Genomgång av Premier League, Del 11 – West Bromwich

Förra säsongen var West Bromwich tillbaka i Premier League igen efter ett år i the Championship. Det blev en säsong i succéartad stil, där man slutligen landade på en elfteplats i tabellen med god marginal ned till strecket. Inför den kommande säsongen går man in med en tillspetsad trupp och utan att ha tappat några tongivande spelare.

När Roberto Di Matteo fick sparken från West Bromwich i början av februari var det många som var förvånande, däribland jag själv. Under Di Matteos ledning hade klubben först tagit sig tillbaka till Premier League och väl där stått för en, sett till dess nykomlingsstatus, stadig säsong dittills. Trots 0-6-förlusten borta mot Chelsea i den första omgången, en tämligen tuff premiärmatch bör erkännas, hade man efter fem omgångar tagit sju poäng, vilket var klubbrekord sedan Premier League infördes.  I den sjätte omgången svarade man sedan för en praktskräll när man besegrade Arsenal borta på Emirates med 3-2, vilket i kombination med övriga resultat gav Di Matteo priset för månadens tränare vid septembers slut. Under hösten forsatte resultaten att gå väl för WBA och man spelade bland annat 2-2 på Old Trafford, vilket när säsongen sedermera summerades visade sig bli Uniteds enda poängtapp hemma!

När så hösten gick över i vinter och december tog sin början avtog West Broms framfart tvärt och en till synes ändlös kräftgång inleddes. Under december och januari månad mäktade Di Matteo och hans manskap endast med en seger på tio matcher, vilket givetvis ledde till att man snabbt dalade i tabellen. Den miserabla formen till trots stod sig Di Matteos förtroende starkt hos fansen och truppen. Men inom klubbledningen var tongångarna av annan karaktär och efter 0-3 mot City den femte februari fick han med omedelbar verkan sparken. Efterträdare blev Roy Hodgson, tidigare under säsongen sparkad av Liverpool, och under hans ledning fick laget ny luft under vingarna.

Foto: Ruth Sharville

Efter Hodgsons tillträde blev WBA:s facit på de tolv avslutande omgångarna fem vunna, fem oavgjorda och anmärkningsvärda två ynka förluster. Bland segrarna lös 2-1 hemma mot Liverpool starkast, där Hodgson fick en form av revansch för sitt uttåg ur klubben föregående höst. Vid säsongens slut återfanns West Bromwich på elfteplats, vilket innebar en historisk högstaplacering sett till Premier League och även klubbens bästa placering i den högsta ligan sedan 1982-83. Gällande antal gjorda mål var det inte mer än fem lag (Liverpool, Arsenal, Man City, Chelsea och Man United) som mäktade med fler än West Broms 56 mål. Även i skytteligan representerades klubben i de mer ärorika regionerna, då Peter Odemwingie (Lagerbäcks gamla antagonist ni vet) slutade femma på 15 baljor.

Under den sommar med tillhörande Silly Season som förflutit, och som ännu fortgår, har ett antal förändringar skett inom klubben. På målvaktspositionen har en hel del rörts om då Boaz Myhill, som föregående säsong endast spelade sex matcher, och Ben Foster lånats ut åt motsatt håll. Detta innebär att Myhill kommande säsong är på lån till Birmingham och Foster dito till WBA. Utöver denna affär har det ständiga förtsavalet Scott Carson sålts till turkiska Bursaspor, vilket högst sannolikt gör Foster till Hodgsons val mellan stolparna kommande säsong.

Klubben har på ett skickligt sätt lyckats behålla den stomme som bar klubben till fjolårets historiska placering. Så sent som idag skrev lagkaptenen och mittfältsmotorn Brunt på ett nytt tre-årskontrakt, och förra veckan tecknade hans mittfältskollega Youssuf Mulumba ett kontrakt som sträcker sig till 2015.

Inför den kommande säsongen tror jag hårt på WBA som en outsider till Europa-placeringarna. Laget har en stark struktur och med den strikte Hodgson som tränare bör detta knappast ha försämrats under sommaren. Sett till backlinjen har man ett ytterst stabilt mittbackspar i allas vår Jonas Olsson och rumänske Tamas, med back-up i form av tidigare spanska landslagsmannen Pablo. På kanterna är det inte heller någon fara på taket då man har såväl Shorey som Jara, spelare som med sitt håda slit passar perfekt in i WBA:s spelsätt. Offensiven är i mångt och mycket intakt från förra året, där givetvis det mesta kretsar kring lagets stjärna Odemwingie som om ärligheten ska fram är för bra ett lag som West Bromwich. Att han valt att stanna är därför otroligt viktigt för WBA, då hans mångsidighet som anfallare kan ta laget till enorma framgångar. När man dessutom nu har spetsat till truppen med Zoltan Gera, som tidigare spelat fyra år i klubben och vunnit fansens kärlek, ser det riktigt ljust ut.

Jag är tämligen säker på att West Bromwich kommer att sluta på ett placering som minst motsvarar föregående säsongs. Man har ett starkt lag med en härlig lagmoral och en tydlig organisation, vilket är ett grundkriterie om man med WBA:s brunkiga och hårdspelande stil ska uppnå fina resultat. Utöver det taktiska kunnandet, som Hodgsons säkerligen vässat till än mera, finns det individuella skickligheter i offensiven i form av Dorrans, Tchoyi och inte minst Odemwingie. Jag skulle bli väldigt förvånad om West Brom skulle dras in en bottenstrid denna säsong, utan med den trupp och de fantastiska fans som klubben har ska man garanterat kunna uppnå en stabil mittenplacering.

Hannes Feldin