Krönika: It Ain’t Over til the Fat Lady Sings

Lite mer än hälften av årets Premier League-säsong har spelats, men många tycks redan vara överens om hur det slutar, åtminstone i botten. Be någon berätta vilka tre lag som åker ut. Det finns ett lag som kommer att finnas på nästan allas läppar. Reading FC.

17 omgångar in i Championship 2011-12 låg fjortondeplacerade Reading 18 poäng bakom ledande Southampton. Hade du påstått att detta lag skulle vinna ligan hade du blivit utskrattad. För Reading spelade detta ingen roll. Precis som vanligt lyfte sig laget under sista halvan av säsongen, och efter en otrolig comeback kunde man vinna ligan en poäng före Southampton. Till mångas förvåning var Reading med sina smått anonyma spelare därmed klara för spel i Premier League.

Faktum är att Reading alltid varit ett starkt vårlag. Efter 27 spelade omgångar säsongen 2009-10 låg man näst sist, 18 poäng bakom den sista kvalplatsen. Trots att det bara blev en enda förlust under de 19 avslutande omgångarna lyckades man inte riktigt komma ikapp, men ändå knipa en imponerande niondeplats i ligan. Säsongen därefter låg man efter 21 omgångar på tolfte plats, fem poäng från en kvalplats. När säsongen var slut hittades Reading på en femteplats, fem poäng framför Leeds utanför kvalplatserna.

Avancemanget till Premier League var därmed Readings tredje raka säsong där våren innebar en räddande klättring för laget, och mycket talar för en fjärde rak säsong. Nästjumbon har bara tre poäng upp till säker mark, samtidigt som man endast förlorat en av sina fem senaste matcher. Varken Aston Villa, Wigan eller Newcastle presterar i år. Kombinera det med Readings vårhistorik, så blir det enkelt att se att Reading verkligen inte bör räknas ut.

Varför är folk egentligen så snabba med att döma ut denna ständiga underdog? Många hävdar att laget är ett identitetslöst lag utan några bra spelare, vilket förmodligen bara är en bortförklaring till att man har dålig koll på laget. Att inte ha massa namnkunniga spelare är i vissa fall en fördel. Varför behövs en underpresterande Fernando Torres eller Emmanuel Adebayor när hårt kämpande spelare som Nicky Shorey och Adam Le Fondre gör nytta för sitt lag?

Det finns något brittiskt över Reading. Inställningen är alltid 100 %, oavsett motstånd. Sådana saker kan löna sig i längden. Gång på gång har vi sett nykomlingar som gör en fantastisk höst, för att sedan rasa i tabellen under våren. Med Reading verkar situationen vara den motsatta. Den svåra starten i Premier League har sakta börjat ordna upp sig, och man har slutligen hittat sin plats i ligan. Saker kan bara bli bättre.

I eftermiddag åker Reading till den norra delen av England för en viktig bortamatch mot ett formlöst och skadedrabbat Newcastle. Poäng i den matchen är allt annat än omöjligt. Det skiljer just nu fem poäng mellan de båda lagen, något som skulle kunna vara två poäng ikväll. En vinst skulle dessutom innebära att Wigan går upp på säker mark, åtminstone om Wigan och Aston Villa förlorar sina matcher.

Trots att Brian McDermott och hans spelare för närvarande ligger på nedflyttningsplats ligger ödet i deras egna händer. Formen är stigande, konkurrenterna svaga, och man kan slå ur underläge. Reading har i nuläget ingenting att förlora. Mycket kan ännu hända. Räkna inte ut Reading än.

Leave a Comment