Heidar Helguson – QPRs borträknade anfallslösning

Som ingen lär ha undgått med Islands förbundskapten Lars Lagerbäck i Viasat studion har Heidar Helguson något av en indianvår och fortfarande ett sinne för att överraska trots att han är borträknad. Från ingenstans (det vill säga från Island) kom han till Lilleström i Norge och gjorde 16 ligamål säsongen 98/99 och vars popularitet manifesterades av hans egna fan club ”The Helgusonsons”. Vilket tog honom till England och Watford.

Numera är han en etablerad spelare i Premier Leagues undre halva/Championship sedan många år tillbaka men vid 34 års ålder fortsätter han överraska sin omgivning med sina vältajmade nickar (har god spänst), förmåga att stå på rätt plats i straffområdet (GPS – Goal Positioning System) och att han alltid står för en rejäl arbetsinsats, som den islänning han är.

Redan inför förra säsongen var det tveksamt om han skulle ta plats i QPRs trupp efter ha lånats ut under halva förra säsongen till det Watford som var hans första Engelska lag och en klubb han spenderade många lyckad säsonger i. Men uppenbarligen verkade Neil Warnock ha tyckt om vad han såg han prestera i Watford då han trots allt behöll honom.

Men trots det så tog det ett flera omgångar innan Helguson etablerade sig, då saker som spelsystem och Rob Hulse stod ivägen men när han väl fick chansen så började han leverera. Men trots det lånade man till exempel in Ishmael Miller från West Bromwich trots att han tappat det där målskytte instinkterna han hade. Till slut fick dock Helguson fullt förtroende och betalade tillbaka med att med sina tretton ligamål vara QPRs bästa målskytt bakom briljanta divan Adel Taarabt på 19.

Man kan ju tycka Warnock skulle ha förstått inför säsongen att Helguson är någon man bör satsa på men istället värvades Cardiffs target man Jay Bothroyd och Blackpools lille djupledsmålskytt för att ge laget både bredd och spets till anfallet. Vilket på pappret placerade Helguson som tredjeanfallare och när sedan Warnock oförklarligt i någon/några av de inledande matcherna valde att spela den bedrövliga klumpedunsen Agyemang var Helguson i praktiken fjärdeanfallare.

Men den 15:e Oktober så fick han starta sin första match för säsongen och gjorde då QPRs enda mål i en 1-1 match hemma mot Blackburn. Därefter i sin andra match var det Derby mot Västra London grannen Chelsea där han tidigt i matchen rutinerat utnyttjat(Filmat, kastat sig, välj du) att David Luiz är en mycket opolerad mittback vilket gav QPR en straff. Straffen slog Helguson i mål men det var knappt, då Petr Cech var på målen och om det inte hade varit för lagkaptenen Joey Barton hade troligen Adel Taarabt snott straffen. Helguson var här nere att utöka vinsten till 2-0 men nöjde sig med bara ett av ödmjukhet mot ett Chelsea bestående av bara 9-man.

I sin tredje match var det mot ett annat London-lag Tottenham men trots att QPR (och Helguson) tryckte på för kvittering vid 2-1 till Spurs lämnade Helguson matchen mållös. I nästa match mot deras tredje topplag på tre matcher tog man emot Manchester City och Helguson var en ofin värd som kvitterade Citys 2-1 ledning till 2-2 men som inte fick bli poängvinnare då Yaya Touré vann matchen åt Citizens.

I sin femte och senaste match som spelades i lördags borta mot skräckinjagande Stoke var man inte favoriter men tack vare Luke Young och Helgusons fantastiska placeringsförmåga i straffområdet och kliniska avslut hade man vänt matchen från 0-1 till 3-1 redan tio minuter in i andra halvlek. Något ett våldsamt forcerande Stoke inte lyckades utjämna.

Fem mål på Fem matcher för Helguson som framför allt kommit till sin rätt de två senaste matcherna på topp tillsammans med Jay Bothroyd istället för att vara uppbackad av Adel Taarabt. Att QPR övergått till ett 4-4-2 med mer inläggsvilliga yttrar spelar in också.

Kan denna tuffe islänning fortsatta sin målform och behålla sin startplats igenom säsongen?

Leave a Comment