England

Veckans bästa – Manchester United

Visst, det är tråkigt att välja första, bästa storlag som veckans bästa. Trots Arsenals kross och Wolverhamptons första seger på två månader vore det ändå fel att inte tilldela den oerhört ärofyllda titeln till Manchester United. I minut 50 nickade David Luiz, via Rio Ferdinand, in 3-0 till Chelsea, och Stamford Bridge såg återigen ut att vara den borg den var för några år sedan. Två säkra straffmål från Rooney och ännu ett Hernandez-mål senare stod det 3-3, vilket matchen slutade. Chelsea tappade mark i kampen om topp 4, och United förhindrade Villas-Boas lag att ta sin sista chans till en toppstrid.

Veckans sämsta – Gareth Bale

Trots hård konkurrens från Howard Webb går veckans sämsta i England till Gareth Bale. Walesaren lyckades skämma ut sig totalt på Anfield i sista matchen för omgången, och blev mot slutet utbuad av hemmafansen. En bit in i den andra halvleken valde han att slänga sig ute på kanten i en närkamp med Daniel Agger. Filmningen var brutalt dålig, och Michael Oliver, som för övrigt gjorde en otroligt bra match, vägrade gå på fuskandet. Bråket som följde upp filmningen ledde till att Bale fick gult kort, vilket han förmodligen ska vara glad över. Yttermittfältaren missade i slutet av matchen ett friläge som borde ha inneburit en Spurs-vinst, vilket späder på den bedrövliga insatsen hos Bale, som inte gjorde ett enda rätt under hela matchen.

// Tobias Hult

Italien

Veckans bästa – AS Roma

Italien-redaktionen utser Roma som veckans klart bästa i Serie A denna kyliga vecka. Roma som i söndags spelade ut Inter hemma på Olimpico, och vann med fantastiska 4-0, efter två mål utav talangen Borini. Matchen dominerades utav Roma ständigt. Och Inter hade knappt ett skott på mål. Roma är alltså klart bäst denna helg, där vi inte bjöds på så mycket mer magi från världens vackraste liga.

Veckans sämsta – Italien, Zlatan och vädret

Vädret ställde till det för samtliga ligor i helgen. Värst var det kanske för Serie A, som fick skjuta upp samtliga matcher till klockan 15 på söndagen pågrund utav den förfärliga snön som härjade i landet.
Men det var inte bara en tråkig sak som skedde under helgen, utan snarare två till. Zlatans örfil känner ni alla till, och Inters katastrofala insats mot Roma har vi redan nämnt. Det känns konstigt och tråkigt att säga det här, men… Vi anser att dessa tre incidenter förtjänar alla att utses till Veckans sämsta.

// Christian Lantz

Spanien

Veckans bästa – Barcelonas ungdomar

När Barcelonas stjärnor tvingas vila levererar ynglingarna från La Masia omedelbart. Spelare som Isaac Cuenca, Christian Tello och Thiago Alcantara kliver fram ur skuggorna från deras övermän. Barcelona har en ljus framtid att se fram emot.

Veckans sämsta – Sevilla

Sevilla har inte gjort något glad på senare tid. Ett förmodat topplag som inte vinner på sju raka ligamatcher är tyvärr inte tillräckligt.
Sevillas ledning agerade idag och kickade managern Marcelino Garcia Toral, efter gårdagens 1-2-förlust mot underpresterande Villarreal.

// Johannes Johnsson

Tyskland

Veckans bästa – Lucas Barrios

Veckans bästa i Tyskland är att Lucas Barrios äntligen gjorde mål igen för Dortmund (hans första mål för säsongen). Kanske lossnar det igen för den forna målkungen.

Veckans sämsta – Topplagens kryss

Veckans sämsta i Tyskland är att Mönchengladbach, Schalke 04 och Bayern München alla spelade oavgjort och dessutom mötte dem alla lag som de bör kunna besegra. Men istället tappade de mark på Dortmund i toppen. Främst måste Bayerns form i ifrågasättas nu. De har 2 förluster och 1 vinst på dem tre matcherna efter nyår. Dessutom så satt segern långt inne mot Wolfsburg.

// Stefan Börjesson

Sverige

Veckans bästa – Håkan Mild

Håkan Mild tänker ni kanske, hur kan han vara veckans bästa? Jo, det är nämligen så att Håkan Mild är sportchef i IFK Göteborg och Blåvitt har bara under den senaste veckan presenterat två nyförvärv; Nordin Gerzic och Pontus Fanerud. Två spelare som för IFK Göteborg verkar vara bra och ”Änglarna” hoppas nog att de tillsammans med nya och gamla spelare ska de leda klubben till ett SM-guld. Denna veckan får alltså Håkan Mild utmärkelsen Veckans bästa!

Veckans sämsta – Zlatan Ibrahimovic

Hur kan en storspelare som Zlatan bli utsedd till veckans sämsta? ”Ibra” fick rött kort i helgens match mot Napoli. Zlatan vart irriterad av någon anledning och bestämde sig för att ge Salvatore Aronica ett slag på kinden. Linjedomaren uppfattade detta och visade ut Zlatan. Nu har han fått tre matchers avstängning och om inte domen kortas missar han Milans viktiga match mot Juventus.

// Viktor Åberg

Samma fråga som vanligt – håller ni med redaktionerna, eller tycker ni annorlunda? Det är fritt fram att diskutera!

• Zlatan Ibrahimovic, Milan (vs Cagliari)

Att Zlatan gör mål i match efter match är inte direkt någon överraskning och nu toppar den store svensken ensam skytteligentoppen. Oddsen på att Ibra skulle göra mål även i söndagskvällens match mot Cagliari var med andra ord inte särskilt höga. Och visst skulle han smälla dit ett mål och inte vilket som helst. Efter drygt en halvtimmes spel fick Milan frispark i ett bra läge. Zlatan stiger självklart fram men istället för att gå på kraft som han ofta gör så kom här istället en snyggt placerad frispark i Agazzis högra hörn.

Ibras frispark hittar ni HÄR

• Miralem Pjanic, Roma (vs Bologna)

Roma hade överraskande problem med Bologna. Försvarsspelet var stundtals väldigt darrigt och laget hade svårt att komma någon vart framåt. Inte helt överraskande tog även Bologna ledningen och Roma såg ut att gå en tuff dag till mötes. Men strax efter Di Vaios 1-0 så fick även Roma ett bra frisparksläge. Flera romanisti suckade förmodligen högt då Totti tog sats med tanke på att Tottis frisparkas alltid (ALLTID!) betyder pet+hårt skott i muren. Men förvånade nog var det Pjanic som sprang fram till bollen och placerade skickligt in bollen i mål. En frispark som Zlatan alltså sedan kopierade på kvällen.

Pjanic fullträff hittar ni HÄR

• Rodrigo Palacio, Genoa (vs Napoli)

Han må ha fotbollsvärldens fulaste frisyr men oj vad han kan göra snygga mål!

Palacios supermål hittar ni vid 1:07  HÄR

Matchen mot Bolton visade prov på två saker.
1. Luis Suarez frånvaro påverkar Liverpool mer än vad vi någonsin kunnat tro.
2. Dalglish är ingen riktig matchcoach som med aktivt coachande och rätt byten kan vända på underlägen – det som varit så signifikativt för Liverpool. Vem minns inte 3-0 underläget i Istanbul?

Just punkt 1 har varit förödande för Liverpool. Det saknas spetskompetens i anfallet. Mångmiljonförvärvet, Andy Carrol presterar inte, och ser inte ut att göra det på långa vägar. Luis bidrog med så mycket, han var djupledslöpare- och bollmottagare på samma gång. En väldigt avgörande faktor att han blev avstängd.

Dalglish legendarstatus skyddar honom

Dalglish verkar tyvärr inte vara rätt man för Liverpool trots allt. Jag tycker att man varit rädd för att höja sina röster, man har varit allt för rädd för att ifrågasätta Dalglish. Legendarstatusen han bär på inom klubben är lite oövervinnlig. Han är coach, så länge han vill vara coach. Skutan är på väg åt fel håll. Jag menar inte att man ska skicka iväg honom , mera tvärtom. Jag vill att man ska ifrågasätta honom. Ifrågasätta honoms satsning på brittiska spelare. I dagens Liverpool saknas så mycket kvalité att man inte riktigt kan utmana topp-4.

Jag har varit kritisk mot Dalglish sedan transferfönstret i somras. Visste han vad han värvade? Värvningarna av: Downing, Carrol,  Adam och Henderson är ju rent av brittiska. Liverpools koncept på senare år har varit att värva britter, vilket inte varit så lyckat som man först trott att de skulle vara.

Matchcoachingen är en annan del han måste jobba på. Varför vänta till 80 minuten innan man gör byten? Man måste försöka att förändra matchbilden.

Innan ni Liverpoolfans börjar ropa på min avgång; bör ni tänka igenom detta.

Kenny Dalglish kommer alltid att vara king Kenny, men en del grejer måste han lära sig.

England

Veckans bästa – Staden Manchester.

Manchester har tidigare utnämnts som sämsta efter att båda åkte ut CL. Nu är det andra tider. Nu dominerar Manchester Premier League-tabellen ganska långt före resten. På söndagen visade Manchester varför man nu blivit Englands fotbollshuvudstad när både United, och City besegrade varsin Londonmotståndare. City besegrade Tottenham i den tidiga Supersunday-matchen. 3-2 blev det, ett riktigt styrkebesked att kunna segra i 95 mintuen, trots att det var en straff som avgjorde, trots att Defoe missade öppet mål i 91 (kanske Bales fel?). Grannarna United besegrade Arsenal efter ett relativt sent mål av Welbeck. Manchester dominerar.

Veckans sämsta – Staden London.

Trots att staden har lagen som ligger tredje, fjärde och femte plats i tabellen, blir London veckans sämsta. Det började på lördagen då Chelsea kryssar borta mot Norwich, kommer ni ihåg? Matchen där Torres missade jätteläget – kanske bör Torres vara veckans sämsta? Men iallafall, det fortsatte på söndagen då United slog Arsenal och City – Tottenham. Tre dåliga resultat, från tre topklubbar i det som betraktades som Englands fotbollshuvudstad. Kanske maktskifte på gång? London blir iallafall veckans sämsta med Liverpool som närmsta utmanare.

// Jonael Makaveli

Italien

Veckans bästa – Francesco Totti

Äntligen kan vi utse den störste generalen, Francesco Totti till veckans bästa i Italien. Som jag har längtat.
Mannen som i helgen slog Nordahl, Il Canoniere, gamla rekord på mest mål i samma klubb. Rekordet låg på 210 mål. Numera ligger det på 211, i och med Tottis två fantastiska pärlor i lördags.
Fotbollsoraklet och Italien-redaktionen vill med den här utmärkelsen hylla den förevigt fantastiske Totti. Gammal är bäst. Ti amo capitano mio!

Veckans sämsta – Bologna – Parma

Lunchmatcherna brukar alltid vara underhållande och målrika. Det här var raka motsatsen. Plågsamt och skadligt att kolla på. Matchen slutade 0-0, och innehöll knappt en målchans. Trots att det infann sig en Giovinco på plan. Mycket svagt, från båda lagen.

// Christian Lantz

Spanien

Veckans bästa – Sevilladerbyt

Ingen supporter till spansk fotboll kan väl ha undgått Sevilladerbyt som gick av stapeln i helgen? Derbyt mellan Real Betis och Sevilla är åter tillbaka i det spanska finrummet, och vilken comeback derbyt gjorde. Tusentals fans ockuperade gatorna och intog läktaren med storm och visade därmed att derbyt är det absolut hetaste inom spansk fotboll.

Veckans sämsta – Pepe

Pepe uträttade inte mycket positivt i matchen mot El Clasico och blandade horribla filmningar med stämplingar och efterslängar. Real Madrid gör det enda rätta när de ger honom en intern avstängning på två veckor.

// Johannes Johnsson

Tyskland

Veckans bästa – Schalke 04

Veckans bästa är schalke04s 3-0 mål. Ett fantastiskt anfall.

Se klippet här!

Veckans sämsta – Manuel Neuer

Veckans sämsta är Manuel Neuers tavla när Marco Reus kunde göra 1-0 för Mönchengladbach mot Bayern.

För övrigt har nu de tre lagen i toppen av bundesliga (Bayern, Dortmund och Schalke 04) lika många poäng och fyran i serien Mönchengladbach är enbart en poäng efter.

// Stefan Börjesson

Sverige

Veckans bästa – Försäsongen igång!

Veckans bästa är att försäsongen börjat komma igång på riktigt nu. Många av de Allsvenska lagen har börjat träna nu inför den nya säsongen. Landslaget (Som består av mest unga och inte så jätterutinerade spelare i landslagssammanhang) är och spelar sin Januariturné. Det går bra för dem och de har vunnit sina två första matcher, senast idag med 5-0 mot Quatar. Detta är kul och bådar förhoppningsvis för en ljus framtid inom Svensk fotboll!

Veckans sämsta – Ligauppehållet

Veckans sämsta är att Svensk fotboll just nu inte är något stort samtalsämne, visst, folk spekulerar om Allsvenska övergångar o.s.v. men det känns inte som att det börjar närma sig. Det är snart bara två månader kvar till den Allsvenska premiären och då får vi hoppas att det är ett hetare samtalsämne! Varför är detta tråkigt? Jo, för ifall Allsvenskan ska bli en större, mer välkänd och bättre liga, med fler klubbar ute i Europa tror jag att det måste vara något man verkligen längtar efter ska komma igång och pratar om nästan hela året runt i alla fall.

// Viktor Åberg

Håller ni med redaktionerna? Har ni andra tankar? Använd kommentarsfältet för att diskutera!

Foto: Cronicadelquindio.com

Han föddes den 4 mars 1992 i Florida som ligger i den argentinska huvudstadens nordliga delar och han började sin karriär i storklubben River Plate. Den vänsterfotade yttermittfältaren har det senaste halvåret fått stor publicitet i media i och med att Roma värvade honom i somras, framför näsan på klubbar som Tottenham, Inter, Atlético Madrid, Liverpool, Juventus, Milan, Bayern München och Barcelona, och sedan försökt slå sig in i A-truppen. Det många inte minns är att Barcelona var först med att visa intresse för den unge argentinaren. Att de gjorde det är ju inget konstigt i sig, men att de gjorde det för cirka 8 år sedan är lite mer uppseendeväckande. Lamela var ju vid det tillfället bara 11/12 år gammal.

Lamela som vid tillfället spelade i River Plate, som förövrigt är hans enda tidigare klubb, var så exceptionellt överlägsen i sin åldersklass att Barcelona helt enkelt erbjöd hans familj 80 000 pund om året för att få över honom. Erbjudandet blev en sensation världen över och naturligtvis blev man helt galna över det motbjudande förslaget och främst då i Argentina. Där var man trötta på att få sina unga talanger handplockade i så tidig ålder och i övriga världen funderade man förstås på hur etiskt rätt det skulle vara för en liten grabb att bli köpt för så stora pengar. Barcelona, som förmodligen inte förväntat sig sådan uppståndelse fick som tur var får man väl säga sitt bud nobbat av Erik och hans familj. Skulle han accepterat budet hade uppståndelsen blivit än mer omfattande men nu var ”skadan” redan skedd så att säga. Erik har dock sedan dess hanterat sin kändisstatus på bästa sätt.

Åren efter fortsatte han nämligen vara överlägsen i Rivers ungdomslag, dock utan att få något spel i de argentinska ungdomslandslagen. Debuten i landslagssammanhang kom istället med det argentinska U20-landslaget 2011, efter att ha spelat en nyckelroll i River Plate säsongen 2010/2011. Debuten i River kom den 14 juni 2009 då han hoppade in mot Tigre i ligan med 10 minuter kvar. Efter det blev det ett inhopp till i ligan och sedan dröjde det ett år tills han tog plats i A-laget igen. Och den gången gjorde han det på riktigt. Som sagt spelade han en nyckelroll det året och det började med ett inhopp i september 2010 för att sedan fortsätta med kontinuerligt spel från start under resten av säsongen. Det första målet i Rivers tröja kom i december 2010 och totalt blev det sedan 36 matcher och 4 mål. Han gick från att vara utanför truppen säsongen innan till att fullständigt dominera på Rivers mittfält. I en match mot rivalen Boca Juniors stod Lamela för en fantastisk prestation där han på mittfältet överglänste självaste Riquelme. Förutom intresse från Juventus 2009 hade det varit förhållandevis tyst om Erik men under genombrottssäsongen blev det fullt liv igen. Efter bara halva säsongen ryktades Barcelona återigen vara intresserade, och Liverpool, Tottenham och Bayern München likaså. Milan gick så långt att man erbjöd River 12 miljoner euro tidigt men någon försäljning blev det inte vid det tillfället och istället blev det som sagt Roma som lyckades få honom.

Rivers säsong slutade som många vet i fiasko då man åkte ur den högsta divisionen och självklart var det då dags för Erik att röra på sig. Övergångssumman sägs ha landat någonstans mellan 17 och 19 miljoner pund och innan han anslöt sig till truppen i augusti 2011 åkte han iväg för att spela U20-VM med Argentina. Även där spelade han en nyckelroll och han gjorde 3 mål, men Argentina åkte dessvärre ut i kvartsinal mot Portugal. Förutom kontinuerligt spel i River Plate, Argentinas U20-landslag hann Lamela även med att göra debut i det argentinska A-landslaget under 2011. Den 25 maj spelade man en träningsmatch mot Paraguay och Lamela startade på mittfältet tillsammans med andra spelare från den inhemska ligan. Matchen slutade med en 4-2 vinst och Erik spelade 58 minuter.

Sedan flytten till Roma har Erik startat 11 av 18 matcher i ligan och dessutom gjorde han mål i sin andra match. Drömmen om en perfekt hemmadebut slog därmed in och så sent som den 11 januari i år gjorde han 2 mål mot Fiorentina i cupen. Den tekniske och kreative yttermittfältaren har 4,5 år kvar på sitt kontrakt och Roma är säkerligen nöjda med köpet. Det är inte konstigt att han jämförs med Javier Pastore, och faktum är att en del optimister faktiskt sagt att han påminner om självaste Messi. Dit har Erik onekligen en bra bit kvar men det finns mycket som talar för att han går en stor framtid till mötes.

Fakta

Namn: Erik Lamela

Född: 4 mars 1992

Land: Argentina

Klubb: A.S. Roma

Position: Ytter på mittfält/anfall. Kan även spela centralt

Styrkor: Kreativitet och teknik

Svagheter: Bättre acceleration och snabbhet skulle gynna honom ännu mer

IFFHS har nyligen släppt sin ranking av all världens ligor i herrfotboll, och föga överraskande rankas spanska La Liga som nummer ett. Tvåa rankas Premier League och som tredje bästa Europeiska liga – fyra totalt – sätter IFFHS portugisiska ligan. IFFHS baserar sin poängbedömning av de olika ligorna på de poäng som ”samlats in i alla tävlingar av de fem högst placerade lagen i varje liga” enligt Fotbollskanalen.se.

I min värld så  det bara ETT kriterium för en ligas storhet, kanske inte ens den viktigaste.  Är den publikvänlig? Är den jämn? Har den god ekonomi? Med ett bredare perspektiv på fotboll anser jag att tabellen blir en helt annan. Så varsågod: här kommer MIN helt subjektiva och ovetenskapliga tabell över Europas bästa fotbollsligor.

1. Bundesliga, Tyskland

En publikvänlig fotboll inför fullsatta läktare vecka ut och vecka in. Lag som klarar internationell konkurrens utan ekonomisk doping. Kan det BLI mer fotboll än så här?
Toppen är kanske inte den starkaste i Europa, men jämnheten där alla kan slå alla en bra dag och det faktum att derbyna inte slutar med upplopp och att lagen inte ägs av stormrika shejker eller ryssar som skaffar sig fotbollslag istället för Fender Stratocasters som penisförlängare: det räcker gott för mig för att ge Bundesliga första plats.

2. Premier League, England

Visst – topplagen i PL skulle för länge sedan ha satts i konkurs på grund av sina miljardunderskott om de fungerat som normala företag på en konkurrensutsatt marknad.  Tack vare oljemiljarder och andra inte så rumsrena svinrika potentäter hålls de vid liv.
Men ändå: Ett fullsatt Old Trafford i ett Manchesterderby. Ett Blackburn Rovers som ena veckan ligger i dödsryckningar för att andra veckan spöa skiten ur Man United. Vem kan inte älska en sådan liga?

3. La Liga, Spanien

Tvålagsligan. Två av Europas särklass bästa lag stjäl TV-pengarna från sina fattiga kusiner från landet. Sorry – det är inte OK för mig. La Liga må ha Ronaldo, Messi och Fabregas. Men de har också några av de sniknaste skitstövlarna inom fotbollvärlden i sina ledningar. Jag rankar dem som trea ändå eftersom lag som Bilbao, Mallorca och Levante ändå emellanåt kan kasta in skit i kugghulen för lerkolosserna Real Madrid och Barcelona. Fördela intäkterna mer rättvist så att andra lag kan vara med och konkurrera: då kommer jag att ge er en högre ranking nästa år.

4. Serie A, Italien

Gammal, grå och trist liga som nu så smått börjar vakna till ur sin Törnrosasömn. Milan bygger ett internationellt storlag med en mycket mindre budget än de två spanjorerna och Manchestermaffian. Inter börjar piggna till, och Juventus är inte bara en gammal dam längre, utan ett väldigt intressant framtidslag. Det räcker inte längre än till fjärde plats ännu, men fortsätt så här så är Serie A tillbaka i absoluta toppen om några år.

5. Ligue 1, Frankrike

Vad säger man? Varje år försvinner ett halvt landslag från ligan till England eller Spanien. Varje år tvingas klubbarna värva nytt invandrarkvarteren i Paris och Marseille. Varje år tok-satsar PSG och varje år går det åt skogen. Och ständigt detta Lille, som utan att göra något större väsen av sig alltid hamnar bland topplagen. Publikvänligt, tekniskt och kul. Jag älskar den franska ligans fotboll, men i den här konkurrensen räcker det inte längre än till en femteplats.

Bakom dessa finns ett koppel mindre ligor som inte når ända fram. Holland, Portugal och ryska ligan. Två med kultur och en med ekonomiska muskler. Kanske någon av dem kommer in på min topp fem nästa år? Vi får väl se?

För övrigt vill jag rekommendera er att följa Monmouth Town AFC i Walesiska Div 2. I en haltande tabell leder man just nu med 18 poäng före tabelltvåan. Laget delägs av sina fans och av Fivepoundfootballclub. Beviset för att det GÅR att nå framgång även på sportslig väg.

Klubbens fullständiga namn är Club Socialy y Deportivo Colo Colo och är grundad den 19 April 1925.

Fansen´s hejaremsa som har blivit känd i hela landet men även utanför landets gränser låter ”Vem är Chile? Colo Colo ”Vem är Colo Colo? Chile. Colo Colo har blivit en instutition som hade en banbrytande roll i den Chilenska fotbollshistorien.

Klubben har under årens lopp genomgått perioder av ära, mångåriga kriser och även tragedier, precis som Chile som land har genomgått.

Året 1924 var det en Forward som hette David Arrelano som reste med det Chilenska landslaget till en turnering som hette Torneo Sudamericano (bytte senare namn till Copa America) i Uruguay. Väl där, så blev han mäkta imponerad av Organisationen, Träningsmetoderna och Taktiken av värdnationen och av Argentina. Det han såg skulle han ta med hem till sin klubb, Megallanes.  Hur som helst, när han skulle lägga presentera sina nya idéer som han hade sett i Uruguay så mötte han på så hårt motstånd att han följande år lämnade Megallanes tillsammans med ett antal av andra unga spelare med ambitionen att starta ett nytt lag.

Sagt och gjort, Colo Colo såg dagens ljus den 19 April 1925. Namnet Colo Colo togs för att hedra den berömde Indianhövdingen för Mapuche- Indianerna. Mapuche slogs mot dom Spanska kolonisatörerna på 1500- talet. Klubbens vita tröjor skulle symbolisera andens renhet och dom svarta byxorna skulle symbolisera hårt arbete. Det röda, blå och vita i klubbemblemet skulle matcha den Chilenska flaggan.

Arellano införde det som han hade lärt sig i Uruguay och hans idéer blev en omedelbar succé och man vann Santiago mästerskapet redan året efter, 1926 utan att förlora en enda match. Utvecklingen av laget gjorde att han fick namnet El Cacique som betyder hövdingen och lagets framgångar spred sig i huvudstaden Santiago och det dröjde inte länge förrän Colo Colo blev hela landets favoritlag.

År 1927 blev Colo Colo det första Chilenska klubb att åka på en utomlandsturné, men denna turné skulle få oanade konsekvenser. I en match mot det Spanska laget Real Valladolid fick Arellano ett slag mot halsen som senare orsakade en inflamation på stämbanden. På grund av att han inte fick omedelbar läkarhjälp så avled Arellano den 3 Maj.

Sedan hans död så har Colo Colo´s burit en minnesrand som förrut satt på armen men nu återfinns den ovanför klubbmärket. Arellano är och kommer alltid att vara en Legend i klubben och i Chilensk fotboll.

Som en av grundarna av den Chilenska Proffessionella Fotbollsligan 1935, så var Colo Colo obesegrade när dom vann ligan 1937 och det rekordet står sig fortfarande idag och klubben är det enda lag som aldrig åkt ut högstaligan.

Året 1947, efter att man vunnit fem raka mästerskap, blev klubben utvald till att vara värdar för årets upplaga av Syd- Amerikanska Champions League 1948. Turneringen bytte senare namn till Copa Libertadores de America. En fransk journalist som bevakade turneringen blev att idéen till Syd- Amerikanska mästarcupen var så bra att han tog med den till Europa och sådde fröet till dagens UEFA Champions League.

Inspirerade av den förre Newcastle UTD duon Ted och Jorge Robledo, Colo Colo vann ligan 1953 och 1956 och blev en konstant utmanare till att vinna titeln under hela 50-talet. Man vann också titeln 1960 och laget 1963 vann två långvariga klubbrekord, mest gjorda mål under en säsong 103 stycken so är rekordet än idag. Det andra rekordet är flest gjorda mål av en enskild spelare då Luis Alvarez sjorde 37 mål. År 2008 delades klubbrekordet då Lucas Barrios också gjorde 37 mål.

Året 1973 blev Colo Colo den första Chilenska klubb att gå till Final i Copa Libertadores men tyvärr så förlorade man mot Independiente från Argentina. Denna grupp av spelare utgjorde en viktig del av det Chilenska lag som kvalidicerade sig för VM 1974 i Tyskland.

Under 80-talet forsatte priduktiviteten att vinna titlar då man ytterligare vann fyra titlar som lade grunden till det oförglömliga 90-talet under den Kroatiske coachen Mirko Jozic. Det dröjde till 1991 innan Colo Colo äntligen fick höja pokalen i Copa Libertadores Cup som första Chilenska klubb. Man vann också Copa Interamericano 1992 och Recopa Sud-Americano 1993.

Framgångarna avtog lite till Paraguayanen Gustavo Benitez som redde ut kritiken som hade uppstått i klubben genom att vinna Chilenska Primera Division 1996, 97 och 98.

I början av det nya århundradet bringade en mörk period över klubben när man officiellt tvingades gå i konkurs i Januari 2002. Trots konkursen så lyckades man hålla dörrarna öppna, antagligen för att klubben trots allt hade en hög status i den Chilenska fotbollen. Man fick tillbaka statusen på riktigt i början av 2006, det var under den tiden som Claudio Borghi tillträdde som coach. Under Argentinarens strategi knöt man till sig spelare av mycket hög kaliber, spelare som Matias Fermnandez, Jorge Valdiviva, Alexis Sanchez och Humberto Suazo. Med dessa spelare vann man fem av dom sex nästkommande kortturneringarna Apertuna och Clausura och 2008 vann man Clausura pokalen.

Efter denna succé vann klubben sin 28:e ligatitel och man fokuserade sig på att vinna Copa Libertadores 2009. Ytterligare en gång så fick en Argentinare Marcelo Bartcciotto ta huvudansvaret. Tyvärr så misslyckades man att ta sig till slutspelet i den inhemska ligan.

I Apertura 2009 som kom att bli Barticciotto sista turnering i Colo Colo. Han efterträddes av ytterligare en Argentinare vid namn Hugo Tocalli i Juni samma år.

Sina hemmamatcher spelar Colo Colo på Estadio Monumental i Santiago de Chile med en kapacitet på 47 017 åskådare.

Colo Coloa meriter:

Primera Division: 29 titlar  senaste 2009

Copa Chile: 14 titlar senaste 1996

Campeonato de Apertura: 4 titlar senaste 1945

Copa Libertadores: 1991

Dagens A-lag består endast av spelare från Syd- Amerika: 5 maj 2011

Argentinarna Augustin Alayes, Ezguiel Miralles och Lucas Wilchez

Paraguayanerna Domingo Salcedo och Nelson Cabrera

Uruguayanerna Andrés Scotti som också är lagkapten och Juan Guillermo Castillo

Dom mest berömda spelarna i Colo Colo är David Arellano, Carlos Caszely, Elias Figueroa, Ivan Zamorano, Matias Fernandez, Jorge Valdiviva, Humberto Suazo, Claudio Bravo, Alexis Sanchez och Ivo Bassay.

Legender är Roberto Rojas, Carlos Caszely och Ivan Zamorano.

Marco Davide Faraoni, Inter (vs Parma)
20-årige Faraoni hade bara spelat fem matcher i ligasammanhang och aldrig gjort något mål, men det första sådana skulle bli riktigt snyggt. Ska det va’ så ska det va’! Den unge italienaren satte spiken i kistan i den redan avgjorda matchen Inter-Parma då han satte 5-0 i den 79:e minuten.

Edinson Cavani, Napoli (vs Palermo)
Edinson Cavani gjorde andra målet för Napoli när man slog Palermo borta med 3-1. Uruguayanen gjorde därmed sitt 37:e mål på 51:e matcher i Napoli-tröjan och seglade upp på fjärdeplats i årets skytteliga bara två mål efter ledartrion Ibrahimovic, Di Natale, Denis.

Stevan Jovetic, Fiorentina (vs Novara)
Jovetic var en utav sex tvåmålsskyttar i helgens omgång. Jovetic hade redan gjort 1-0 och hunnit fira 2-0 efter att Montolivo nätat, innan han utökade målskörden med ett snyggt volleyskott och satte spiken i kistan när Fiorentina slog Novara med 3-0. Jovetic gjorde sitt åttonde och nionde mål för säsongen. Målet som är utvalt som ett utav veckans snyggaste ser ni 2:20 in i videon.

Klubben Olympiakos FC kommer från hamnstaden Pireus vid Saroniska viken och är numera mer eller mindre sammanvuxen med Atén.

Klubben grundades den 10 Mars 1925 och är den mest framgångsrika klubben i den Grekiska fotbollshistorien. Smeknamnet som klubben bär är Thrylos som betyder legend och bär en känsla av tradition och historisk mystik. Thrylos reflekterar till ära, berömmelse och stor framgång som har funnits under klubbens 87-åriga historia. Klubben grundades av grupp på nio affärsmän och ledande medborgare som ville att namnet skulle stå för kraft, atletisk styrka, ridderlighet, dominans och uteslutande Olympiska idealen. Emblemet visar en ung atlet som bär en lagerkrans och som skall symbolisera en Olympisk mästare.

Under dom tidigare åren var det En familj förändrade klubben från en mindre lokal ungdomsklubb till en tungviktare inom den grekiska fotbollen. Handelsmannen Andreas Adrianopopoulos som var en av klubbens grundmedlemmar hade sex  stycken söner som så småningom skulle ta klubben in den Gyllene framtiden av sportsliga framgångar. Giannis, Dinos, Giorgios och Vassilis bildade en fem-man stark forwardsformation. Den framgångsrika formationen skulle snart bli ännu starkare när den femte brodern Leonidas anslöt sig till laget. Familjen sjätte bror Stelios spelade också under en kort tid i laget, men han hade inte alls samma talang som dom andra i brödraskaran hade.

Dinos, Vassilis och Giorgios var dom som ledde klubben till den första triumfen när man vann den Pan- Grekiska mästerskapet 1930-31. Året innan, 1929 hade brödratrion reprensenterat Grekland i den första officiella landskampen.

Under denna period innehade man det första långvariga rekordet i den unga klubbens historia. Männen i dom röd/vit randiga tröjorna var obesegrade mot den övriga Grekiska oppositionen. Från Mars 1926 t o m Februari 1929 vann man 30 matcher och spelade 6 oavgjorda och med en målskillnad på 129 gjorda mål och endast 42 insläppta.

Dom sju följande åren vann man fem mästerskapstitlar med ett enormt stöd av den växande och passionerade supporterskaran som följde laget både på hemmaplan och bortaplan.

Fansen skapade en fantastisk atmosfär vart dom än åkte för att se sitt Olympiakos spela. Den största rivaliteten som var och är än idag fanns mellan dom röd/vit randiga och Aténs stolthet Panathinakos. Detta derby kallas för ”Derbyt mellan dom eviga fienderna”.

När andra VK bröt ut så gjordes ett temorärt stopp i klubbens framgångar men så fort allt återgick till det normala så började dom röd/vita från Pireus återvända till den dominans som man hade innan kriget.

Fram till 1960 hade man vunnit 15 mästerkapstitlar på 25 säsonger, man hade också vunnit Grekiska Cupen 9 gånger och ”Dubbeln 6 gånger”.

Man spelade också ett antal matcher med hög internationell status från hela världen, bl a mot FC Barcelona, Porto och dom Turkiska giganterna Galatasaray SK från Istanbul. En match som man speciellt kommer ihåg är matchen mot Brasilianska FC Santos med Pelé. Matchen slutade med röd/vit seger med 2-1.

Pokalerna och titlarna har fortsatt att strömma in dom senaste 20 åren. Från 1997 fram till 2003 vann man Mästerskapet sju gånger, den enda mellansäsong man hade var 2004, efter den så vann man fem titlar i en följd mellan åren 2005-2009.

På den Internationella fotbollscenen minnas man först och främst säsongen 1988/89 i klubbens första deltagande i UEFA Champions League då man gick fram till 1/4- final där Italienska Juventus blev för svåra och vann med 3-2.

I och med klubbens framgångar så har man också knutit en del världsspelare till sig som t ex Rivaldo, Giovanni från Brasilien, Superrdansken Dennis Rommedal och f d världsmästaren Christian Karambeu från Frankrike som blev den fansens stora älskling i Pireus. I dagens lag så får vi inte glömma våran egen Superinnerback Olof Mellberg som är omåttligt populär bland fansen.

Greker är välkända för att var totalt galna när det gäller fotboll och dom är inte sena att visa det öppet men ibland kan det gå till överdrift. Karambeu har sagt på klubbens officiella hemsida att närmare 40% av alla greker hemma och utomlands stöder dem röd/vita randiga från Pireus.

Några av dom riktigt stora namnen inom fotbollen som  förknippas med Olympiakos är inte spelare utan på ledarsidan. Brassen Zico är en och den kanske snabbaste fotbollspelaren med boll genom alla tider Oleg Blokhin är en annan.

Klubbens hemmaarena heter Georgios Karaiskakis Stadion och rymmer 33 334 åskådare och är döpt efter en nationalhjälte från det grekiska Frihetskriget 1821. Arenan byggdes som en cykelvelodrom inför dom Olympiska spelen 1896. Fotboll spelades fram till 1920. Arenan renoverades och fick det nuvarande namnet 1964. Klubben iordningställde ett muséum i arenan 2006.

Klubbens meriter hittils:

Grekiska Mästare: 38 gånger  senast 2011

Grekiska Cupmästare: 24 gånger senast 2009

Grekiska Supercupen: 3 gånger senast 2007

Balkanska Cupen: 1963

Dubbeln: 13 gånger senast 2009

I dagens trupp finns 10 länder representerade:

Frankrike, Sverige, Argentina, Slovenien, Algeriet, Spanien, Ungern, Ghana, Belgien och Makedonien.

Spanien har 5 stycken spelare och Argentina, Slovenien och Algeriet 2 spelare vardera.

Klubben Al Ittihad kommer från staden Jeddah i Saudi- Arabien och grundades 1928. Staden Jeddah ligger vid Röda Havet och klubben är och har alltid varit mycket populär.

Al Ittihad har blivit Saudiska mästare 7 gånger och tillhör dom allra bästa i det Saudiska kungadömet. Klubben har också som enda lag från Asien vunnit AFC Champions League 2 gånger och har visat en kontinental styrka som passar  väl in på det smeknamn som klubben har, nämligen”Asiens Tigrar”. I lite mer än tre decennier före grundandet av Kungadömets fotbollsförbund, så var det en grupp unga fotbollsfans som möttes i Jeddah, året var 1927. Man diskutterade om man skulle starta en klubb och 1 år senare var Al Ittihad grundad.

Det arabiska ordet Ittihad betyder förenad och det var just det namnet som man skulle döpa klubben till. Detta var det mest passande namn som passar in på klubbens anda, precis som Abdul Aziz Jameel, som var en av grundarna och klubbens andra President sa: Vi kom hit som en och därför skall det bli klubbens namn.

I början av klubbens historia var det många klubbar som bara dog och försvann i Saudi- Arabien. Al- Ittihad visade sig vara en stabil klubb och det var också den enda klubb som överlevde denna period.

Så snart som det Saudiska Fotbollsförbundet var grundat 1957, så startade också den första officiella nationella fotbollsligan, som vi känner till under namnet ”Kings Cup”. Al Ittihad förlorade den första turneringen men kom tillbaka året efter och då fick man höja den åtråvärda poklaen som visar att man är Mästare. Denna titel vann man ytterligare vid fem tillfällen under årens lopp.

När den Sudiska högstaligan Premier League startades 1975 så var det självklart att man skulle delta. Sju år efter starten så vann man Premier League för första gången. När olje industrin blomstrade på -70 talet ökade klubbens popularitet över hela landet och klubben fick också stort stöd av Regeringen. Man växte och växte och man blev en Multi-sportklubb som man fortfarnade är idag.

När man hade etablerat sig som en av alla tiders Superkraft klubb i Saudi- Arabien så började man att utvidga sina vyer. Dom hade precis gjort sig rättvisa när man skrev in sitt namn på AFC Asian Cup Winners Cup 1999 efter en 3-2 vinst mot dom Koreanska tungviktarna Chunnan Dragons i finalen. Nästa erövring var när man överaskande i AFC Champions League 2004 slog dom kinesiska mästarna Dalian Shide och koreanska Chanbuk Hyundai på vägen till finalen. I finalen shockade man alla när man vände en 3-1 förlust på hemmaplan genom att vinna med 5-0 på bortaplan mot Seongnam Chunma, och genom denna mirakulösa vändning säkrade man den Asiatiska Ligatiteln.

Året efter försvarade man titeln när man i finalen besegrade dom dubbla kinesiska mästarna Shandong Luneng i 1/4 final innan man i semi-finalen avverkade det koreanska laget Busan I´Park för att säkra platsen i finalen för andra året i rad.

I finalen stod Al Ain från Förenade Arabemiraten för motståndet. Första matchen slutade oavgjort medan man i returmötet avgjorde matchen genom två fantastiska mål som säkrade den andra titeln på lika många år.

Efter den andra raka titeln försökte man gör ”hattrick i titlar” men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Man förlorade mot det Syrianska laget Al Karama 2006. Man missade också chansen att vinna Asiatiska Champions League 2007 genom en rad dåliga resultat i viktiga matcher.

När det gäller titlar så har man trots allt lyckats bra eller vad sägs om detta facit:

Saudiska Premier League:  8 gånger senaste segern 2009

Saudiska Kings Cup:  6 gånger

Crown Prince Cup:  7 gånger senast 2004

Saudi Federation Cup: 3 gånger senast 1999

Saudi Champions Cup: 1 gång  2010

AFC Champions League: 2 gånger  2004, 2005

Asian Cup Winners Cup: 1 gång  1999

Arab Champions League: 1 gång  2005

Saudi- Egyptiska Super Cup: 2 gånger  2001, 2003

Dom mest kända utländska spelare som har spelat i Al Ittihad är:

Bebeto, Reinaldo, Wagner från Brasilien

Jared Borgetti från Mexico

Dalian Atkinson från England, Roberto Donadoni från Italien, Rob Witschge från Holland och Dragan Petkovic från Serbien.

Sverige har också haft en spelare i klubben som var mycket populär när han spelade där och det är Thomas Sjöberg.

När det kommer till kända utländska tränare som klubben haft så finns det några riktigt kända namn;

Bob Houghton England 1984-86, 1993

Osvaldeo Ardiles Argentina som var bara ett år i klubben 2001

Tomislav Ivic Serbien 2003-2004

Anghel Iordanescu Rumänien 2005-06

Vahid Halilhadzic Bosnien  200-08