Från allsvenskt topplag till division ett på 10 år, del 3

Inför säsongen 2008 värvade Örgryte flera intressanta namn. Anders Prytz återvände från Norge, den före detta IFK:aren Dennis Jonsson plockades in, samt mittfältarna Björn Anklev och Pavel Zavadil. Senare under säsongen skulle dock den stora värvningsbomben komma. Örgryte inledde säsongen lite svajigt, men ju längre säsongen visade laget att de var ute efter en av uppflyttningsplatserna. Under sommaren stod det även klart att laget skulle få ett tillskott på spelarsidan och det var ingen mindre än den rödblåa legenden Marcus Allbäck som återvände till Örgryte efter många år utomlands. Hans återkomst var i hemmamatchen mot Jönköping Södra och självklart var Valhalla IP helt fullsatt. Matchen vann Örgryte även med 1-0. I den näst sista omgången (sista hemmamatchen) hade ÖIS chansen att säkra uppflyttningsplatsen och återigen var Valhalla fyllt till bristningsgränsen. Den matchen blev dock lite mer dramatisk än väntat. När ÖIS tog ledningen genom Marcus Allbäck i den andra minuten brast räcket på en del av ståplatsläktaren och det blev mer eller mindre kaos när folk ramlade rakt ner mot planen. Ambulanser tillkallades och körde in på planen för att hämta skadade personer. Efter en dryg timmes uppehåll hade delar av publiken spridits till andra delar av arenan och matchen kunde återupptas. Slutresultatet mot Väsby blev 3-0 och Örgryte var klart för Allsvenskan 2009.

Den stora värvningen inför den allsvenska återkomsten var utan tvekan brassen Alvaro Santos som många räknade med skulle hamna i Helsingborg med tanke på hans tidigare sejour där. Örgryte lyckades dock lösa den här värvningen genom externa finansiärer. ÖIS plockade även in en annan brasse; vänsterbacken Alessandro Silva Perreira från Assyriska. Dessutom värvade de mittbacken David Leinar från Ljungskile och dessutom lånade Örgryte in målvakten David Stenman från IFK Göteborg. Den allsvenska premiären var en väldigt speciell match. Dels var det första matchen i den allsvenska återkomsten för Örgryte, derby mot GAIS och dessutom första matchen på den nya arenan Gamla Ullevi. Dock blev matchen inte en rolig match för Örgryte. Brassen Alvaro Santos blev skadad, målvakten David Stenman gjorde bort sig totalt och dessutom vann GAIS matchen med 5-1. Mardrömmen fortsatte sedan för Örgryte och även om de lyckades låna in Nathan Coe från FC Köpenhamn så lyckades laget inte höja sig. I slutet av säsongen gjorde ÖIS sig även av med tränaren Janne Karlsson och plockade in Åge Hareide, men trots att Örgryte höjde sig ordentligt så räckte inte det för att hålla sig kvar i Allsvenskan.

2010 blev alltså en återkomst till Superettan och målet var att ta sig tillbaka till Allsvenskan direkt, men riktigt så blev det inte. Alvaro Santos lyckades ÖIS behålla men det blev bara sju mål för brassen och många supportrar var väldigt missnöjda med honom och ville helst bli av med honom. Örgryte slutade i nedre mitten av tabellen och det kan inte beskrivas som något annat än fiasko.

Inför säsongen 2011 blev det dock mer kaos i Örgryte. Företaget Örgryte Fotboll AB gick i konkurs vilket innebar att laget flyttades ner till division ett södra samtidigt som ÖIS återgick till att bli en förening istället för ett företag. Säsongen blev väldigt svängig och även om laget var nära att plocka en av de två översta platserna så föll de på målsnöret och det blev därmed klart med ännu en säsong i division ett.

Årets säsong pågår just nu och i skrivande stund ligger Örgryte över i tabellen med goda chanser till uppflyttning. Laget har hittills bara förlorat en enda match och trots svaga prestationer på planen så har ÖIS ändå lyckats vinna många gånger. Säsongen är dock inte över ännu, men det ser onekligen väldigt lovande ut.

Det här är alltså resan Örgryte gjort på den här tiden. Just nu är det alltså exakt tio år sedan som ÖIS var ett topplag i Allsvenskan med de fruktade brassarna Afonso och Paulinho. Då var det guldstrid som gällde och nu 2012 är det alltså kamp för uppflyttning till Superettan. Jag tror att det var få som 2002 trodde att ÖIS skulle ligga i division ett och dessutom ha gått i konkurs tio år senare. Min personliga förhoppning är att Örgryte verkligen har lärt sig något av det här och kommer vara enormt försiktiga med ekonomin i framtiden. Just nu känns det som om ÖIS är på rätt väg och även spelartruppen verkar vara av samma uppfattning. Örgryte satsar mer och mer på egna produkter och det tror jag är nyckeln till en stabil framtid. Fortsätter laget i den här riktningen dröjer det inte länge innan ÖIS är tillbaka i Allsvenskan igen och då är de förhoppningsvis där för att stanna.

Leave a Comment