Inför Derby della Capitale: Vad är grejen med ett Romderby?

Foto: The Roman Forum

Vad är väl ett derby i Rom? Det kan vara dötrist, långtråkigt och alldeles…alldeles underbart!

Lazio-Roma. Roma-Lazio. Vad är ett Romderby? Vad innebär det? Vad är det som är speciellt med det? Vad är det som gör det till ett av Europas hetaste derbyn? Vad är grejen med ett Romderby egentligen?

Ett Romderby är alltid speciellt. Det är Roma och Lazio som möts. Det är absolut inte två dominerande fotbollsgiganter som ställs mot varandra men det är såväl ett av Europas hetaste derbyn. Det är ett slag, en kamp, en strid, ett krig mellan två lag, två bröder, från samma eviga stad. Det är en livsviktig batalj som utspelas, både på plan och på läktaren, och känslan och vetskapen av att vara bäst i stan är ovärderlig. En derbyvinst går att leva på länge. Inte bara för en kväll, en vecka eller en månad. Snarare ett helt år om inte ännu längre. En derbyvinst är så speciell så det kan rädda en hel, annars katastrofal, säsong.

Varje derby är något unikt. Det är en äcklig, läskig, nervös och rent sagt galen match som kan sluta hur som helst. Ofta blir man ovän med John Blund flera nätter innan derbydagen vilket innefattar stora sömnproblem. Samtidigt växer klumpen i magen dag för dag och går från att vara en stor tung sten, till ett flyttblock, till en hel rullstensås. Derbyt är det enda som snurrar i skallen och derbyfrossan är total.
De flesta kan alla derbyregler. Saker som form, tabellplacering, spelartrupp och skador existerar inte. Det är snarare hjärtat, viljan att vinna, inställningen och styrkan att aldrig ge upp som är de vinnande ingredienserna. Om man inte sliter, kämpar, spelar och springer in i det sista så kan man direkt ställa in sig på förlust.

Att hatet mot den andra klubben hetsas upp i derbytider är inte alls ovanligt. Man blir övertaggad, kritiserar sin ”lillebror” och försöker knäcka det andra laget med argument om varför de är så dåliga och vi är så bra. Hatet trappas upp allt mer och mer hela tiden och tillslut ligger allt fokus på det. Jag vet, det är jätteroligt att retas, tjivas och argumentera om ditten och datten. Jag tycker såklart att det är jättekul att påminna alla laziali om att den de kallar bandiera spelat i 318 andra olika klubbar eller vilka det är som vunnit fem raka derbyn på rad. Lika kul tycker alla laziali det är att år efter år hacka på Totti eller påminna alla romanisti om vilka som tog fotbollen till Rom. Men mitt i allt detta hetsande fram och tillbaka så är det något vi inte får glömma. Våra egna. Hatet och avskyn till de andra får aldrig överspegla kärleken till vårt egna lag. Lyckan över det andra lagets förlust får aldrig bli större än lyckan över det egna lagets seger. Det viktigaste som finns är laget i våra hjärtan.  Det är våra färger, våra spelare, vår tröja, vår historia, våra fans, vår tränare, våra symboler, våra resultat, vår tabellplacering och vår passion som räknas och är det som är viktigast. Som sagt, det är kul att jävlas lite men glöm inte att det vi älskar är så mycket större än det vi hatar.

Så hur kommer matchen sluta på söndag? Ja vi som har sett ett och annat Romderby vet att alla dörrar står öppna och att det är bland det mest oförutsägbara som existerar. Det är med skräckblandad förtjusning som alla romanisti och alla laziali väntar på söndagens raffinerande derby.  Oavsett tröjfärg så står vi alla inför ett vägskäl, det finns två vägar att vandra, två måndagar att vakna upp till. Den ena vågar man inte tänka på och den andra vågar man inte hoppas på.

 

Leave a Comment