Krönika: En hel nations hopp vilar på Chelsea

Manchester United och Manchester City åkte ur i gruppen. Arsenal fick stryk med 4-0 mot Milan vilket gör det smått omöjligt att vända. Vad finns kvar av en så anrik liga i en anrik turnering?

Engelska lag har vart allmänt dåliga i CL senaste åren. Den oändliga La Liga/PL-diskussionen har pågått i ett millenium känns det som. Nu verkar det ha tagit stopp, nu verkar det vara självklart vilken liga som faktiskt är nummer ett. PL-lag har haft oerhört svårt att ta sig vidare i turneringen varesig de möter Basel eller Barcelona.

Förr var det självklart. PL var den bästa ligan i världen utan konkurrens. Något har hänt: Barcelonas stomme blev starkare och starkare samtidigt som Real Madrid fortsatte att värva för miljarder. Här snackas det inte om några enstaka spelare, här snackas det ekonomisk dopning. Inget fel med det – snarare ger det sporten extra nyans.

Spanska lag har nu tagit över CL-tronen. Vi minns alla hur 3 av 4 semifinallag kunde vara brittiska. Det fjärde laget var nästan alltid Barcelona. Vi minns Liverpools klockrena CL-insatser inför en lyrisk hemmapublik. Chelseas klockrena defensiva insatser som man troligen hade vunnit turneringen på 08/09 om inte en viss norrman stod i vägen, det är dock en annan historia.

Nu är det tvärtom. Real Madrid och Barcelona har tagit plats som Europas kungar. De andra lagen kan bara se på giganterna med avundan, det gäller även de engelska lagen. Skulle Englands enda hopp, Chelsea, nu få möta Barcelona eller Real Madrid hade det nog varit hej då innan matchen börjat.

Ändå vilar det ett hopp på Chelsea: att de ska spela upp sig i turneringen. Alla som läser detta vet hur ett defensivt Chelsea på hemmaplan, med en högljudd publik som triggar igång spelarna (händer inte ofta längre, tyvärr) tar sig framåt i turneringen. Om det inte hade vart för en domare, eller individuella misstag vid slutskedet av turneringen hade pokalen redan vart i deras ägo för något år sedan.

Just det talar för Chelsea i år: det finns en viss hunger, samma hunger som man hade 2008 och 2009, då man var som bäst trots uteblivna stortitlar. Just det laget var en bra definition på vad Chelsea egentligen är. Det Chelsea finns skuggvis då och då i år, ledda av Villas-Boas. Vi såg det Chelsea mot Valencia, City och i en 25 minuter mot United.

Hur har jag tänkt med rubriken må ni tänka? Jag som Chelseasupporter, har alltid hållit på de engelska lagen i CL. Det finns en viss UEFA-rankning att toppas, den Spanien toppar just nu. Den rankningen som vår kära liga legat i topp i så länge. Tronskiftet kompletterades då Barcelona vann CL förra året, med Real Madrid som kom till semifinal – som lika gärna dem kunde vinna turneringen.

United som var i finalen var inget vidare hinder. Man bjöd upp till match i 20 minuter innan Barca körde över United sådär enkelt och dominant som nästan bara Barca kan visa upp. England har inget att komma med längre, inget lag som kan bjuda upp till kamp, och även om det är osannolikt att Chelsea står som slutsegrare i slutet på Maj finns det ändå ett visst hopp, från Chelseasupportrar, supportrar till andra engelska lag och även media: en hel fotbollsnation dvs.

För att återta förstaplatsen på rankingen (det är inte mycket poäng mellan La Liga och Premier League) så krävs det att Chelsea kommer någorlunda långt helst Semi- eller final, samt att United och City tar sig till final om de inte stöter på varandra tidigare. Alltså inte en katastrof att City och United hamnade i EL. De kan göra nytta där trots allt. De kan återupprätta hedern.

För Chelseas del blir Napoli inte lätt! Som jag gång på gång nämner finns den där j*kla trion Hamsik, Lavezzi och inte minst Cavani. Det räcker med att bara en av de har en bra dag så kan det bli en förlust för Chelsea. Chelsea har tyvärr ingen spelare som är bra i nuet. Mata visar bara glimtar av vad han var när han först kom, Sturridge verkar tänka mer på jaget än laget, som man så fint säger till divor nuförtiden. Jag skulle vilja se en annorlunda elva idag.

Jag vill inte se gamla vanliga 4-3-3, det fungerar inte. Jag kan gå så långt att jag faktiskt överväger att det skulle vara okej med Kalou i startelvan (Ja, jag menar allvar). Det blir oerhört viktigt att klara anstormningen första 15-20 minuterna. Napoli har 12 spelare på stadion.

Räknat med deras fanatiska hemmapublik. Det kan bli ett så oerhört tryck på San Paulo att motståndarna nog pissar ner shortsen. Ultras och diverse grupper kommer förhoppningsvis prestera med ett fantastiskt tifo, ett så oerhört tryck i arenan och riktigt feta visselorkaner så fort Chelsea har bollen. Men detta är inget nytt, Chelseaspelarna är härdade. Minst samma tryck mot Juventus borta, eller t.o.m Barca away – då det faktiskt bli ordentligt tryck på Camp Nou.

Jag vågar mig inte på att tippa, jag vågar mig inte på att ens tänka på matchen men jag avslutar krönika på detta vis:
Chelsea, en hel nations hopp vilar på era axlar svik inte nationen – men framförallt, svik inte supportrarna som åker over land and sea (and Leicester) för att följa sitt lag.

4 Comments

  1. GRYMT skrivet, taggad till hundra blir man!

  2. Jonael Makaveli

    Tackar, samma här!

  3. Fantastiskt bra krönika längtarrr redaaaan

    Forza Napoli y Forza Italia

  4. Jonael Makaveli

    Tack! Lycka till!

Leave a Comment