Krönika: Dem romerska soldaterna

Efter ett långt juluppehåll har jag funnit mig med en tid alldeles för länge utan fotbollen från Serie A. Där jag upplevt jul utan snö och för mycket julskinka. Men det struntar jag fullt i. För imorgon kickar Lega Calcio igång för i år. Men under detta år är det ett lag, en dröm och en framtid som lockar mig mest. Jag pratar om AS ROMA.

Det var redan bestämt efter förra säsongen att det var dags för en ny satsning för Roma efter att dem hade ställts med för lång tid i skuggan. En ny ägare vid namn Thomas DiBenedetto sågs som det första steget. För att citera honom själv: ”Jag har aldrig spelat fotboll, men jag har alltid älskat passionen som finns i denna sport. Jag älskar Rom och vill göra någonting speciellt för den här staden. Jag är stolt över mitt ursprung.”

Detta blev starten för denna nuvarande säsong. Stekelenburg, Fernando Gago, Bojan, Pjanic, Kjaer, Henize, Lamela, Osvaldo och så vidare var nu en del av laget. Samtidigt var det bestämt att den gamle Barcelona legenden och Barcelona B tränare Luis Enrique skulle föra laget till framgång.

Men dem romerska supportrar sågs inte som nöjda med tränarvalet. Det första som kom ut var att dem inte ville att Roma skulle förvandlas till ett ”Barcelona B”. Samtidigt kunde det inte börja på ett sämre sätt när Luis Enriques män förlorade på hemmaplan mot Cagliari 1-2.

Osvaldo blev ratad över sina dyra pengar som han kostat, Luis Enrique bänkade självaste Totti, den väldigt skakiga backlinjen och den spelfilosofi som förts in var inte tillräckligt effektiv och bra nog för Serie A. Det negativa och hatet har präglat klubbens hittills uppnådda säsong. Supportrar skrek som exempel efter Luis Enriques avgång och samtidigt gick tränaren själv ut och sa, för att citera ”Jag lämnar om spelarna vill det”.

Det ända som kanske har räddat honom är De Rossi som vanligt är den som tar ansvar på plan. Osvaldo som har trots sitt hatade namn blivit en räddare med sina viktiga mål. Samtidigt som vi inte får glömma Henize som har varit en JÄTTE i backlinjen när Burdisso och Juan varit skadade. Jag skulle be alla Roma supportrar vara tacksam för dessa spelare.

Vi får komma ihåg att 2 av dessa 3 är nyförvärv.

I all mörker och dystra tankar finner jag ändå ett litet ljus som kryper fram med korta steg. Det ligger en rättvisa i alla detta som man har lagt ner och samtidigt som man funnit lite glädje i all det negativa så förser jag att Roma har en chans att komma bland dem stora 4:a i ligan.

Först och främst är det allra viktigaste att Luis Enrique är kvar. Tålamod är en stor faktor och man måste våga för att vinna. Personligen ser jag också lag som Udinese & Lazio tappa tabellplacering när dem avgörande månaderna stiger fram.

Sedan måste vi gå ner till spelaren Totti som måste förbli frisk från skador för att bära den offensiva biten. Jag glömmer inte matchen mot Napoli när han stilla stående gör ett perfekt inlägg till Osvaldo som gör mål. Den mannen är en magisk fotbollsspelare. Dessutom vill jag anse att när Lamela, Osvaldo & Pjanic  får ut sin potential som dem flertal gånger har visat oss, kan laget nå höga höjder för sitt Roma.

Dem senaste matcherna mot Juventus, Napoli och Bologna är ett bevisat faktum.

Det är enkelt att räkna ut att detta inte är en kortvarig satsning med så unga spelare. Titta bara på Lamela som har så fantastiska fötter. Vilken Roma supporter beundrar inte hans självförtroende när han vill dribbla sig igenom en samlad backlinje? Kort sagt så ser jag att man vill och vill och vill. Men det är nu dags för spelarna detta året att visa både supportrar och Italien. Att dem är på väg till en storhetstid.

Det kan dock ta tid. Matcher efter matcher, dagar efter dagar. Hårt slit och sorg. Men som jag ofta brukar säga så kommer alltid rättvisan till slut. Jag kommer tro på dem detta året och jag kan verkligen säga med bröstet uppe att jag tror att detta laget kan gå långt.


Forza Calcio!

// Abraham Eriksson