Krönika: Att bygga om och bygga nytt

Oavsett om man bygger nytt eller bygger om så är det A och O vad man lägger i grunden. Ska man bygga ett hus eller ett fotbollslag så är det samma princip, fuskar du med grundarbetet så kommer det förr eller senare att rämna i fogarna.

IFK Göteborg och Helsingborg är två lag som båda gjort stora strukturella förändringar innan och under årets säsong. Vad gäller båda lagen är att de har en tveksam grund i botten på huset, och nu har de en höstsäsong på sig att gjuta om och modifiera så att man blir nöjda med slutresultatet.

Även om det är två lag med totalt olika ingångsvärden resultatmässigt som drabbar samman på Gamla Ullevi ikväll så är det lag som någonstans båda har en press på sig utifrån en säsong som inte blivit vad man räknat med.

Helsingborg brottades redan under fjolårssäsongen med en del interna stridigheter med missnöje med ledarstaben och då främst Conny Karlsson och Per Ola Ljung. Halvvägs in under den så framgångsrika fjolårssäsongen vädrades missnöje med träningsupplägg, uttagningar osv. Elaka tungor talar om att det endast var guldet som gjorde att Conny Karlsson och Per Ola Ljung fick fortsätta ytterligare ett halvår. Och även om man stadigt parkerat kring platserna tre-fem under säsongen så har man haft väldigt svårt att producera i samma takt.

Man har gjort ett lysande lån av Alfred Finnbogason, som har stänkt in åtta baljor. Nu är det ju som de flesta vet så att HIF pga sin plats i den europeiska fotbollsnäringskedjan har svårt att lösa spelare av Finnbogasons klass och därför så ser det nu ut som att islänningen återvänder till Lokeren den 15:e augusti. Ser man till att den norske oljetankern Tomas Sörums effektivitet är lika säker som en grekisk amortering så vill det till att sportchef Jesper Jansson trollar vid förhandlingsbordet. Antingen med Lokeren om en förlängning med Finnbogason eller med ett förvärv av en spelare av samma kaliber.

Även om man haft stor omsättning på spelarsidan och att det fortfarande är ganska osäkert kring nyckelspelarna Pär Hansson och May Mahlangus vara eller icke vara i höst så är det naturligtvis på ledarsidan som fundamentet gungat en del.

Det var som sagt en hel del gnissel kring Conny Karlsson och Per Ola Ljungs ledarstil redan under fjolårssäsongen och den som är lite konspiratoriskt lagd och samtidigt känner till Karlsson/Ljungs tighta band kan kanske ana sig till ett taktiskt drag av HIF:s styrelse att låta andremannen Ljung gå samtidigt som man då kunde gambla på att Conny Karlsson skulle lämna. Det är ju alltid mindre iögonfallande att sparka en andretränare. Sedan att man fick bort ”huvudmålet” på köpet kan ju ha ansetts som ren bonus, speciellt som man hade den gamle guldmakaren Åge Hareide väntandes i kulisserna.

Att bli profet i sin egen ”hemstad” är som bekant inte en enkel historia och när jag gräver i minnet efter nån allsvensk tränare som återvänt till en klubb och åter lett dem till guld blir jag svaret skyldig. Hareide är likt Alvaro Santos ”gud” i Helsingborg och om man ser till vad Santos presterat sedan han återvände till Sundets pärla blir man ju något fundersam.

Ser man sen till rekryteringen av Stefan Schwarz så blir man ytterligare fundersam då denne dels är intimt förknippad med Malmö FF och, förutom lite gästinhopp i den svenska U21-verksamheten,dessutom helt oprövad.

Summan av kardemumman blir att i Helsingborg finns det en mängd olika byggmaterial i fundamentet och det vill till att man får dessa att kitta samman om man ska kunna nå en topp 4-position när vi summerar hösten.

Om HIF har lyckats prestera godkänt resultatmässigt så är det så vitt skilt från IFK Göteborgs vårsäsong man bara kan komma.

IFK Göteborg har byggde på flera fronter byggt nytt under vintern. Den femtio år gamla, av guldpytt osande, Kamratgården, har bytts ut mot nya fräscha lokaler i två plan. Det ska vara en, med svenska mått mätt, toppanläggning i två plan som Håkan Mild ska ha slantat upp i trakterna av 30 miljoner för. Lägg därtill ett värvningsstråk som Sverige inte sett maken till sedan Malmö FF gjorde en liknande satsning 2004. Malmös satsning ledde omedelbart till guld, IFK:s har diplomatiskt uttryckt inletts tveksamt.

Staren är i Skandinavien i flyttfågel och den svenska fotbollsstaren Mikael, som ledde sin solnaflock till guld 2009 valde sedan att flytta till Grekland. Övervintringen blev inte den mest lyckade och flyttlasset återvände till Sverige, där han efter en tids hovrande byggt bo i Göteborg. Han har fått en hel del nya skinande arter till sitt förfogande och många förväntade sig att han skulle ”flygjogga” hem guldet till det nya boet på Kamratgården.

Var flyttfågeln då rätt man att styra över de nya skinande exemplaren? John Alvbåge är en målvakt med landslagsmeriter, Kjetil Waehler en norsk mittbacksdito, medan Daniel Sobralense och Nordin Gerzic är tekniska, offensivt skickliga pjäser som i och för sig kan vara ganska humörstyrda. Kronjuvelen i värvningsfloran var ändå Pontus Farnerud. Den eviga mittfältstalangen har efter ett drygt decennium i Europa kommit hem, och han skulle bidra med de egenskaper som IFK Göteborg behöver, nämligen en lugn och samlande kraft.  

Det låter verkligen som att staren har kommit till dukat fågelbord, men frågan är som sagt om han är den som klarar av att leda flocken rätt? Låt oss bena ut det.

Mikael Stahre är en mycket kraftfull ledare som tror benhårt på sina idéer och utstrålar mycket Hamrénsk ”shining”. Men om man skrapar lite på ytan då?

Stahre kom till AIK hösten 2008 efter att Rikard Norling entledigats från sitt uppdrag. Han tog över en tämligen sammansvetsad trupp som spetsades med den holländske mittbacksgiganten Joos Hoiveld. Tittar man till lagets insatser under den säsongen ska man veta att man vann guldet efter att ha skyfflat in 36 mål på 30 matcher, ett snitt på 1,2. Även om man inte kan bestrida lagets försvarsspel så var det över hela säsongen sett ett lag som överpresterade rejält och hade det där flytet som ibland kan uppstå när 1-0 segrarna börjar stå som spön i backen.

När Stahre sedan drog vidare till Grekland så fick han lämna sitt uppdrag efter ganska precis sex månader, inget större avtryck med andra ord.

Att staren ifråga är en tränare som lever på sitt engagemang och attityd är ställt utom allt tvivel, men om han är en flyttfågel som kan få fram det bästa av ett nybyggt göteborgspalä? Det känns mer osäkert.

Att mixa olika byggmaterial kräver sin man och när man i IFK:s fall offensivt har satsat på snabba tekniska spelare som vill spela en Sverige-version av Tiqui-tacaspel så har man tyvärr kvar det gamla grundspelet i försvaret med luftvärnsrobotar som vill skjuta vilsekomna scud-missiler på Tobias Hysén.

Detta är det stora dilemma som Mikael Stahre bör ta första steget mot att lösa denna afton när man tar emot de svenska mästarna.

För om man inte fixar detta under hösten så finns det risk att flyttfågeln får dra vidare…

Leave a Comment