Från allsvenskt topplag till division ett på 10 år, del 1

Örgryte IS spelar idag i division ett södra. För tio år sedan var samma lag ett topplag i Allsvenskan som i högsta grad utmanade om guldet. Det är onekligen mycket mycket som har hänt på de här åren och det är verkligen stora kontraster mellan den dåvarande situationen och hur det ser ut nu.

Säsongen 2001 slutade med en placering i mitten av tabellen för Örgryte och målet för tränaren Erik Hamrén (Sveriges nuvarande förbundskapten) var att försöka placera sig ännu lite högre upp under säsongen 2002. I truppen fanns det många spelare som idag ses lite som klubblegendarer. Några av de namnen jag tänker på då är Valter Tomaz Jr, Dick Last, Johan Anegrund, Magnus Källander och Markus ”Dräparen” Johannesson. På ett sätt kan man väl säga att det var lite av stommen i laget, åtminstone den defensiva. När det gäller offensiven så hade laget spelare som Patrik Fredholm, Jeffrey Aubynn och Christian Hemberg.

Laget inledde säsongen starkt och först i omgång sju kom den första förlusten i en match borta mot Landskrona. Omgången innan ställdes de mot IFK Göteborg som inledde säsongen svagt och som väntat blev det seger för Örgryte i den matchen med 2-1. Publiksiffran i den matchen landade på hela 37 763.

Den 9:e juni hände det något som skulle komma att förändra Örgryte enormt. Tidigare hade två spelare från Brasilien anlänt till klubben och nu valde Hamrén att låta båda spela från start. Namnen på de två brassarna var Paulinho Guará och Afonso Alves. Succén blev omedelbar och ÖIS vann matchen borta mot Djurgården med 3-2.

Det här resultatet var något som skulle påverka laget enormt den kommande säsongen. Nu var de båda brassarna mer eller mindre givna i startelvan och satte skräck i de allsvenska försvaren. Afonso visade sig dessutom vara enormt skicklig på frisparkar och lyckades pricka in flera fullträffar. Laget uttalade ett allt tydligare mål om att plocka hem guldet och ÖIS hade ett tag ett bra grepp om den översta platsen i serien. När det var dags för höstderbyt mot IFK Göteborg så var det ett möte mellan topplaget Örgryte och bottenlaget Blåvitt. Resultatet blev hela 5-2 till ÖIS efter att Afonso briljerat. Den här gången var det hela 42 386 personer som tagit sig till Ullevi.

Säsongen slutade dock inte med guld utan med lilla silvret, efter att både Djurgården och Malmö FF passerat Örgryte i tabellen. Dock är det här en säsong som många ÖIS:are fortfarande tänker tillbaka på. Dels med tanke på den fotbollen laget visade upp, men även de båda publikfesterna mot IFK som dessutom slutade med seger för Örgryte vid båda tillfällena.

Efter en så bra säsong som ÖIS hade 2002, så är det naturligtvis svårt att upprepa samma bedrift även säsongen efter. Då var dessutom alla väl medvetna om hur farliga både Afonso och Paulinho var i Örgrytes anfall. Efter en mycket trög inledning så lyckades ÖIS ändå få ordning på säsongen. 2002 var det Afonso som briljerade mest av de båda brassarna, men den här säsongen var det Paulinhos tur att glänsa. Efter förlusten i vårderbyt mot IFK Göteborg så fick ÖIS revansch i höstderbyt, men det var inte någon av de etablerade spelarna som bröt nollan framåt för Örgryte. Istället var det Boyd Mwila från Zambia som gav ÖIS ledningen i matchen. Han ställde till med stora problem för IFK med sin extrema snabbhet. Slutresultatet i matchen blev 4-1 till ÖIS. Säsongen slutade med en hedervärd fjärde plats. Dock var det förändringar på gång i klubben. Erik Hamrén var på väg till Danmark och så även Martin Ulander.

Som supporter var de här två åren helt overkliga. Örgryte var det klart bästa laget i Göteborg och derbyna mot IFK Göteborg var det överlägset hetaste derbyt i hela Sverige. Brassarna gjorde att ÖIS blev kända för sitt ”sambalir” och Brasiliens flagga blev en inte helt ovanlig syn på matcherna. På skämt kallades ÖIS även för ”Örgrytes Internationella Sällskap” bland supportrarna då det fanns både flera brassar och nu även spelare från Zambia i truppen. Samarbetet med Atlético Mineiro (Brasilien) och Chiparamba Great Eagles (Zambia) var helt klart en viktig faktor till ÖIS framfart i Allsvenskan.

Efter de här två åren skulle Örgrytes fall börja, men det får ni läsa om i nästa text.

Leave a Comment