Krönika EM-dag 2: Flygande start i dödens grupp

Dödens grupp, detta uttryck, som för den stora svenska massan fick sitt genomslag när Sverige i VM 2002 lottades i samma grupp som Nigeria,England och Argentina, myntades egentligen redan i samband med Fotbolls-VM i Sverige 1958. Då var det Brasilien,Sovjet,England och Österrike som lottades i samma grupp, alla starka lag vid denna tid.

Inte sällan så lyckas de lagen som anses vara de svagare korten i dessa grupper mycket bra. 2002 så vann Sverige ”Dödens grupp” efter att ha slagit Nigeria och spelat oavgjort mot Argentina och England. Nu skriver vi 2012 och det är våra danska grannar som har dragit ”nitlotten” att hamna i dödens grupp. De tog dock på lördagskvällen ett stort steg mot ett avancemang när men besegrade Holland med 1-0.

Överflödets förbannelse, ett ständigt närvarande begrepp i världsfotbollen. I klubblagsfotbollen så beror det oftast på att klubben i fråga har en ägare som är stadd på kassa och som kan förse tränaren med en så slagkraftig trupp att han ofta får sätta stjärnspelare utanför elvan.

I landslagsfotbollen, däremot, så är det andra förutsättningar. Förbundskaptenen har att plocka ut det bästa som landet har att erbjuda och för vissa länder handlar det också om att stora stjärnor får sitta på bänken. Under lördagskvällen fick vi stifta bekantskap med två länder som har en offensiv slagsida och lider av just denna överflödets förbannelse i de främre leden.

Tyskland och Holland är två länder som bland experterna tippas att gå långt i detta EM. Själv är jag inblandad i två stycken EM-tips(som för övrigt börjat mindre bra), och i båda har jag Tyskland och Holland som finalparet. Efter kvällens matcher är jag beredd att behålla det ena tipset, men kraftigt revidera det andra.

Holland, de vackra förlorarna som under den senaste 40-årsperioden bländat oss med den ena starka elvan efter den andra, hade att inleda mot Danmark i lördagens tidiga match. De glada fotbollskonstnärerna från tulpanernas förlovade land inledde med ett imponerande bollinnehav. Den blott 18-årige vänsterbacken Jetro Willems frestade med ett kanonskott redan tidigt i matchen och de orange finsnickarna surrade som ilskna bålgetingar kring Morten Olsens silikontäta försvarsbox.

Efter en stund, när den värsta stormen bedarrat, kunde Danmark med talangen Christan Eriksen och den underbart irrationelle Michael Krohn Dehli flytta upp spelet och den senare fick en form av symbolisk revansch på den holländska fotbollen när han tryckte in ledningsmålet. Krohn Dehli tillhörde under två säsonger 2006-2008 Ajax och det blev endast fyra framträdanden i Ajax tröja. En dag som denna kan dock Krohn Dehli med vällust räcka lång näsa åt det holländska fotbollsetablissemanget.

Valet som den holländske coachen Bert Van Marwijk gjorde offensivt var, i alla fall på förhand, svårt att ifrågasätta. Stjärnplaymakern Wesley Sneijder centralt, kompletterat med Bayern Münchens superstjärna Arjen Robben och den unge Barcelonayttern Afellay, befolkade mitten. Längst fram startade Premier Leagues skyttekung Robin Van Persie. Med andra ord en magisk uppställning framåt. Denna afton var det dock något som saknades. Den sista passningen slarvades ofta bort, den sista lilla tiondelen i löpningarna som behövs för att ligga före sin motståndare saknades, och då besegrar man inte ett disciplinerat Danmark. T.ex Arjen Robben kan t.o.m ibland bli för stor för sitt lag och därmed en belastning. Hans patenterade inbrytningar från högerkanten för att följa upp med vänsterskott var lika frekventa och misslyckade som i Champions League-finalen för nån vecka sedan. Holland satte in världsstjärnor i jakten på kvittering. På planen bereddes plats för Rafael Van der Vart, Klas Jan Huntelaar och Dirk Kuyt. Begreppet ju fler kockar desto sämre soppa fick dock ett ansikte och världsstjärnorna sprang mest i vägen för varandra.

Nu sitter Holland i hissen och EM kan mycket väl vara slut efter nästa omgång då man ska ta sig an EM:s kanske största favoriter, Tyskland. Förlust och EM är slut och även oavgjort kommer att göra så att det ser mycket mörkt ut. Nu kommer den holländska nyckelfiguren att heta Bert van Marwijk. Först och främst måste han se till att hamra in i de orange superstjärnorna att om de inte börjar spela som ett lag så kommer det att bli midsommarfirande i kanalernas och väderkvarnarnas land. Den andra stora uppgiften blir att skapa någon form av balans i laget och hitta den rätta uppställningen. Kanske bör Huntelaar och Van der Vart i alla fall testas från start, och då kanske på bekostnad av De Jong och Afellay, två spelare som inte har någon stark klubblagssäsong bakom sig.

Tyskland å andra sidan gjorde precis vad som förväntades av dem. Man besegrade Portugal med 1-0, och även om Portugal gjorde en bra match så är det svårt att argumentera emot att vinsten var rättvis. Jogi Löw sitter lite grann i samma sits som Van Marwijk, då han har en uppsjö av offensiva ess att välja mellan. Stora stjärnor som Miroslav Klose,Toni Kroos och Mario Götze hade varit givna i de flesta andra länder, men får i Löws lagbygge nöja sig med att vara lojala inhoppare.

Två avgörande saker skiljer som jag ser det Van Marwijks sits från den tyske förbundskapenens:

  1. De tyska spelarna är och fungerar mer som en enhet och är beredda att göra det där lilla extra skitjobbet för varandra. Ta den sista löpningen och sätta in den sista tacklingen. Ta exemplet när den annars felfrie Mats Hummels kom ur position och högerbacken Jerome Boateng fick kasta sig in i en halsbrytande tackling för att förhindra Ronaldo från att sätta bollen bakom Neuer.
  2. Tyskland har ett bättre försvar. Lahm har varit en världsback i många år och den tidigare svajige Boateng verkar ha funnit lugn och ro i Bayern München, och kan därmed prestera på topp som högerback. I mitten valde Löw den elegante men ibland något veke Hummels före den rutinerade men rejält stabbiga Mertesacker. Det var ett val som visade sig vara ett genidrag. Hummels och mittbackskollegan Badstuber var outstanding och satte knappt en fot fel på hela matchen.

Innan EM satte jag frågetecken kring huruvida Tyskland hade tappat bort sin sedan decennier nedärvda vinnarkultur. Förr var man en maskin och vann, medan man numera spelar en snabb fartfylld och fängslande fotboll, men faller i de viktigaste matcherna. Gårdagens match är naturligtvis inget snabbverkande facit, men att man, efter att ha stångat sig blodig mot en samlad portugisisk backlinje i 70 minuter, ändå på ett slumpartat sätt(inlägget touchade en portugis) avgör med en vacker nick av Gomez gör att jag tror att mitt förhandstips om ett tyskt guld faktiskt kan slå in.

Omgång två står för dörren i den här gruppen och den omgången innebär oftast ett ”Do or die” läge för de lagen som förlorat i första rundan. För Holland innebär det som sagt den föga avundsvärda uppgiften att ta sig an tyskarna, medan Portugal ska möta ett lyckorusigt Danmark. Att tippa brukar sällan vara min starka gren, men på något sätt tror jag trots allt att den här gruppen kommer att leva för samtliga fyra lag inför den sista omgången.

Det är ju liksom inte dödens grupp utan en anledning…

2 Comments

  1. Utmärkt krönika!
    Dock: Krohn Dehlis segermål var ingen chip utan ett lågt och hårt skott mellan benen på målvakten:)
    Björn

  2. Jon Lidberg

    Ja, se bland kan man rör man ju ihop det. Naturligtvis korrekt och numera också korrigerat, tack!

Leave a Comment