jag snackar mer om min tid i Liverpool. På så vis gör väl andra det automatiskt. Jag tyckte det var förbannat kul att vara i Liverpool både på plan och vid sidan av plan. Att vinna ligan var ju inte helt fel heller. Sen är det ju väldigt många här i Sverige som gillar Engelsk fotboll.

Vad tror du behövs för att Serie A ska blir en toppliga igen?
För det första tror jag nog att de behöver bygga om arenorna för att dem är så jävla stora och tråkiga. Till exempel Olimpico Stadion i Rom, man sitter ju för fan mil ifrån. Det blir så opersonligt på något sätt.

Sen slutade du med fotbollen och gick över till sportkommentator, hur trivdes du med det?
Ja, det var ju förjävla roligt! Det är ju liksom en fortsättning av det man gjorde innan men bara att man inte är ute på planen. Det kan inte bli så mycket bättre för det var förbannat roligt.

FCZ år 2005, vad tänkte du när du fick förfrågan?
Jag visste ju inte alls var det var för någonting utan jag bad TV6 att skicka ett band ifrån danska versionen som gjordes ett år tidigare.

Hur kände du efter?
Ja, det var ju förbannat roligt. Det var ju roligt att lära känna folket också för man är ju en idrottsidiot och nu märkte man ju att det fanns annat här i livet också. Även att inte de var så bra på fotboll så var de ju genier på andra saker.

Har du kontakt med spelarna från FCZ fortfarande?
Ja, jag träffar ett par stycken då och då. När jag är förbi Stockholm brukar vi träffas och ta en eller två öl.

Du är ju också känd för Fifa Glenn, berätta?
Ja, jag har ju gjort det fyra gånger nu men jag vet inte vad som händer här efter.

Hur trivs du med det?
Jo jag trivs jättebra. Det är ju en annan grej ifrån det riktiga jobbet som sportkommentator. Man ser ju framemot det för det är ju förbannat kul att spela in det.

Hur går det till när ni spelar in?
Ja det är ju med massa tekniker och man sitter där med headset i studion. Man får ett papper som man ska säga efter, tex om ett lag ligger under så måste jag säga det på 20 olika sätt.  Men sen kan man inte läsa innantill pappret helt, utan man får improvisera lite själv också.

Spelar du Fifa själv?
Nej för fan! Jag kan inte, jag är totalt värdelös. Det är mest ungarna som spelar.

Vilken är den roligaste matchen du kommenterat respektive spelat?
Ja den roligaste matchen jag har kommenterat är nog Milan-Liverpool i Istanbul, 05. En fantastisk match! Den roligaste matchen jag har spelat är nog mot Barcelona semifinalen i europacupen 86 med IFK Göteborg. Då vann vi med 3-0 på Ullevi, en mäktig känsla.

Är det någon match som du missat som du nu i efterhand ångrar, till exempel på grund av skada eller annat?
Ja, det är just den matchen borta mot Barcelona 86 i Europacupen. Man spelade ju både borta och hemma i Europacupen. 2 veckor efter att vi hade vunnit med 3-0 hemma skulle vi möta Barcelona borta. Då hade jag vattenkoppor och missade den matchen, det är ju inte all för kul när man är 26 år.

Fem snabba med Glenn Hysen.

Liverpool - Fiorentina
Tränare för FCZ - Sportkommentator
Sverige – England
Torres – Steven Gerrard
Anfield - Gamla Ullevi

Vi tackar Glenn Hysen för att han medverkade i Intervjun. Nu får ni vänta tills nästa kända profil kommer upp på fotbollsoraklet!

Tack och tipsa oss gärna om kända profiler som vi kan intervjua!