Manchester City-Chelsea 2-1: "Etihadmonstret går åter på alla cylindrar"

Det har varit några tunga veckor för Roberto Mancini och hans ljusblå manskap. Bortaspelet har sviktat betänkligt, i alla fall om man har titelambitioner, och man har fått respass ur sin andra europeiska cup den här säsongen. På hemmaplan återstår ligatiteln att kämpa om och man tog, om inte en direkt avgörande så i alla fall en extremt viktig trepoängare mot Chelsea på onsdagskvällen.

För att kunna bärga en serieseger måste man ha en motor som går jämnt, som håller en hög högstanivå men som även klarar av att gå på alla cylindrar när det börjar blåsa kallt. Manchester City inledde säsongen som en 16-ventilers insprutningsmotor, man formligen exploderade i accelerationsfasen och höll en hög och jämn högstanivå. Kring jul hände dock något, framförallt när det ljusblå vrålåket sträckte ut på bortaplan.

Plötsligt så briljerade inte förstaventilen Silva som tidigare, samtidigt som andraventilen Aguero inte var lika reptilvass på bollen som tidigare. Lägg därtill att översteventilen Kompany fått skadeproblem och att jokerventilen Balotelli emellanåt drabbas av oljeläckage så förstår man att den på andra sidan staden verkande chefsmekanikern Ferguson vädrat morgonluft i sin röda smörjgrop. Manchester City stod helt enkelt inför säsongens viktigaste bilbesiktning igår och man rullade ut på andra sidan utan körförbud.

 En sak är säker, det var inte någon enkel tillställning som man ställdes inför. Chelsea som efter avskedandet av sin före detta stallchef Villas Boas har fått ett uppsving under den gamle storspelaren Roberto di Matteo. Nycklar som John Terry och Frank Lampard får nu ta exakt den plats de vill och fortfarande behöver för att Chelsea åter igen på allvar ska kunna ge sig in i racet om Championsleagueplatsen nästa år. Detta var faktorer som Roberto Mancini visste om på förhand, dock såg han inte ut att ha något motvapen, detta trots att Chelseas översteventil John Terry saknades pga skada.

City började dock klart starkast med farliga framstötar av Zabaleta och Silva. I den åttonde minuten fick den franske landslagsmannen Samir Nasri ett läge i straffområdet och nöp till i ribban. Nasri har inte riktigt fått ut den potential som han visade upp under åren i Arsenal, men just den här kvällen skulle han komma att visa att han är en kvalitetsspelare ut i fingerspetsarna.

Frank Lampard fick för ett ögonblick någon form av blackout efter dryga halvtimmen när han med en riktig indianare satte Mario Balotelli mer eller mindre i friläge från 45 meter. Italienaren rusade ensam mot målet, men avslutet höll ingen högre klass och Cech kunde bekvämt avvärja till hörna.

Chelsea då? Jo, man jobbade hårt,kanske framförallt genom den från sin måltorka förlösta Fernando Torres. Det arbete som den tidigare så slokörade spanjoren visade upp gav emellertid inget vidare resultat då han hade för dåligt understöd. Juan Mata försökte en del, men blev allt som oftast låst i defensiva positioner och det är inte i de momenten som Mata har sin styrka.

Efter timmens spel kom så det som definitivt inte var rättvist, men som så ofta händer när det ena laget bygger upp för ett ledningsmål. Chelsea kom upp i en av sina allt mer glesa framstötar och efter en närkamp mellan Luiz och Barry där Chelseaspelarna vädjade om straff så sökte sig bollen vidare till mittbacken Cahill som drog till. Landslagsmannens skott styrdes via en olycklig Yaya Touré förbi Joe Hart i Citymålet, och i det läget så såg ut att vara upplagt för Fergusons United.

Det var i detta läget som Mancini visade ett ögonblicks återvunnen briljans. Chefsmekanikern gick ut på verkstan, tittade bakom gamla oljekannor och slitna dubbdäck och fann Carlos Tevez. Den tidigare så ( med viss rätt) utskällda och bespottade argentinska fullblodsracern fick marschorder och den här gången fungerade sannerligen kommunikationen de bägge emellan.Man kan i timmar skriva om, prata om och diskutera den schism som funnits mellan Tevez och Mancini, men låt oss för enkelhetens skull konstatera att om de bägge nu lagt det hela bakom sig så kan det mycket möjligt vara så att Mancini funnit den sista bulten som gör att han åter kan styra upp sin Etihad 16-ventilare på vägen mot den första ligatiteln på 44 år.

Tevez kom in och erbjöd precis det som såväl Balotelli och Dzeko saknar, en rörlighet kombinerad med en sprudlande spelintelligens. Först satte han bollen till en löpande Dzeko som skapade en hörna. På den efterföljande hörnan tog Essien med handen och den efterföljande stramaren satte Aguero säkert bakom Cech. Fem minuter senare visade den till nåder tagna ”trettiotvåan” varför han en gång givits epitetet världsforward. En pass från den för dagen formidable Samir Nasri länkade Tevez, på värsta Henke Larsson-manér, snabbt som blixten vidare till den i djupet fortsatt löpande Nasri som kunde sätta det extremt viktiga segermålet bakom Cech.

Ligan lever och Mancini har fått igång sitt vrålåk på nytt. Nu gäller det att han håller koll på alla detaljer och att serva den regelbundet under de veckor som återstår. Särskilt viktigt blir det att ha tankat, bytt olja och luftfilter till Valborgsmässoafton för då går det kanske avgörande chickenracet av stapeln. Då står de röda från andra sidan staden för motståndet och det kan bli just denna batalj som avgör hela tjottabalongen. Jag tänker inte missa den, tänker du?

 

Leave a Comment