Kaká-dags för nästa kapitel

There is an old book

that’s too hard to read.
But if you look,
you’d see how you look through my eyes,
But now one more chapter’s gone by

It’s time to move on;
even though I’m not ready.
I trust where you’re heading.
Even though It’s not easy”

”Love that lets go” (Miley Cyrus, 2010)

Jag såg Kaká första gången i det brasilianska landslaget under Confederations Cup 2005. Brasilien vann det mästerskapet och jag lärde mig ett nytt namn. Kaká. Sedan dess har jag följt allt han har gjort, sett hans magi. Jag besökte San Siro och jag kommer ihåg guidens ord om Kaká när vi gick in omklädningsrummet. ”Kaká kommer att gå till historien som en av de största.” Året var 2007 och han hade precis gått på sommarledigheten efter att ha vunnit, champions leauge. Samma år överöstes han av priser. Guldbollen, Fifa worlds best player, skyttekung i Champions Leauge, bästa anfallaren i Champions Leauge bland många andra priser. Det var hans bästa säsong.

Två år senare var det dags för Kaká att börja på nästa kapital i sin historia. Han valde att lämna Ac Milan, där han var älskad av fans, medspelare och motspelare. Han uppfyllde en dröm. Att spela i Real Madrid. Så den 9 Juni skrev han på för klubben, han var överlycklig. Tittar man på videon från den dagen är han i chock av all uppståndelse. Hans leende gick från öra till öra. Jag var överlycklig. Kaká, min stora favorit, den spelare jag alltid älskat och hållit som en av världens bästa spelare hade skrivit på för mitt favorit lag, Real Madrid. Det var den perfekta spelaren för klubben. Han skulle vara den kreativa mittfältaren framför Xabi Alonso. Han skulle leverera fantastiska passningar till Higuain och cr7. Han skulle vara kungen av Santiago Bernabeu. Men inget gick som planerat. Tiden i den vita klubben har blivit en mardröm.

Efter en bra start i klubben skadade han sin häll och missade ett par veckor under slutet av den hösten. Han kom tillbaka under våren men något var inte ok. Trots problemen gjorde han tillräckligt bra ifrån sig under sin tid på planen för att bli uttagen i det Brasilianska landslaget VM 2010. Men där hände något. Han skadade sig i knät, riktigt illa och med det började hans helvete. Han anklagades för att ha spelat VM skadad. Han fick gång på gång förklara sig, be om ursäkt. Samma sommar köpte Real Madrid Mesut Özil. Medan Kaká kämpade med rehabiliteringen tog Özil över hans plats i startelvan och han vann också Mourinhos förtroende. När väl Kaká kom tillbaka såg han att det inte längre fanns en plats för honom, han var ersatt. Han kämpade för att vinna tillbaka sin plats. Men han var sig inte lik, det var inte samma Kaká som kom tillbaka. Hur skulle det kunna vara samma person? Han hade spenderat hela sin rehabiliteringstid med att be om ursäkt för att han fanns och få höra att han inte längre behövs, de hade ju Özil. Han hade inget självförtroende kvar. Hur är det tänkt att han skulle spela som sitt gamla jag när han inte trodde på sig själv. Samtidigt som laget under den tid han var borta byggt upp ett nytt spelsystem under Mourinho, han hade svårt att hitta sin roll på planen. Och när han väl gjorde det dröjde det flera veckor innan han fick nästa chans, han behövde mer speltid. Men det fick han aldrig.

Förra sommaren fick han spendera hela sin ledighet med att gång på gång be om ursäkt för sin existens, dementera rykten om att han skulle byta klubb. Det kändes som om till och med real madrids ledning gett upp på honom för inte en endaste gång under förra sommaren visade Real Madrid på något sätt sitt stöd för sin spelare. Han valde att ge sig själv en sista chans i real madrid i år. Det började ju super bra. Media skanderade ”Kaká är tillbaka!” och fansen i Kina älskade Kaká. Men så sprack den ballongen. Hela säsongen har man letat efter fel i Kaká och allt han gjort. Han fick starta de båda matcherna mot Malaga. Och ingen tror att han fick den platsen för att han gjort sig förtjänt av det, det måste bero på att man vill vila Özil. Fansen har gett upp.

Jag måste ha hört kommentaren ”Kaká är slut” tusen tals gånger. Jag tror inte på det. Kaká finns kvar, under hela hösten har jag sett honom spela och under alla problem, bristen på självförtroende, tröttheten att behöva be om ursäkt och kämpa i motvind hela tiden finns han kvar. Han skiner igenom lite då och då. Då och då ser man honom ge sina genialiska passar eller göra bort sin motståndare som han en gång brukade. Han är inte klar som spelare. Trots all kritik och alla problem har han under de tre år han varit i klubben lyckats åstadkomma en hel del. Jag vill minnas Kakás tid i Real Madrid för de här ögonblicken.

Kaká-allt det magiska han gjort

I sommar är det dags igen. Det är dags för honom att fortsätta till nästa kapitel. Real Madrid behöver honom inte längre. Han förtjänar bättre. Han förtjänar att minnas som en av de absolut största, inte för det han blivit i Real Madrid. Han förtjänar att finnas i en klubb där han uppskattas, där det han gör behövs. Han kommer aldrig bli själv igen, inte till 100 procent. Men han har kvar att ge. Han kan vara en tillgång för vilket lag som helst. Han behöver en klubb där han kontinuerligt får spela, där han kan visa världen vilken fantastisk spelare han är.

Jag önskade att slutet för Kaká i Real Madrid skulle varit mer lycklig. Jag hoppades på att han skulle avsluta sin karriär där och gå till historien som en av klubbens stora legender. Som Zidane. Men så blev det inte.  Istället lämnar han klubben och hittar kanske tillbaka till sig själv och visar världen igen vilken fantastisk spelare han är.

/Sara Khatmi

Leave a Comment