Inför Spanien – Italien

Nu ska det äntligen avgöras. EM 2012 är framme vid sitt slut, och endast två lag återstår. Det är Casillas mot Buffon, Iniesta mot Pirlo, och inte minst Spanien mot Italien.

23 dagar har gått sedan EM-premiären mellan Polen och Grekland. 16 lag har hunnit bli 2, och det är nu det verkligen gäller. Endast vinnaren blir ihågkommen. På ena sidan hittar vi de regerande Europa- och världsmästarna Spanien, som kan bli historiska med sitt tredje raka mästerskapsguld. På andra sidan hittas samspelta Italien, som alltid kliver fram när förutsättningarna är som sämst, och som har ett VM-guld från 2006 i bagaget.

Spanien har gått genom mästerskapet med imponerande siffror, men spelmässigt har det sett sämre ut. Laget har fått mycket kritik för att spela tråkigt, en kritik som grundar sig i valet av att mestadels spela utan anfallare. Trots all kritik har laget slutligen tagit sig till finalen, och det är svårt att påstå att det är orättvist. Vid en seger i kvällens match vinner det överlägsna landslaget sitt tredje raka mästerskap, och vissa börjar redan jämföra dagens Spanien med 1950-talets Brasilien.

Precis som i VM-finalen 2010 gäller det att Andrés Iniesta spelar på topp för att kunna vinna ett nytt guld. Den lilla Barcelonamittfältaren har kanske varit turneringens bästa spelare, och har fått Xavi att framstå som en medelmåtta i jämförelse. Den ostoppbara teknikern kommer utan tvekan att vara en nyckel till Spaniens guldresa.

Samtidigt som mycket talar för favorittippade Spanien finns även faktorer som talar emot dem. Cesare Prandelli har visat en otrolig förmåga att hitta svagheter hos sina motståndare, och i Spanien är svagheterna tydliga. I semifinalen mot Portugal var man under stora stunder utspelade, och bevisligen uppstod komplikationer så fort man inte fick vara det spelförande laget. Utan bollinnehav fungerar inte heller Spaniens lite ensidiga spel. Det gäller att vinna mittfältet för att inte se sig besegrade ikväll.

Italien har agerat som motsatsen till Spanien i denna turnering. Statistiskt sett ser det inte helt övertygande ut, men spelmässigt har Prandellis intelligens och mod varit en hög faktor till Italiens fullt rättvisa finalplats. Prandelli har anpassat spelet efter motståndet, och även vågat rotera en hel del, något som även lär hända ikväll.

Som kontring till Spaniens Iniesta har Italien den ständigt unga Andrea Pirlo, som även han hotar om utmärkelsen till turneringens bästa spelare. Med sina passningar i absolut världsklass och sin otroliga speluppfattning har Italiens spelmotor varit lika effektiv som en tolfte spelare. Med Cassano och Balotelli i storform framför sig kommer Pirlos underbara serveringar att behövas även ikväll.

Samtidigt som Italien hela tiden anpassat sig till sina motståndare har man på ett bra sätt undvikit att visa sina svagheter. En oerhört stabil defensiv som grund och små förändringar i anfallsspelet har visat sig vara rätt väg för italienarna. Det enda lilla frågetecknet inför finalen är just anfallsspelet. Både Cassano och Balotelli är humörspelare, som lika gärna kan göra bort sig fullständigt som att göra succé. Bakom finns en Di Natale som är giftig ett par minuter, men som inte skulle orka en hel final inklusive eventuell förlängning. Tunnheten i anfallsspelet är alltså ett litet frågetecken, med kraftig betoning på litet.

De båda lagen möttes redan i gruppspelet i en match som slutade 1-1 efter att Fábregas och Di Natale gjort varsitt mål. En liknande match är inte otänkbar ikväll. Båda lagen kommer att vilja ha bollen, men samtidigt avvakta så länge som möjligt för att känna av varandra. Lyckas något av lagen greppa bollinnehavet kommer en stor del av matchen vara vunnen. Därefter gäller det att effektivt förvalta de få chanserna som kommer att uppstå. Italien har Balotelli. För Spaniens del gäller det att spela med en anfallare, förslagsvis en formstark Fernando Torres. Det mest kompletta laget kommer att stå som segrare, oavsett om det gäller efter fulltid eller övertid.

Leave a Comment