Gästkrönika – Historian

Jag ska berätta en liten historia för er
Den handlar om en liten pojke som föddes på en solig dag.
Ni vet, en sådan där riktigt, solig, varm och underbart, perfekt dag…
 
Jag vet inte hur många av er läsare här på fotbollsoraklet som är föräldrar,
men jag antar att det finns några i alla fall.
Stolta pappor eller stolta mammor.
Och ni vet. Man ser sin son eller dotter växa upp.
Ta sina första steg. Säga sina första ord.
Börjar krypa. Leka med leksaker, Dagis..
Nu tar jag saker i lite oordning kanske, men ni förstår ju hur jag menar..
och man kommer till den tidpunkt, då man tror sig veta att ens son eller dotter ska bli..
ja ni vet ju exakt nu vad jag ska säga: Det är klart han/hon skall spela fotboll!
 
Och åren går. Fotbollsträningarna avlöser varandra.
Några får skjuts till träningen. Några springer 1mil till en dammig grusplan.
Vissa har bara 2 små jordhögar till fotbollsmål och några har inga fotbollsskor alls och fotbollen
i sig, är en ihoprullad trasa.
 
Och som förälder står du där och hoppas och önskar.
Min son, han har den rätta talangen och min son han har den rätta viljan.
Han älskar ju fotboll och han är duktig.
Och han kommer komma långt, riktigt långt.
 
Vissa fotbollsspelare lever på sina pappor, dvs dom har det ”i blodet” / generna och blir
även de uttagna till juniorslandslag osv.
 
Vissa fotbollsspelare har tur och lever i rätt stad och kanske t.o.m i rätt land..
Men finns det rätta städer och rätta fotbollslag och rätta länder?
Är inte fotboll universiellt?
Något som alla vi som sparkat boll, njuter av..
ni vet den där känslan,som jag nämmt förut, att känna friheten ifrån resten av vardagens och livets alla måsten.
 
Bara du och en fotboll och betraktarna runt om,som spännt väntar på vad just DU kommer hitta på
med den där avgudade runda saken,som förhoppningsvis sitter klistrad vid dina fötter, likt en
Messi i högform.
 
Ett fruset ögonblick och allas ögon är riktad just mot dig!
Kanske hela världens ögon.
Älskar vi inte det!
Och älskar vi inte alla, dom där gudabenådade fotbollsögonblicken, dom lyckliga fotbollshistorierna, när
dom flesta säger att det finns en fotbollsgud och denna fotbollsgud sannerligen är Rättvis!
 
Ronaldos revansh och Brasiliens VM-guld 2002 var nog ett sådant ögonblick.
Efter att gjort dom 2 mål som tog Brasilien till VM-bucklan,blev han så utbytt, med några få minuter kvar.
Ståendes lutad mot avbytarbåset, så föll han i tårar och många undrar nog fortfarande vad han egentligen tänkte på..
 
Tänkte han kanske tebax på decablet 1998 i Frankrike-VM?
Tänkte han kanske på när han som litet barn, i Brasiliens slummområden, kickade boll och drömmde
om att få avgöra en VM-final?
 
Min historia handlar om en liten pojke, och nej, den handlar faktiskt inte om mig själv.
Jag vet tyvärr inte pojkens namn.
Men jag spelade mot honom och hans bröder.
Det var en sån där soligt underbart vacker dag.
Planen var en grussväg, som ledde in till familjens fallfärdiga sk. hus.
 
Vår fotbollsmål bestod av 2jordhögar och 1 sliten t-shirt och min Brasil-tröja.
Det var som en landskamp. Mellan mitt lag och deras lag. Mitt urpsrung,deras ursprung.
Deras land och mitt land..
 
Det var ren glädje. Och det var ögonblick som satte sig fast i mitt fotbollshjärta för evigt.
 
Jag har spelat i pojkallsvenskan, Norrlandsgruppen.
Varit på fotbollsläger med Selånger SK, i Holland,där vi spelade mot ett AJAX-lag i samma årskull.
 
Jag såg fotbolls-VM 1986 på TV, när en viss Maradona var i en klass för sig.
Jag har sett en dokumentär om Garrincha, enligt mig och många, den bästa av alla fotbollsspelare.
 
Er krönikör var hemma i Brasilien för första gången i sitt liv, på Millenium.
Vi spelade fotboll nere på stranden den sista dagen och timmarna av 1900-talet och dom första timmarna, på den första dagen av 2000-talet.
 
Svårt att räkna alla Champions League matcher som verkligen varit WoW att följa och jag har träffat en del
stora profiler inom både svensk och internationell fotboll.
 
Jag har sett Ronaldinhos smile, när han verkligen log och njöt av fotbollen..kanske är han på väg tebax nu, i Milan.
Och senast nu, vintern 2008/2009 så var vi några som åkte till Uganda, där vi bl.a startade upp en fotbollsskola..
 
Men när jag sluter mina ögon och tänker på det vackraste som fotbollen skänkt mig, det minne som satt sig djupast,
så är det nog denna ”landskamp”, denna lilla match vi spelade, jag och några fotbolls-pojkar.
Året var 2001 och jag var på HAITI.
Vi spelade i kanske 1 timme och just då fanns inget annat i hela världen som kunde störa oss.
Fattigdomen dom levde i, den var som bortblåst. Att jag skulle tebax 2 dagar senare, till Europa
och vardagen med jobb och stress i Stockholm och massa bekvämlighet och påhittat lyx, det existerade inte heller!
 
Min historia handlar oxå om en annan liten pojke, som föddes till gatubarn, som var menad att bli fotbollsspelare.
Men det kom en jordbävning i vägen.
Och under en ihoprasat byggnad och med en värld som ser på ,men inte förmår att hjälpa till
så mycket dom egentligen kan och borde – under denna byggnad dör en liten pojke.
 
Han fick aldrig fortsätta springa på en uttorkad gropig gräsplätt, jagandes en skitig punkterad boll, eller ett
knyte som lindats av tyg och diverse annat, som vi här i västvärlden skulle vägra spela med..vägra att ens
benämmna ordet fotboll…
 
Jag har alltid trott att Fotboll kanske kan vara det som förenar alla vi människor.
Gör oss till bröder. Får oss att ta hand om varandra. Får oss att dela glädje och kärlek.
Skänka glädje och kärlek och sprida förståelse för varandra…
Men någonstans inom mig känns det som att världens blickar kommer vara riktade några veckor
mot Afrika i sommar. Mot Kontinentens första fotbolls-VM
 
Men tyvärr så lär resten av världen ha glömmt bort Afrika, några få veckor efter VM-finalen gått av stapeln…
 
Precis som människor redan verkar börjat glömma bort katastrofen på Haiti.
 
Eller att Presidenten inom Afrikansk fotboll, verkar ha glömmt att TOGO faktiskt blev beskjutna
och 3st människor dog.
 
Straffa laget med att stänga av dem ,de 2 kommande Afrikanska Mästerskapen..
Idiot!
Ibland glömmer man att dagens fotboll, tyvärr, är jävligt mycket politik!
 
 
PS. Är det bara jag som blev lite sne av att Svensk television kunde visa VM-finalen i Bandy
(som går varje år mellan typ 6 länder eller nåt och alltid med samma lag i final.. – vem orkar bry sig)
men inte kunde visa Finalen i Afrikanska Mästerskapen!!
 
Jag menar – nu när det är VM-år och allt, och det faktiskt spelas i just Afrika..
så kan man väl ändå ha lite fingertoppskänsla…
även fast Sverige INTE spelar i fotbollsVM denna gång!
 
 
//   Beleza
 
Sidney Tre ”Aranha”

Leave a Comment