Inför Valencia-AZ Alkmaar: Amunt och kusinen från landet

Det finns nåt avväpnande behagligt med torsdagskvällar. Tisdagen och onsdagen tillbringas allt som oftast tillsammans den proffsiga uppställningen Wenström,Andersson och Erik ” i någon mån” Niva. Torsdagarna under brinnande fotbollssäsong fördriver jag med en helt annan trio, nämligen Patrick Ekwall,långe Lundh och den oefterhärmlige Jesper Hussfelt.

Nu ska jag inte påstå att herrarna Ekwall,Lundh och Hussfelt är oproffsiga, men de känns lite mer avslappnande och ”gamängaktiga”, lite som den där kusinen från landet som kommer in till stan och får den något stelare kusinen från storstan att knäppa upp översta knappen på skjortan.Visserligen kommer aldrig Martin Åslund att kunna fylla Pontus Kåmarks ”kebabtallriksfyrtitvåor”, men samma gäller å andra sidan för Bosse Petersson i förhållande till Glenn Hysén.

Ett liknande förhållande kan överföras på turneringarna i sig. Medan Champions League doftar lyx,diamanter och rysk kaviar, så är det lite kattguld och pyttipanna över Europa League. Kvalitén på fotbollen i sig behöver inte däremot inte skilja speciellt mycket. Många lag med karaktär har visat upp sig under årens gång och det är ingen skillnad i år.

Sköna elvor som Sporting Lissabon och Bielsas Bilbao har t.ex skickat ut de båda giganterna från Manchester. Och även om nog vare sig Ferguson eller den tvålfagre Mancini såg Europa League som något högprioriterat så ska man inte förringa vare sig Sportings eller Bilbaos insats, båda är lag som med det rätta flytet kan ta sig hela vägen i årets turnering.

Det är emellertid inte någon av dessa bägge lags kvartsfinaler som lockar mig mest denna afton. Det är mötet mellan Valencia och AZ Alkmaar som får ”gottetarmen” i mig att kurra.

Valencia, detta underbara bohemiska lag, som fostrat och/eller förädlat så många världsstjärnor under årens gång ska ta sig an det ”nypoppiga” AZ Alkmaar med Rasmus Elm i spetsen. En Rasmus Elm som för övrigt sägs ha ögonen på sig från just Valencia, och kvällens match kan ju faktiskt bli en form av provspel för en svensk mittfältsstjärna som gått mot sina inkörda principer och faktiskt yppat att han skulle kunna tänka sig att ta ett steg vidare i karriären. Valencia känns då som ett mer realistiskt lag för Rasmus än t.ex Manchester United som det tidigare talats om. Jag tror inte för ett ögonblick att Rasmus inte har de kvalitérna fotbollsmässigt att han skulle klara av Manchester United. Däremot kanske den mentala biten att tillhöra en storhet som Manchester United skulle bli lite för mycket för honom. Till sättet påminner han en del om de båda änglarna Torbjörn Nilsson och Jesper Blomqvist, som båda hade ofantligt svårt att prestera i miljöer där de inte kände sig 100 % trygga, något som ett proffsliv inte alltid gör.

Inför kvällens match på Mestalla så är AZ i förarsätet resultatmässigt, men Valencia är ett starkt hemmalag och har en rutin från Europaspel och en kultur kring det som AZ inte är framme vid ännu och därför tror jag som Valenciasupporter att man på ”Sverigeavenyn” ( ja,gatan där Mestalla ligger heter faktiskt så) kommer att kunna utropa ett unisont ”Amunt” strax innan elvasnåret för att sedan vimla ut i det valenciska nattlivet och avnjuta en kall Estrella Damm och lite Pimientos Padrones för att stadfästa semifinalplatsen. Att jag (den här gången) får nöja mig med en Staropramen och ölkorv i soffan är en annan historia…