Guldläge för Mancini&Kompany

Vem kan vara bättre på att organisera en sprakande majbrasa än en eldfängd italienare ackompanjerad av en reslig,tydlig och välorganiserad belgare? Roberto Mancini och Vincent Kompany stal huvudrollerna framför Rödmulen,Rooney och resten av det röda anhanget. Den belgiske mittbacken krönte en prickfri insats med att skalla in segerbollen efter en hörna. Och Mancini följde upp med att läsa lusen av Ferguson utanför planen.

Det finns en sak man kan vara tämligen säker på när det gäller Ferguson och de riktigt stora matcherna. Har du ett pass som säger att du är född på den tidigare delen av 70-talet? Då startar du matchen. Ryan Giggs 39 senare i år och Paul Scholes 38 senare i år startade på Manchester Uniteds mittfält tillsammans med andra säka kort som Michael Carrick och Ji Sung Park, varav den senare inte spelat regelbundet på mycket länge. Kanske inte den sexigaste av uppställningar, men Rödmulen hade taktiken klar. Här skulle det hämtas hem en poäng och därmed, nästan, avgöra ligan. Nu blev det inte så, eftersom det från start visade sig att de blå,stökiga grannarna från andra sidan stan hade de flesta idéerna, och med ryggraden Hart och Kompany längst bak så förmådde United faktiskt aldrig oroa speciellt mycket.

Det finns en mängd gamla slitna ”Clash of..” fraser när man ska beskriva den här typen av tillställningar. Jag nöjer mig kort och gott att konstatera att dessa båda manskap utan någon som helst konkurrens är det bästa som England kan uppbringa den här säsongen( sorry Chelsea). Matchen inleddes i ett ursinnigt tempo och smurfkvadrupeln Nasri-Silva-Tevez och Aguero sätter emellanåt upp ett sånt svindlande passningstempo att man kan få en yrselattack bara av att titta på.

United då? Jo man försökte trilla sig framåt genom sitt gamla säkra invanda spel, men man lyckades aldrig etablera nåt tryck framåt. Mycket av detta beroende på att man lämnade Rooney helt utan understöd och då kan han ju, vilket hände igår, hemfalla i gamla synder med dåligt humör. Först tolv minuter efter det att Kompany lurat upp den matchrostige Smalling på läktaren för att köpa en smal grillad med stark senap så bytte Ferguson ut Park och satte in Welbeck tillsammans med Rooney. Men det är som det gamla ordspråket säger: det är så dags att komma med hö när hästen är dö.

Istället för att kunna etablera ett vidare tryck så var det den för kvällen outtröttlige Nasri som skar upp stora revor mellan Evra och Ferdinand. Lägger man därtill att Mancini visade prov på mästerlig coaching när han bytte ut den duktige men trötte Tevez mot mästergnuggaren De Jong så förstår man att detta skulle sluta med en blå succé. Det var samme De Jong som med en kapning av Welbeck initierade munhuggningen och symboliskt drog plösen över Fergies anhang.

Det är två matcher kvar och även om Manchester United har det något lättare slutprogrammet så har jag i dagsläget svårt att se att Kompany&Co släpper detta ifrån sig. Räkna med en ”Blue Moon” över Manchester natten mellan den 13:e och 14:e maj.

 

 

Leave a Comment