Krönika: Det tyska maktövertagandet känns totalt

Att navigera skepp är en gammal fin spansk tradition som genom seklen givit dem rikligt med kolonier, rikedomar samt periodvisa herravälden längs med världshaven.

För alla historiskt intresserade så är den spanska armadan ett välkänt begrepp. Det var den 137 ekskepp stora flotta som Filip II lät bygga för att skapa ett totalt spanskt herravälde till havs.

Den spanska armadan i fotbollsvärlden har byggts under årtionden, framförallt med inflytande av män som Carles Rexach och Johann Cruyff från Tiqui-Tacafabriken i Barcelona. Med detta spel och dess spelare som grund har man med hjälp av den starka Madridfotbollen skapat sig en form av världsherravälde under det senaste halva decenniet.

Många är de flottor som genom åren har dykt upp för att ifrågasätta detta herravälde. Under kvällarna två har vi fått träffa en tysk konvoj som bestämt sig för att inte bara ifrågasätta det utan helt sonika borda och sänka de spanska skeppen. Skjut först och fråga sedan liksom.

Om tisdagskvällen tillhörde Thomas Müller så blev onsdagen med samma självklara ackuratess en afton som kom att tillhöra polacken Robert Lewandowski. Den 24-årige snipern drev upp stora hål i det kastiljanska skrovet och lyckades med fyra sylvassa torpeder sänka Mourinhos mannar. Om man ska isolera ett enskilt klassögonblick hittills i den här turneringen så är det när nämnde Lewandowski, hårt attackerad av två spelare, gör en sulfint och hamrar upp bollen i nättaket.

Det är på samma gång förståeligt, men ändå en smula ledsamt att polacken nu ser ut att gå samma väg som den unge snidaren Götze. Den stora atlantångaren från München ser ut att dränera den mindre Ruhrkorvetten fullständigt och den här turneringen ser mer och mer ut att bli ”Sista natten med gänget” för örlogskapten Klopp och hans gula anhang.

För att för ett ögonblick återgå till skeendet framför den gula väggen på Signal Iduna Park så bestämde sig Dortmund för att, genom sin från Barcelona ogenerat stulna ”gegenpress”, sätta ett besinningslöst tryck på Madrids backlinje. Spelare som Pepe och Ramos är duktiga fotbollsspelare, men satta under stenhård press visar de upp klara brister i att hantera uppspel, och det var inte minst Lewandowski snar att utnyttja.

Förutom förmågan att på ett effektivt sätt försvara sig mot den Dortmundska gegenpressen så var man i total avsaknad av den tidigare så effektiva trion Ronaldo-Modric-Özil.  Tidigare under turneringen har denna konstellation kännetecknats av att vara en lättmanövrerad och snabb enhet. Man har snurrat som elaka bålgetingar kring motståndarna och stuckit in ideliga bredsidor för att till sist kunna borda en i dödsryckningar sprattlande motståndare. Denna kväll var de på sin höjd trötta humlor och getingarna fanns både bildligen och bokstavligt talat på andra sidan planen.

För att hitta en annan tydlig anledning till att Dortmund lyckades så totalt med sin taktik var att de båda magnifika innermittfältarna Bender och Gündogan lyckades suga ut allt syre ur det område där Real Madrids hjärta och lungor, Khedira respektive Alonso huserade. Konklusionen av detta blev att när Klopps matroser grubblat färdigt över härföraren Hummels kardinalblunder vid 1-1 målet, så fanns ingen annan återvända än att kila in den bredsida som genom skarprättaren Lewandowskis försorg kom att bringa det andra spanska slagskeppet på grund.

Hur ska nu de spanska favoriterna resa sig? Ja, om man för en stund ska se lite realistiskt på det, det kan de inte! De kvalitéer och det spelsätt som har satt framförallt Barcelona i en viss särställning har nu mött inte bara sin jämlike, utan även sin överman. Genom att använda framförallt Barcelonas egen försvarstaktik med ursinnig press på bollhållaren så har både Bayern München och Borussia Dortmund skapat förutsättningar för att ska en ny storhetstid.

Nu har värre under skett än att lag av Barcelona och Madrids kaliber vänt underlägen likt det de nu står inför. Däremot har man inte ställts emot lag som har dels de kvalitéerna som tyskarna har, och inte heller har man skådat lag som har så genomarbetade egna ”gameplans”.

Rimligtvis så har Barcelona gjort sitt i turneringen, medan Real Madrid har åtminstone någon procents chans att göra 3-0 på hemmaplan.

Det har diskuterats avigt och rätt kring huruvida den spanska stilen i allmänhet och Barcelonas spel i allmänhet är tråkigt och inläst. Röster har höjts för att den spanska storhetstiden är slut. Jag är inte säker på att vi är där ännu. Men det jag vet är att jag, i samband med sommarens EM-turnering skrev att om det är några som ska kunna ställa den där sista avgörande frågan till spanjorerna så är det tyskarna.

De kunde inte det då, men gissa om de har läst sin läxa om den spanska armadans svagheter sedan dess…

 

2 tankar kring ”Krönika: Det tyska maktövertagandet känns totalt

  1. donnie

    Gud vad populistiskt… Tajmingen. Dortmund var 5 minuter från att åka ut i kvartsfinalen, glöm inte det. Så jävla bräcklig ÄR den tyska dominansen.

    Svara
  2. Jon

    Gud vad enkelspårigt. Spanjorerna vek ner sig fullständigt i den kvartsfinalen och sedan lade de sig totalt på rygg i semifinalerna. Så jävla genombräcklig är den spanska klubbfotbollen, kontra den tyska, våren 2013, glöm inte det!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *