Genomgång av Premier League – Del 6, Liverpool

1990 var året då den senaste ligatiteln hamnade i Liverpool. Tränaren hade då lett Liverpool till åtta ligaguld, varav tre som tränare. När han sedan lämnade klubben, slutade klubben även vinna ligan. Hans namn var Kenneth Dalgish. Nu, 21 år senare, är han tillbaka. Målet är att åter föra Liverpool till den absoluta toppen.

Förra säsongen var oerhört händelserik sett ur Liverpoolögon. Rafael Benítez fick efter sex år i klubben sparken, och ersattes till fansen förvåning av Fulham-succén Roy Hodgson. Han satte genast sin personliga prägel på laget genom att köpa in Joe Cole, Brad Jones, Danny Wilson, Paul Konchesky, Fábio Aurélio, Christian Poulsen samt Raúl Meireles. Av dessa sju spelare är det endast Meireles som gjorde någon nytta under säsongen. Säsongen startade katastrofalt, och i oktober låg man näst sist. Som om inte det var nog, var man även bara dagar ifrån konkurs. Kriget mellan klubben och ägarna Tom Hicks och George Gillett slutade i en mycket långvarig rättegång, som självklart även påverkade spelet på planen. Den 15 oktober 2010 blev till slut ett historiskt datum för Liverpool. Domaren med det passande namnet, mr Justice Floyd, dömde de hatade amerikanerna att sälja klubben, och dessutom själva betala av alla skulder de försökt lägga över på Liverpool. Chelsea-supporten Martin Broughton kunde därmed tillsammans med Ian Ayre och Christian Purslow sedan sälja klubben till de lämpligaste kandidaterna, det amerikanska bolaget FSG.

FSG valde att ge Hodgson ytterligare en chans, en chans som han inte tog. I början av januari lyssnade amerikanerna därmed på fansen, och ersatte honom med den levande legenden Kenny Dalglish. Under januarifönstret ersatte han Ryan Babel och den numera hatade Fernando Torres med Luis Suárez och Andy Carroll, och resultaten kom genast. Ser man bara till de 16 omgångar Dalglish styrde laget så var bara Chelsea och Manchester United bättre poängmässigt (båda med tre poäng mer än Liverpool), medan Liverpool var laget med bäst målskillnad. Trots att han tog över laget mitt under säsongen, så lyckades alltså Dalglish genast göra Liverpool till ett hotande lag igen.

Som förväntat så har Liverpool varit ett av Europas mer aktiva lag under sommarens transferfönster. Prioritet ett har varit att rensa onödiga spelare som drar enorma lönesummor. Bara Joe Cole, Milan Jovanovic och Christian Poulsen drar tillsammans runt 2,3 miljoner kronor i veckolön. Det är aldrig lätt att bli av med spelare som sitter på högre löner än de är värda, och hittills har bara Paul Konchesky lämnat klubben. Samtidigt har FSG hållit sitt löfte om att spendera pengar på truppen. Att man satsar på en engelsk stomme bestående av spelare med vilja, likt Manchester United, syns tydligt då trion Jordan Henderson, Charlie Adam och Stewart Downing blivit inköpta, tillsammans med den brasilianska reservmålvakten Doni. Trots att man hittills lagt ut runt £40 miljoner, så är fler spelare på ingång, framför allt en vänsterback och en mittback. Däremot lär detta inte hända innan ett par överflödiga spelare blivit sålda.

Likt flera andra lag, så har Liverpool åkt österut under sin försäsong. Asien-turnen blev till slut ganska händelserik, men långt ifrån imponerande. 4-3 mot Guangdong följdes upp av hela 6-3 mot Malaysia XI. På två matcher blev det alltså 10 mål, och 7 olika målskyttar. Samtidigt släppte man in 6 mål på dessa två matcher, vilket tydligt visar att defensiven nu är betydligt viktigare att förstärka än offensiven.

Efter Asien-turnén återvände laget till England, för att i lördags möta engelskt motstånd i Hull. Trots att man spelade med många ungdomar och hög rotation, så är 0-3 mot Championship-laget allt annat än godkänt. Det återstår just nu tre matcher av försäsongen. Ikväll (20.00) återvänder laget till Istanbul, där man för 6 år sedan utförde det historiska miraklet i Champions League-finalen mot Milan. Kvällens motstånd står Galatasaray för. Det kan mycket väl bli riktigt bra stämning på läktarna när två av Europas mest högljudda fans ställs mot varandra. Efter matchen åker Liverpool vidare till Oslo, där matchen mot Vålerenga kommer att spelas 1 augusti som planerat, trots tragedin som hänt där.

Den sista, och mest intressanta träningsmatchen, spelas 6 augusti. Säsongens första hemmamatch spelas mot Valencia, och frågan inför matchen är vilken färg Juan Mata spelar i. I augusti 2010 spelade Valencia en bortamatch mot Manchester City. Där passade spanjorerna på att tacka David Silva för allt han gjort för klubben, och åkte hem utan honom. Kanske händer samma sak igen? Liverpools ägare John Henry passade i början av juli på att utöka ryktena om Mata till Liverpool, när ett fan på Twitter frågade om varför biljetterna mot Valencia var så dyra. Svaret från Henry? ”Is it because Mata is playing?”. Om man vill tolka det som ett skämt eller som något allvarligare är upp till var och en…

I år är målet tydligt – topp 4. Liverpool har bara Premier League att tänka på, vilket gör att de uppsatta målen känns lite konstiga, i alla fall för mig. Senast målet var något mindre än att minst utmana i toppen var otroligt många år sedan, faktiskt så länge sen så att jag inte kommer ihåg det. Nu när man för första gången på väldigt många år har optimism i truppen, varför nöja sig med topp fyra då? Äntligen har man bra ägare och inga skulder, Kenny Dalglish har bättre snitt i antal titlar per år än vad Alex Ferguson har, Luis Suárez ser ut att kunna bli en av världens bästa spelare inom en kort framtid, Stewart Downing är statistiskt sett ligans bästa ytter, och truppbredd finns för första gången på länge. Enligt mig känns det otroligt dumt att nöja sig med topp fyra, när chansen till en ligatitel till och med är större än säsongen 08/09, då laget kom tvåa.

Det enda frågetecknet i dagsläget är truppens spets. Som det ser ut nu kommer den införskaffas efter utrensningen i truppen, men frågan är om det hinns med under sommaren. Någon större stjärna finns egentligen inte i truppen, trots att Pepe Reina och Luis Suárez ligger nära att klassas som det. Den största stjärnan i klubben hittar vi inte på planen, utan på bänken. Att Kenny Dalglish kan trolla vet vi redan. I år gäller det att bevisa att managerkunskaperna inte försvunnit under den långa frånvaron.

Imorgon stannar vi kvar i Liverpool, när Everton granskas inför nästa säsong. Hur är det egentligen med deras ekonomi? Är det möjligt att behålla sina stjärnor ännu en säsong, eller blir det en mellansäsong för att rädda ekonomin?