Genomgång av Premier League, del 20 – Swansea City

Med managern Brendan Rodgers utvecklades man från ligans bästa defensiva lag med ett fint ineffektivt spel till ett lag med solid defensiv, vackert spel och tillräckligt effektivt anfallspel.

Den Walesiska klubben bildades 1912 under namnet Swansea Town vilket ändras när stadens status ändrades från ”Town” till ”City” och på deras inhemska språk heter man – Clwb Pêl-droed Dinas Abertawe.

Deras arena heter Liberty Stadium och man är det första Walesiska lag någonsin att spela i Premier League, men i högsta divisionen var man senast säsongen 82/83.

Förra gången man var i högsta divisionen var det efter att man på sex säsonger gått från botten av fjärdedivisionen till att på premiärdagen slå topplaget Leeds med klara 5-1. Under den spelande managern John Toshack ledde man till och med ligan under en period i Oktober -82 men man föll tillbaka på en respektabel sjätteplats.

Nu är man tillbaka efter en ännu en gång varit nära att åka ur fjärdedivisionen men kommit tillbaka starkare med ett spel som gett dem smeknamnet Swansealona. Kan detta välspelande lag med små resurser klara sig i PL?

Taktik

Roberto Martinez , nu i Wigan, började göra om Swansea till ett Spanskspelande lag med fokus på kort passningspel och tålamod.
Man visade det främst i en utspelning av Fulham i FA-cupen för att under slutet dock tappa matchen efter defensiva misstag.

Efter Martinez tog Portugisen Paulo Sousa över som formade om laget till en stark defensiv enhet, men även om man fortfarande spelade attraktiv fotboll hade förändringarna gjort dem ineffektiva.

Inför denna säsongen kom Brendan Rodgers in. Efter ha misslyckats med att forma Reading och Watford var han nästan utskriven som tränarämne av många experter men här hade han ett lag som var passande för den ”Barca-inspirerade” fotboll han eftersträvade.

Man kan – något hårddraget – se just att man är ett spanskt spelande lag med en stark Sousa-defensiv som utvecklats till Rodgers som är inspirerad av Barca men är mer av en pragmatiker än en ideolog.

Med en målvakt och en vanlig fyrbackslinje har man en stabil och vanlig grund men de är inblandade i uppspelen. En målvakt som är bra med fötterna föredras vilket förklarar att deras senaste två målvakter varit holländare.

På mittfältet växlade från ett mittfält med ett defensivt ankare till ett med en offensiv spets eller bara 2 innermittfältare. Ankaret var dock snarare en bra spelfördelare med ytterligare fokus på att täcka ytor och bryta upp motståndaranfall. Och den offensiva spetsen är en förlängning av mittfältets kortpassningspel fast precis bakom anfallaren.

De två innermittfältarna som alltid var där rätt tillbakadragna som turades om att attackera men som oftast låg långt och slog många ”hockeyassist” (assist till assisten). Alla är vanligtvis små, bekväma med bollen med god spelförståelse.

Yttrarna är offensiva, irrationella och snabba. Fyller ofta på i straffområdet för att backa upp den ensamme anfallaren/två centrala anfallarna.

Oftast är anfallaren ensam, en target man som inte behöver ta hand om många höjdbollar men måste kunna hålla i bollen, skapa luckor där t.e.x yttrarna kan springa in och dessutom behöver han göra mål, vilket man saknade under stora delar av förra säsongen. Ibland valde man två anfallare vilket lättade trycket på den ensamme anfallaren och gav laget mer direkthet.

4-3-3, 4-2-3-1 eller 4-4-2 var det som användes.

Spelarna

Förste målvakt är Holländske landslagsmålvakten Michel Worm som nyss köptes sedan man tappade Dorius De Vries. Vanligtvis brukar holländska målvakter vara bra med fötterna, förhoppningsvis har Swansea bra koll på att även han är det. Back-up är f.d. Portugisiske landslagsmålvakten Jose Moreira, även han nyss värvad.

I backlinjen är Angel Rangel självskriven till höger, stabil spansk högerback som inte drar sig för att fylla på i offensiven. Back-up kan vara unga Daniel Alfie men troligen fylls ett möjligt hål där av allround försvararen Alan Tate.
Till vänster tog Neil Taylor platsen till besked med sin mogenhet. Även här är Tate den som är förste back-up.

I mitten är Ashley Williams en ”Sol Campbell-light” i spelstilen. Något långsam men stark, positionsäker och bra på huvudet. Bredvid honom finns nämnde Tate som är smart och med ett stort hjärta men något kort för att vara mittback. Monk likaså men något starkare och men långsammare vilket troligen gör honom till back-up i PL. Caulker har man lånat in från Spurs och det är en lång mittback som är bra på huvudet som imponerade stort i Bristol City under förra säsongen. Man är också en av klubbarna som är ute efter Liverpools unga mittback Daniel Ayala, troligen en långtida ersättare till Garry Monk, 32 år, samt välbehövlig bredd.
Monk har varit skadad stora delar av försäsongen men hoppas vara tillbaka till premiären även om det är oklart.

På mittfältet var Mark Gower ”ankaret” innan han senare petades och man ändrade formation något. Men det är en klok spelare med ett bra skott och behärskar längre passningar bra.
Joe Allen är en liten kille, bra defensivt men framför allt passningsskicklig och smart.  Leon Britton personifierar troligen Swanseas spelstil. En liten spelare med klokhet och spelförståelse som främsta vapen som styr spelets tempo. Har en förmåga att bryta upp anfall för att han står rätt positionerad, en ”bolltjuv” något förenklat.
Ryan Harley har man värvat från Exeter, en bollbekväm innermittfältare med främst offensiva kvalitéter som att slå härliga assist. Kemy Agustien har spelat en del under försäsongen och lovordats då han är en av få innermittfältare i Swansea som är målfarliga, kan bli en joker efter väldigt lite speltid tidigare säsonger. Unga talangerna Shaun MacDonald, Ashley Richards och Thomas Butler lär figurera på bänken några gången, MacDonald en något hypad men smart spelare likt de mer etablerade. Albert Serran, Andrea Orlandi och Ferrie Bodde har kvalité för att spela men den förstnämnde långt ner i rangordningen och den andre oftast skadad. Troliga startspelare är Allen och Britton med Gower hack i häl på Allen och med en nyss inköpt(nåja i vintras men lånades tillbaka direkt) Ryan Harley som vill visa sig på denna nivån.

Längre fram i mitten huserar Stephen Dobbie. En liten lurig släpande anfallare som utvecklats till en bra framspelare och bra bollhållare. Har ett farligt långskott han kan plocka fram utan förvarning. Som back-up är Harley och Agustien troliga för denna positionen men oklart om den används såvida inte Dobbie är med.

På kanterna har man främst Scott Sinclair, Nathan Dyer och Wayne Routledge som ska kämpa om två platser. Sinclair är troligen självskriven efter fjolsäsongens succé med 22 ligamål, föredrar att spela på vänster för att bryta in i banan och skjuta men går även gärna på sidan. Skulle behöva förbättra sina inlägg men är blixtrande snabb. Nathan Dyer håller oftare till på högersidan varifrån han levererar välslagna inlägg till anfallarna, av vissa sedd som bättre än Sinclair för att han är klart jämnare. Till det har man Routledge som främst konkurrerar med Dyer då de är rätt liknande snabba inläggspelare.  Där bakom finns hyfsade spelare i David Cotterill och klassnamnet Cedric Van Der Gun som kan göra ett jobb men håller ingen högre klass. Craig Beattie kan även flyttas ut på kanten, vilket han gjort okej vid flera tillfällen.

I anfallet centralt är den främste Danny Graham. I fjol Championships skyttekung spelandes i Watford. Men även om Graham är en bra avslutare är han ack så mycket mer. En smart spelare, osjälvisk, hårt arbetande som gör andra omkring sig bättre. Älskad för det i Watford men tryter målen lär han snabbt bli avfärdad trots sitt osjälviska spel och arbete.
Leroy Lita har man också värvat som komplement till Graham. Möjligt att de spelas tillsammans vilket skulle passa Lita bra som är en hårt arbetande målskytt som dock inte är vidare klinisk i sina avslut utan försöker snarare skjuta igenom målvakten ibland. Är att lita på vad det gäller minst en handfull mål och lär stormtrivas bredvid Graham med övriga lagets uppbackning. Där finns även Luke Moore men han höll inte i Championship vilket även gällde Craig Beattie även om både kan göra ett jobb några matcher.

Trolig startelva i premiären och därefter

Vorm

Rangel-Williams-Tate-Taylor

Allen-Britton

Dyer                Dobbie            Sinclair
Graham

Chans att undvika nerflyttning?

Inte goda men man har bevisat sig besegra oddsen tidigare med sin ”spanska” fotboll vilket man med bra förstärkningar som Graham, Lita och Routledge kan göra att man överraskar motståndarna. Har olikt Blackpool en mer genomtänkt spelidé som bygger mer på tålamod än energi samt en bra defensi organisation. Kan man utnyttja Graham på rätt sätt tror jag man klarar sig, med viss marginal ner till strecket på beskostnad av klart mer rutinerade PL-lag.

Vad tror ni? Har man nått så långt man kan nå eller kommer man överraska?

Leave a Comment