Krönika: Vilka väljer att vinna?

Från en helg som skulle få fans att finna glädje, tårar och minnesfulla stunder. Krossas den vackra helgen av snö som får hela Italien att gå i ide. Nu sitter vi och tvättar ansiktet och väntar på en match som skall bli den räddade teaterpjäsen och fylla fansens själ med svar på alla frågor som kommit under dem senaste veckorna. Milan mot Napoli, två lag som står på bergkanten och blivit örfilade av orättvisan. Nu redo att ta tillbaka äran. Men endast ett lag kan gå hem och fylla fansens behov. Med en seger i behåll.

Här i Sverige är det också kaos, men inte lika mycket. Igår ställdes min hemstad med -16 grader och frågan om att gå ut. Fanns inte i mitt perspektiv. Jag vandrade runt i min hus och förstod inte vad för omänsklig stund jag har kommit till. Den magiska helgen som jag väntat på, sedan förra omgången avslutats. Blivit förstörd, som om ingenting alls! Jag skrek ut i frustration likt alla dem som väntat på konsten från Italien. Men förstörd av något som kallas snö.

Milan åkte från evighetens stad Rom och såg sig slagna som ett litet bottenlag. Ibra hade tappat greppet om sig själv och förstod själv att det var inte något som skulle sluta ordentligt under matchens gång. Ledaren av det stora Milanolaget hade som få matcher, inget att erbjuda. Thiago Silva blev tunnlad och ställdes med frågetecken när Hernanes gjorde 1-0. Vad var den bestämda egenskapen som försvaret spridit runt i Italien? Var är vinnarmentaliteten från förra säsongen? Balansen är mer obalanserad än vanligt.

Men Milan är inte ensamma om den krassliga vägen som båda lagen har försvunnit i. Napoli har tappat greppet om Scudetton numera. Nu jagar dem en europaplats och alla glädjeskrik som erbjudits under förra året, har inte längre blivit en del av Napolis matcher. Slagna av Genoa, utan någon helst kontroll om situationen. Hamsik missar friläge och Napoli når inte tillräckligt för att kunna göra det som dem gjort alldeles för många gånger. Avgöra i sluttid.

Cavani är som alltid den omänskliga hjälten som fått krafter av mentaliteten själv och stått som viktigast för Napoli. Medan Lavezzi är  förlorad i en värld där dimman är tjockare än blod. Han ser inget på plan och jag undrar om han kan sig i spegeln. Oförklarligt finns det ingen balans i Napoli heller. Både Milan och Napoli är strandsatta på en öde ö med dystra tankar. Ett lag med skador, annat lag med oeffektivitet & saknad av vinnarmentalitet. 3 stora okontrollerade demoner som kastar sand i ögonen på lagen. Utan dess like.

Men matchen väntar att spelas inom några korta stunder. Ett Milan och Napoli som letar tillbaka till sin form. Jag väntar mig inget mer än en match som skall pratas om. ”Hur laget kom tillbaka till racet igen”. Där hunger var ett passande ord och firandet  med fansen blev så höga att tabellserien börjat skaka riktigt ordentligt. Det finns alltid vilja, men det är individens beslut att ta åt sig och prestera genom den. Det är dem som vinner de stora matcherna till slut. Jag tackar därför för mig och förväntar mig två lag som bjuder på 90 minuter av makalösa danssteg.

 

FORZA CALCIO! … By the way. I’m back.

// Abraham Eriksson