Genomgång av Premier League, Del 13 – Stoke

Stoke City. Bara namnet sätter skräck i flertalet klubbar i Premier League. Sedan man tog klivet upp för över tre år sedan har man med sitt fysiska old-school-spel gjort sig kända som ett hårdspelande, ständigt kämpande och tungt lag att möta. De kan tyckas  vara ett gäng som inte utmärker sig mer än något annat, utöver de karaktäristiska fasta situationerna och det fysiska spelet, utan de tar sina poäng och skräller någon gång då och då mot storlagen. Men inget lag åker till Britannia och räknar in tre poäng redan på förhand, hemma i sitt fort är Stoke ytterst svåra att fälla.

Föregående säsong blev en fin säsong för The Potters, som slutade på en alltmer traditionsenlig mittenplacering och samtidigt tog sig till final i FA-cupen och därigenom tog sig till Europa League. Ligasäsongen i sig innebar ingen större uppståndelse och laget höll sig ideligen till sin stabila mittenplacering samtidigt som hemmaborgen hölls stark. I takt med att ligaspelet fortlöpte slet man sig allt längre fram i FA-cupen, och tog sig slutligen ända till final på Wembley mot Manchester City. Finalen vanns emellertid av City med 1-0 efter mål av Yaya Touré, men finalplatsen medförde ändå garanterat Europa League-kval för första gången i Stokes historia.

Sommaren har inte inneburit några omvälvande förändringar i truppen, utan det har handlat om finjusteringar i det spelarmaterial som tränare Pulis ämnar att arbeta med kommande säsong. De enda värvningarna värda namnet är Jonathan Woodgate, som köpts in från Spurs, och Matthew Upson från West Ham. Huruvida Woodgate, som mestadels gått skadad de senaste åren, kan bidra med något nämnvärt ställer jag mig en aning tvekande till. Anledning är den att han uppnått en ålder på 31 år och har en karriär på nedgång, en nedgång som knappast dämpats av hans enorma skadebekymmer. Dock förstår jag samtidigt Pulis syfte med denna värvning, ett syfte som är att få in viktig rutin i det förhållandevis unga laget samt att ge just de yngre spelarna någon att se upp till. Att Upson kommer att spela en viktig roll i lagbygget är jag övertygad om, då han är en världsvan och stadig mittback med goda ledaregenskaper. För de som påstår att han är gamal och på brant nedgång vill jag hävda annorlunda, dessutom ser han troligen detta Stoke-äventyr som ett fint sätt att avsluta karriären på då han under sina sista år får vara en central del av en seriös satsning.

Utöver Woodgate och Upson har det även florerat en mängd rykten om att Peter Crouch skulle vara på gång till The Potters, ett rykte som dock hittills inte utvecklats till något mer än just ett rykte. Även Nicklas Bendtner och Joey Barton sägs vara ytterst tänkbara mål för Stoke-ledningen, som satsar stort inför denna säsong.

Men samtidigt som de riktigt betydande värvningarna uteblivit har man även lyckats behålla samtliga sina tongivande spelare. Bland de ”kännbara” spelarförlusterna återfinns endast den tidigare lagkaptenen Abdoulaye Fayé, som föregående säsong tappade sin plats i startelvan, samt den totalt avdankade islänningen Eidur Gudjohnsen. Gudjohnsen som aldrig riktigt passade in i Stoke, ett lag som ärligt talat inte ägnar sig åt ett spel som lämpar sig för den tidigare skyttekungen. Gällande Fayé bör man enligt mig klara sig bra utan honom, dessutom har man nu värvat Woodgate som troligen tar hans back-up-position på bänken, något som säkerligen var Pulis huvudsakliga idé med värvningen. Sett till truppen i övrigt ser det intressant ut, där stommen i laget fått spela sig samman under flera säsonger. Detta har gett en trygghet som präglar lagets uppträdande då man i match efter match håller sig till sin kompakta defensiv och vassa kontringsspel.

Just den trygghet som genomsyrar laget och som tränare Pulis med sin stenhårda, men framgångsrika och uppenbarligen av laget omtyckta, tränarstil etsat in i symbios med det försvarsstarka spelsystemet tror jag kommer att ge ännu en fin säsong för Stoke. Med en försvarsuppsättning innehållande spelare som Huth, Shawcross, Upson, Higginbotham, Wilson och Woodgate har man ett försvar som jag inte kan se att något så kallat ”mittenlag” kan överträffa. Utöver det har sommaren med all sannolikhet medfört ett än mer utvecklat lagspel där tränare Pulis gjort sig känd för att vara minituös. Alla i laget vet sin roll till 100 % och de som inte är villiga att ta jobbet får vackert sitta på bänken, eller troligare säljs snarast möjligt. Den här old-school-stilen som Pulis har med sitt coachande lämpar sig fantastiskt bra för Stoke känner jag, och Pulis är till väldigt stor del anledning till att klubben nått framgångar av rang de senaste åren.

Gällande vad jag tror resultatmässigt inför den stundande säsongen ser jag ett Stoke som kommer att bita sig kvar i mitten, precis där de själva tycks trivas med att husera. Om jag ska tippa en mer exakt placering skulle jag lägga en slant på en 9-11-plats, då man har spelarmaterial till en plats på den övre halvan. I Europa-spelet tror jag dock att klubbens äventyr kan nå oanade höjder, mycket då Pulis & co valt att fokusera mycket på just Europa League. En semifinalplats är i mina ögon absolut ingen omöjlighet för ett Stoke som i slutspelets dubbelmöten kommer att vara en mardröm att möta. Det kan inte finnas många lag på denna kontinent som i februari eller mars månad suktar efter att få åka till ett regnigt och blåsigt Britannia för att ställas mot ett brunkargäng. Så för att summera Europa-spelet så har Stoke där en stor möjlighet att nå riktigt, riktigt långt. Huruvida en sådan skrällplacering i ligan är rimlig har jag svårt att se, men ett varnande finger bör höjas för samtliga topplag. Stoke är i Premier League för att stanna, det är bara en tidsfråga innan de gör sig ett namn inom de finare kretsarna.

Hannes Feldin

Leave a Comment