Krönika: Hur starka är vi egentligen?

I nådens år 2012 uttalade en vis(nåja) man sig på en presskonferens. Inför den samlade svenska fotbollspressen sade detta modelejon de bevingade orden: ”Tillsammans är vi starka, tillsammans är vi jävligt starka”

Färöarna, som har en total folkmängd på ca 50000 personer, har någonstans i trakterna av 40-50 konstgräsplanerna. Det är på dessa planer som entusiastiska fiskarsöner och snickarsöner tar sina första stapplande steg mot en plats, eller en dröm om en plats i det Färöiska fotbollslandslaget.

I Sverige har vi i runda slängar 9 miljoner invånare och vi har tusenfalt så många planer hos oss. Medan Färöarnas spelare mellan landslagssamlingarna återgår till sina arbeten som fiskare,snickare, trävaruarbetare så reser de svenska spelarna tillbaka till Paris,Istanbul,Sunderland osv. Den genomsnittlige arbetaren på Färöarna tjänar mer än vad man gör i Sverige, men man ska ändå veta att den lön på ca 40000 danska kronor som motsvarar en normallön är vad Zlatan tjänar på en snedträff.

Med detta som bakgrund är det svårt att hänga med i resonemanget om dåliga planer, tuff spelstil och starka försvar. Även om landslagsetablissemanget med Hamrén i spetsen naturligtvis vill fokusera på att ”man tar tre sköna poäng” så kvarstår det faktum att man stundtals blev tillbakapressade av F Ä R Ö A R N A. När man sedan dessutom lät en spelare från norska tredjedivisionen behändigt skjuta in ledningsmålet så blir alla bortförklaringar och allt ordvändande inte bara komiskt, utan helt irrelevant. Svensk landslagsfotboll kommer inte att utvecklas vidare om man inte kan ta en debatt kring just utvecklingsområdena. Man kan håna Lasse Lagerbäck alla dagar i veckan för tråkig framtoning och tråkig spelstil, men han hade flertalet egenskaper som Erik Hamrén saknar:

  1. 1.      En spelidé

Lasse Lagerbäck hade ”rännan” som sin allra tydligaste spelidé. Rännan var den gata som öppnades när den ene innermittfältaren i uppspelsfasen lämnade öppet fält för ett uppspel från backlinjen på en felvänd anfallet, oftast Zlatan. Zlatan skulle sedan göra ett tillbakaspel på rättvänd mittfältare och sedan skulle man bygga spelet vidare längre upp i banan. Det var inte ett spel som var direkt ögonfägnande och Sverige anklagades ofta, till skillnad mot exempelvis grannarna Danmark, för att spela en fantasilös och tråkig fotboll. Men man ska mot den bakgrunden också veta att Sverige under 2000-talet varit ett av Europas absolut bästa kvallag.

Erik Hamrén har ingen tydlig spelidé. Han har till denna dag inte på ett tydligt sätt kunnat åskådliggöra, vare sig verbalt eller fysiskt, vilken spelidé Sverige ska följa. Han har sedan dag ett svängt sig med modeord som attityd,mod och shining. Är det Sveriges hela spelidé så finns det risk att inte bara svenska fans, utan även svenska fotbollsspelare kommer att få följa mästerskapen från TV-soffan hädanefter.

  1. Kontinuitet kring laguttagning

Lasse Lagerbäck anklagades ofta för att köra för länge på gamla hästar och att inte ge unga spelare chansen. Det gav å andra sidan exempellösa framgångar i kvalspelet under ett decenniums tid.

När det gäller Hamrén så finns det överhuvudtaget ingen tanke alls. Han är så fixerad av att laget ska formeras utifrån motståndarnas lag och kapacitet att all form av egen identitet bleknar bort. Mot ett licensierat blåbärsgäng som Färöarna plockar han med Pontus Wernbloom för att Färöarna är fysiska på mitten. Den svenske förbundskaptenen får ursäkta, men det är bara till att skita i hur fysiska de är. Sverige ska inte rätta sin uppställning efter Färöarna. Man ska ta ut de elva bästa spelarna och låta Färöarna anpassa sitt spel efter oss. Det är en utveckling som är oroväckande och som dessutom bara skapar oro i truppen. Pontus Wernbloom må vara en skön och go gubbe, men han har inte de fotbollsmässiga färdigheterna att spela i ett svenskt fotbollslandslag och då speciellt i en position där man behöver besitta ett visst mått av kreativitet.

När man sedan börjar skrapa lite på ytan i Anders Svensson-soppan så blir det om möjligt ännu rörigare. I princip alla experter och fotbollsmännsikor fastslog att Svensson tillsammans med Zlatan var de två svenskar som kom ifrån Fotbolls-EM med äran i behåll. Två månader har tidens tand gjort att Sveriges mest kreativa och passningsskickliga spelare är fjärdeval på innermittfältet. Man ska ha full respekt för viljan att spela in nytt folk, men då måste man ha en tanke bakom det också. Exempelvis så spelar den gode Hamrén en betydelselös träningsmatch mot Kina med Wernbloom och Samuel Holmén på mitten och Rasmus Elm på vänsterkanten. Elm är Sveriges näst bästa på positionen och den som ska ta över när Svensson lämnar landslaget, och då är det ju ett tjänstefel att inte låta Elm spela på den positionen. Summa summarum så finns det bara två lägen som är acceptabla när det gäller Anders Svensson. Det är startelvan eller pension. En bänkplats blir ju bara löjlig. Där duger exempelvis Albin Ekdal gott.

En sak är dock Hamrén och Lagerbäck förbluffande lika på, och det är relationerna till media. Precis som sin föregångare så går Hamrén i försvar fortare än du hinner säga designerhalsduk. Att kunna tåla och hantera kritik ingår i arbetsuppgifterna och just den typen av medieträning känns ganska eftersatt på det Svenska Fotbollsförbundet.

För att återgå till gårdagens ”nära-dödenupplevelse” i Torshavn så kan man fastslå att Kacaniklic är en framtidsman av stora mått och att Anders Svensson, även om han inte symboliserar framtiden, besitter en kvalité som jag är etthundra procent säker på att Hamrén kommer att låta starta i Berlin på tisdag. Jag skulle vilja se Elm som komplement, men jag tror att det kommer att bli Källström.

Efter Tysklands överhalning av Irland med 6-1 så känns det hursomhelst irrelevant vilka som Sverige mönstrar. För om Sverige lyckas slå det tyska manskapet som hyser tekniska superstjärnor som exempelvis Mario Götze och Toni Kroos på bänken så bör ”halsduken” gå från djup ifrågasatt till att bli bragdguldskandidat.

Det var en gång en vis man som sade att ”tillsammans är vi starka, tillsammans är vi jävligt starka”. Den vise mannen har ganska precis tre dygn på sig att omsätta sina visa ord i handling. Om han klarar det? Fan tro´t…

 

Leave a Comment