Legenden från landet

”I’m not saying I was the best manager in the business. But I was in the top one.”

Orden kommer från Brian Clough, av många ansedd som den bäste managern som aldrig blev engelsk förbundskapten. Vem var han?

Brian Clough är mest känd som manager, men han hade en framgångsrik karriär som fotbollsspelare bakom sig innan han bytte karriär.

Som ung spelade han i Billingham Synthonia och Great Broughton innan han som sextonåring gick till Middlesbrough i november 1951. I maj 1952 tecknade han proffskontrakt, men det var inte förrän i september 1955 som han debuterade i a-laget i en match mot Barnsley.

SPELAREN
De följande åren var han en given spelare i förstauppställningen, och vann den interna skytteligan tre år i rad. Middlesbrough spelade då i andradivisionen och trots att Clough spottade in mål så misslyckades laget gång på gång att gå upp i förstadivisionen, vilken idag motsvaras av Premier League. Till sist bytte han klubb 1961 till Sunderland. Han hade då under sina år i Middlesbrough spelat 213 matcher och gjort 204 mål.

Karriären i Sunderland blev inte mer än två säsonger lång. I en match Annandag jul (Boxing Day) mot Bury kolliderade Clough så olyckligt med Burys målvakt att han tvingades avsluta sin aktiva spelarkarriär. Han hade då spelat sammanlagt 274 matcher och gjort 251 mål. Karriären innefattade även två landskamper, båda 1959. I den andra landskampen – mot Sverige – ansågs Clough ha spelat så dåligt så att han aldrig mer fick chansen i landslaget, trots att han var en av landets absoluta skyttekungar.

DEN TIDIGA MANAGERKARRIÄREN
Cloughs största framgångar kom när han sadlat om till manager. Den påbörjades i Sunderland strax efter den allvarliga knäskada som stoppat hans spelarkarriär, men ville ganska omgående vidare i tränarkarriären. Han fick en möjlighet att ta över Hartlepool, som då låg i division fyra. Han tog hjälp av sin gamle vän Peter Taylor, och de skulle ha ett framgångsrikt samarbete i flera år.

Den framgångsrika tiden i Hartlepool gjorde Clough till ett intressant namn även för större klubbar, och till säsongen 1967/1968 värvades han till Derby County. Derby hade varit ett av de stora lagen direkt efter Andra Världskriget, men var nu ett mediokert lag i andradivisionen. Under Cloughs ledning lyfte laget igen, och säsongen 1968/1969 vann laget Second Division med sju poäng.

Och det här var bara början. Under Cloughs ledning vann Derby First League Championship – dåtidens förstadivision och föregångare till Premier League – säsongen 1971/1972. Säsongen efter ledde han laget till semifinal i Europacupen (föregångaren till Champions League).

I det här läget hade alla väntat sig en era av framgång för laget, men istället ledde en konflikt med Derbys ordförande Sam Longson till att Clough sade upp sig och tog Taylor med sig.

En månad senare var Clough nyutnämnd tränare i division tre-laget Brighton & Hove Albion. Säsongen var en misslyckad period då laget endast hamnade på 19e plats, och Clough lämnade därefter för att ta över Leeds United.

Även perioden i Leeds blev kort. Clough hamnade direkt i konflikt med flera av de äldre etablerade spelarna, och han lämnade klubben redan efter 44 dagar.

NOTTINGHAMS FRÄLSARE
Det var i den följande klubben som Clough växte från en tränare med talang till en av de mest respekterade fotbollstränarna i modern tid. I januari 1975 utsågs han till tränare i det dåvarande division två – laget Nottingham Forest, och de följande sju åren under Cloughs ledning växte Forest till dåtidens sannolikt mest framgångsrika lag.

Redan från början insåg Clough att Nottingham hade en för tunn trupp, och han värvade John McGovern och John O’Hare från Derby. Den viktigaste värvningen kom inte förrän i juli 1976, då han plockade in sin gamle samarbetspartner Peter Taylor i organisationen, efter det att dennes kontrakt med Brighton gått ut.

Clough hade en enastående förmåga att plocka ut det bästa ur sina spelare. Spelare som Viv Anderson, Tony Woodcock och Martin O’Neill (Japp, förre tränaren i bl a Celtic och Aston Villa) blommade upp under hans ledning. Nyförvärv som Peter Withe och Larry Lloyd gav laget styrka nog att ta sig upp i förstadivisionen säsongen 1976/1977.

Under de följande åren lyckades Clough leda Forest till internationella framgångar. Två år i rad vann laget European Cup (numera Champions League). Vi svenskar över 35 minns mest finalen 1979 mot Malmö FF. Forest var nu ett av Europas mest framgångsrika lag. Fortfarande anses hans framgång att lyckas leda ett av hävd mediokert engelskt landsortslag till två på varandra följande segrar i Europacupen som en av de största bedrifterna i engelsk fotbollshistoria.

SAMMANBROTT OCH NYUPPBYGGNAD
Framgångssagan tog ett abrupt slut 1982. Ett antal misslyckade värvningar och Peter Taylors avhopp följdes av en tabellplacering på nedre halvan för första gången sedan Clough tog över. När Peter Taylor året efter återkom till fotbollen som manager för Derby lockade han över två av Nottinghams spelare. Clough såg detta som ett svek av den gode vännen, och deras vänskap tog slut. Den återupptogs sedan aldrig innan Taylors död 1990.

Under mitten av 1980-talet fick Clough lägga stor energi på att bygga upp ett nytt lag, men klubbens ekonomi var dålig och medgav inga större satsningar. Trots detta lyckades Clough leda Forest till en tredjeplats i ligan säsongen 1983/1984, och 1991 nådde man finalen i FA-cupen. Man förlorade mot Tottenham men Clough visade at det gick at bygga ett lag även utan stora ekonomiska muskler.  Säsongen efteråt nådde Nottingham kvartsfinalen i FA-cupen och gick till final i Ligacupen.

SLUTET PÅ SAGAN
Sagan Brian Clough tog slut efter säsongen 1992/1993 då Forest åkte ur League Championchip och Clough valde att sluta helt med fotboll. Enligt myten ska en TV-reporter ha frågat Clough direkt efter matchen: ”Can I have a word from you, Brian?” Clough lär ha svarat: ’Of course. Goodbye.” Han lämnade planen och kom aldrig tillbaka.

UTMÄRKELSER
Hans tränarkarriär innehöll två ligasegrar med Derby och Nottingham Forest, fyra segrar i Ligacupen med Forest och två segrar i European Cup (Champions League). Han fick också 24 utmärkelser som manager, bland annat Årets tränare 1978. Clough blev hedermedborgare i såväl Derby som Nottingham, och fick en OBE (Officer of the British Empire).

PERSONEN CLOUGH
Brian Clough hade hela sitt liv ett starkt socialt patos. Under den brittiska gruvarbetarstrejken 1972 beordrade han spelarna i Derby County att hjälpa till som strejkvakter. Hans motiv var att han ville att visa spelarna hur bra de hade det som fotbollsspelare jämfört med dem som arbetade nere i kolgruvorna.

Sedan 1970-talet hade Clough haft alkoholproblem, problem som ökade i och med Peter Taylors död och att konflikten dem emellan aldrig hann lösas. I mitten av 1990-talet försökte han ta tag i sina problem, och det kan ha varit en av orsakerna till varför han aldrig sökte något nytt tränarjobb efter det att han lämnat Nottingham.

I januari 2003 fick Clough intransplanterat en ny lever, men istället drabbades han av magcancer och avled 20 september 2004. En staty till hans minne restes i Nottingham 2008.

 

(Källor bl a brianclough.com och ’Provided You Don’t Kiss Me: Twenty Years with Brian Clough’ av Duncan Hamilton samt artiklar ur The Guardian)

3 Comments

  1. haha. älskar dina krönikor. läser alltid dem. fortsätt – vill ha mer!!!!!!!!!!

    • Tack ska du ha, kul att höra. Jo då jag ska fortsätta att skriva. Kanske lite oregelbundet ett tag framöver pga mina standup-gigg här hemma och utomlands. Men fler krönikor blir det.

Trackbacks for this post

  1. Legenden från landet — Tomas Ahlbeck

Leave a Reply to Tomas Ahlbeck Cancel Reply