Kyligt!!!

Supercupen i svensk fotboll, och egentligen i de flesta ligor i världen där ”fenomenet” existerar, måste tillhöra de mest kyliga tillställningarna som finns. Matcherna lockar sällan storpublik och särskilt inte när den spelas på en frusen plan kallad Råsunda. Det enda land som jag vet kan genomföra en match av detta slaget med hedern i behåll är nog England där Charity Shield-Cup spelas varje år och alltid drar fullt hus.

Supercupen i Sverige spelades i år mellan två av Sveriges giganter genom tiderna. Malmö som är den tredje giganten fick inte vara med men de två jag talar om är IFK Göteborg och AIK. Det är matcher som brukar gälla mer än bara en seger och det brukar gå hett till i varje närkamp. Så var även fallet i lördags. Tempot var helt ok med tanke på vart i säsongen lagen befinner sig och det gavs och togs rejält i närkamperna utan att gå överstyr. På det hela taget en ganska ok match måste jag erkänna.

Men det kan inte vara helt lätt att motivera sig att gå ut till minus 5 grader och snålblåst, på en plan som knappt kunde varit sämre och försöka spela boll!!! Det gick inte många pass inom varje lag inna det blev ett felpass och det var inte så konstigt för bollen kunde omöjligt rulla på planen. Planen var så hård att bollen genast började hoppa och studsa okontrollerat och detta ledde till mängder av felpass. Men inställningen hos spelarna fanns där och de försökte verkligen ge den lilla publik som kommit dit valuta för pengarna. Att sen försöka passa en boll som fryser till is med precision kändes som ett omöjligt uppdrag för bägge lagen.

AIK:s nyförvärv som mittback, Walid Atta, gjorde en utmärkt match och tog enkelt bort alla bollar som lyftes in centralt. Tror att denna spelaren kommer att blomma ut rejält i år och det ska bli kul att följa honom. Blåvitt gjorde det svårt för sig i första halvlek och därför var AIK:s ledning med 1-0 helt rättvis efter första. I andra halvlek tog Blåvitt över mer och mer och skapade ett antal halvchanser men lyckades inte forcera in någon kvittering varpå AIK vann matchen med just 1-0. Lite kul att alla fyra år som cupen spelats är att hemmalaget alltid har vunnit.

Nu till målet och något som gör mig lite upprörd. AIK:s nyförvärv Sebastian Eguren blir nergjord med frispark som följd. Eguren ligger kvar skada på platsen och AIK tillåts sätta igång spelet med en frispark som slås säkert 10 meter ifrån den plats där förseelsen ägde rum. 10 meter i sidled är faktiskt ganska mycket med tanke på den passning som sätter igång spelet aldrig skulle kunna slås från det ursprungliga frisparks-platsen. Bojan Djorkic tar en chans och sätter igång spelet med en djupledspassning till Flavio (första halvleks bäste spelare) som inte gör något misstag utan fintar bort två försvarare och rullar kallt in bollen vid Kim Christiansen’s högra stolprot, mycket snyggt. Domaren gör här enligt mig ett par stycken grövre fel som i sin tur blir matchavgörande. Han låter spelet sättas igång från fel position och samtidigt ligger en spelare skadad.

Jag tycker att det är inte konstigt att spelare och ledare i Göteborg blev lite upprörda och visade känslor. Det hade jag också gjort i detta fallet men sen tycker jag att Bojan gör helt rätt som chansar på att sätta igång bollen snabbt. Går det så går det ju!!!

Däremot kan jag inte begripa de som tycker att Bojan är en bra spelare. Den passningen han sätter igång med sin frispark kunde vilken spelare i Division 6 slå med förbundna ögon. Krävs inget geni för att göra det. Sen borde den killen lära sig hur man beter sig och med vilken attityd man visar upp. Jag såg intervjun med honom och blev allvarligt talad lite förbannad på honom. Jag hoppas att inte en ungdomsspelare i Sverige har honom som förebild och jag fattar nu direkt varför Sir Alex Ferguson inte ville ha kvar honom i Manchester Uniteds ungdoms-akademi. Det är inte konstigt att han inte fick plats i många av AIK:s matcher i fjol. I mitt lag hade han aldrig fått plats. En sak som är säker är att en riktig vinnare skryter inte och försöker inte vara kaxig över sin prestation eller insats. Det var det enda Bojan gjorde. En riktig vinnare är stor mot sin motståndare i både med och motgång. Klarar man det så blir man en stor spelare och ihågkommen. Bojan kommer glömmas lika enkelt som ditt förra toalettbesök!!!

Vi som är talangutvecklare av unga spelare älskar en ung kille med attityd och en vilja att bli bäst men en sak som en vinnare måste lära sig för att bli bäst är ödmjukhet och även lära sig hur man vinner och förlorar. Det är inte förrän man förlorar som man vet vad man måste öva sig på. Bojan tror att han är bäst men han har glömt en viktig detalj. Vinna är inte allt, det är på viset hur man tar en vinst likväl som hur man tar en förlust som gör en spelare bäst. Och Bojan har inte lärt sig varken hur man vinner eller hur man förlorar därför kommer han att förbli en högst medelmåttig fotbollsspelare.

1 Comment

Leave a Comment