Krönika: Paradigmskiftet är nära

Det finns ögonblick då man känner att man fått vara med om något så speciellt och annorlunda att man känner att man är en del av historien. Man var där liksom. Nu är jag ju inte så verklighetsfrånvarande att jag på allvar trodde att jag var på Allianz Arena. Precis som ni satt jag hemma i soffan och betraktade en av de mest imponerande och massiva krossarna i Champions League-historien.

Jupp Heynckes mannar tog sig an matchen på ett sätt som om de inte  brydde sig om det faktum att man mötte det lag som under 2000-talet tagit spelet till nivåer som man trodde att man aldrig mer skulle få se. Bayern klev ut inför ett fullsatt Allianz Arena med klar blick, uppumpad bröstkorg och med en do or dieattityd som fick hela fotbollseuropa att unisont utropa: ”Kejsarna är döda, länge leve kejsarna ”

Man behöver inte som Bosse Pettersson, Lasse Lagerbäck, Ola Andersson m.fl sitta i en hypermodern Tv-studio i finkostymen för att analysera och ha en åsikt om vad det egentligen var som drabbade Barcelona igår. På fanforum igår kväll liknade vissa det vid orkanen Katrina och andra det vid en regelrätt våldtäkt.

Jag nöjer mig med att konstatera att den röda Münchenmaskinen, i allt väsentligt, bestämt sig för att bli herrar över sitt eget öde och skriva sin egen fotbollshistoria, istället för att malas ner av den katalanska Ticitacamaskinen. Genom att jobba med en stenhård press, snabba omställningar och snabba stenhårda pass som skar som smör genom Barcelonas lagdelar, så skapade man sig det där utrymmet som Barcelona är mästare på att skapa. Barcelona fick helt enkelt aldrig chansen att andas och de två formidabla innermittfältarna Schweinsteiger och Javi Martinez hade som sitt mission för kvällen att jaga Xavi,Iniesta och Messi till jordens ände. När de en bit in på andra halvlek var imål med sitt mission så bestämde man sig sonika för att jaga dem en bit till.

På tal om Messi så har väl sällan epitetet kringskuren kung varit mer på sin plats. Han syntes ungefär lika mycket som en alvedon i en snöstorm om ni fattar vad jag menar.

Man kan leta hjältar hur länge som helst under en Champions Leaguekväll, men alla som följt Champions League under dess drygt 20-åriga historia kan nog samstämmigt vara överens om att få hjältar varit större än Thomas Müller var denna tisdagsafton.  Han sprang, slet och huffade och puffade i värsta rödluvan och vargenstil, allt i akt och mening att riva den katalanska kortpassningsborgen. Att man med kramp i benen och efter att ha begärt byte ändå tar en maxlöpning och trycker in 4-0 på ett så dags desillusionerat Barcelona var inget annat än en bragd av bästa märke. Den adrenalinfyllda missil till kropp som fullständigt regelvidrigt manglade Jordi Alba, som för en enda gångs skull verkligen hade nåt att gnälla över, vid Robbens 3-0 mål var inget mer och inget mindre än ren Bayersk urkraft.

Barcelona då? Jo, man skapade en halvchans när den unge mittbacken Bartra kom felvänd i straffområdet och skickade upp bollen på översta etage. Just det faktum att det var Barcelonas absolut mest oerfarna spelare som skapade det enda som man med god vilja kunde bokföra som målchans får symbolisera det totala sammanbrottet.

Glenn Strömberg pratade igår om att om det finns något lag i världen som kan hämta in ett 0-4 underläge på hemmaplan så är det Barcelona. Han hejdade sig snabbt när han insåg det uppenbara; inte mot Bayern, inte i år. Det finns inte en chans.

Nu är ryktet om Barcelonas död ganska överdrivet, men man ska ha klart för sig att den näst intill oövervinnerliga maskin man var för ett par år sen är man inte längre, åtminstone inte internationellt. Det finns nycklar att låsa deras malande Tici Tacaspel och vad värre är, man har blivit totalt avslöjade gällande deras beroende av en Leo Messi i toppform. Där finns en nöt som heter duga för La Masia farbröderna att knäcka.

För Bayern så känns det just nu som att ”The Sky is the Limit” och att man det halva paradigmskifte vi såg igår kan komma att bli bestående många år framöver. Många ställde sig frågan igår var hur Mario Götze ska passa in i Bayern. En mer befogad fråga tycker jag är hur Pep Guardiola ska passa in. Sinnebilden för Ticitaca-spelet, mannen som står för ett utomjordiskt bollinnehav och extremt systemtänk ska komma till detta cowboylag som kör så det ryker tills man inte har nåt gummi kvar på sulorna. Jag säger inte att det kommer att bli katastrof, men jag tror att Pep måste vara varse att Bayern inte ska spela Barcaspel, utan Bayern ska spela Bayernspel. Då skapar han förutsättningar för de tyska jättarna att vara bofasta på den allra yttersta Europatronen i många år framöver.

För att som avslutning återkoppla till yrvädret Thomas Müller så finner jag det ganska ironiskt att han arbetar som ambassadör för en organisation som hjälper barn och ungdomar som upplevt sorg och trauma. Något säger mig att han hade kunnat få hur många uppdrag som helst i Barcelona denna aprilonsdag…

Leave a Comment