Inför El Clasico. Copa del Rey. Part 2

Påstådd osämja i omklädningsrummet. Myteri. Favorisering av sina landsmän. Pepe stängs av. Pepe spelar. Pepe säljs. Mourinho lämnar.
José Mourinho och hans omklädningsrum har i veckan varit föremål för otaliga spaltmeter av spekulationer, rykte och vilda fantasier om alla tänkbara scenarion som alla skall leda till samma slutsats:
José Mourinho lämnar.

Senaste och min personliga favorit är de ”expertutlåtanden” som gör gällande att beviset för att José bestämt sig för att lämna är att han under senaste matchen använde Porsche Designs kläder istället för de Adidaskläder som klubben annars bär.

Lustigt, jag fick bara känslan av att Porsche Design samarbetat med Adidas i framtagningen av idrottskläder.

Men det var nog bara jag, undra var jag fick det ifrån?

”The Special One” och Real – en dysfunktionell kärlekshistoria.

Nåväl, när José Mourinho, The Special One tog över Real inför förra säsongen var det tränaren som stod på jordens högsta berg och tittade ner på alla andra som klev innanför murarna hos klubben som stått på den toppen så länge att de glömt hur de klättrat upp.
Mourinho var mannen som lyckats med det omöjliga i föra det lilla laget till seger i den största turneringen. (Porto)
Med att skapa ett vinnande lag ur en klubb med ekonomiska muskler men utan vinnarsjäl. (Chelsea)
Med att ta ett bespottat och ständigt galet manskap med en inrotad falla-på-målsnöret-mentalitet och kamma hem en Trippel, med CL-titeln som största juvel i kronan.
(Pazza Inter)

När så dessa två kolosser med vinnarinstinkten rinnandes i ådrorna förenades var det världens mest naturliga sak. Planeterna stod i harmoni och fåglarna sjöng som vore det vårens första soldag.
Dock var detta även ett möte mellan två mentaliteter. Två vägar till framgång som varit lika delar framgångsrika men som skiljde sig i grunden.
José mötte utmaningen i att få ihop ett segerrecept totalt olikt hans eget.
Laget som en gång valt att inte signa Ronaldinho då han ansågs ”för ful” och istället valde David Beckham som med ett mer fördelaktigt yttre representerade klubben bättre (Och sålde cirka en miljard tröjor i Asien) skulle nu dirigeras av en otroligt känslig taktiker men som inte skulle tveka att spela med Quasimodo som högerback om han kunde hålla sin zon rätt.
Att likt Inter vinna en match utan boll går inte för sig i Real och försvar är inte bästa anfall.
Att vinna duger inte om det inte är snyggt.
Två skolor möttes, omfamnade varandra och slogs mot varandra likt ett dysfunktionellt men passionerat kärlekspar.
José fick i Reals allt desperatare jakt att gå om Barcelona friare tyglar än någon annan tränare haft i klubbens historia.
”Det får fan bära hela vägen nu för vi har slut på medel.”

Eye of the Storm.

Mourinhos framgångrecept har alltid varit den otroligt kompakta gruppen.
Känslan i omklädningsrummet att man lever och dör med varandra. För sin Mister.

Idag stormar det kring Mou och hans mannar på ett sätt det inte gjort tidigare.
Idag har han blivit utbuad av de som försvarat honom längst, hans egen publik.
Idag har han påstådda sprickor i sin trupp och spelare som tappar förståndet att tampas med.
Idag har han ett yttre kaos där omvärlden endast ser hans avgång från klubben som utväg.

Men José ser inte på världen som alla andra.

Där stormen nu blåst upp kring omklädningsrummet så trycker den med en otröttlig frenesi, men just där den startade, där urkraften kom ifrån uppstår fenomenet Stormens Öga.
Den punkt i mitten där det mot alla odds är som absolut lugnast och tryggast.
Mourinhos chans är att göra det han alltid gjort bäst, att i stormen ena sina mannar i en oas av trygghet.
När vinden viner tvingas man åt samma håll.
Stormen enar på ett sätt som man inte kan göra i medvind där man lätt springer åt olika håll.

Detta kan vara en ödesdiger kväll i den stormiga kärleken mellan Real Madrid och José Mourinho.
Men kaoset ger Mourinho den plattform han trivs som bäst i.

Ikväll kan de med all press som ligger på enas i att kollektivt NU JÄVLAR och spela ut.
Spela ut skyddade av horisontens kaos där linjen mellan himmel och avgrund är så tunn att den är nästintill obefintlig.
Ikväll är det Reals chans att göra det här ”The Mourinho Way”.

Ena er.

Leave a Comment