Matchen jag aldrig kommer glömma!

Det har nu gått fyra dagar sedan drabbningen på Old Trafford. Fyra dagar sedan United fullständigt körde över mitt kära Arsenal.

När jag i juni fick se spelschemat kändes det lite surt. Jag hade sett fram emot att åka till London för att ännu en gång kolla på Arsenal. Manchester United skulle vara motståndaren men matchen spelades på våren. Detta ledde till att det egentligen skulle bli Tottenham – Manchester City som skulle bli säsongens fotbollsresa. Det hade blivit en höjdarmatch det också, med tanke på hur det gick. 1-5 slutade matchen efter att City kört över Tottenham. Men till slut blev det riktigt bra frör mig. I slutet av juni bokades Manchester United – Arsenal och som jag såg fram emot det. Hade stora förhoppningar redan då att Nasri, Fabregas, Van Persie & co skulle ta en fin seger på Old Trafford. United hade redan då annonserat att Van Der Sar och Scholes skulle sluta. Perfekt kan man tycka. Dock  ville inte Arsenal vara sämre utan man sålde av mängder av spelare. Fabregas, Nasri, Eboue och Clichy var mest anmärkningsvärda.

Den 26 augusti begav jag mig till Skavsta för att ta flyget till Liverpool John Lennon Airport. 18.15 lokal tid landade vi i England. Hann knappt gå ut ur flyget innan det började regna. Kändes som man fick en skylt med texten ”Welcome to England” upptryckt i ansiktet. För det regnade inte lite och taxin som tog oss till Manchester hann knappt börja köra innan åskan kom. En ständigt pratande taxichaffis tog oss till Manchester på ca 30 minuter. £68 skulle han ha för färden till Manchester. Hade gett han £80 om han var tyst men icke..
Hotellet var väldigt fint och rummet på sjunde våningen var nog det bästa hotellrummet jag sovit i. Utsikten var fenomenal och en liten bit av Manchester skymtade man. Kvällen spenderades i baren med lite mat och dricka. På tv:n hade man redan dragit igång försnacket inför söndagens drabbning men det ersattes snabbt av något annat program.

Foto: Hannes Krantz

På lördagen tog vi spårvagnen in till stan för att kolla läget där. Himla krångel med biljetterna så vi fick se två spårvagnar åka förbi. Tillslut fick vi tag i varsin biljett och en 10 minuter lång färd började. Steg av vid Piccadilly Gardens mitt i centrum. Där var det fullt ös med konsert och mängder av folk. Vandrade genom stan och kollade in alla affärer som fanns i stora drag. Inget speciellt med det. Tog sedan en grym fish and chips på The Old Wellington Inn, en riktig engelsk pub. Två feta engelsmän satt inne vid baren och beställde två öl var. Skrattade friskt till något komediprogram som var igång på tv:n. Kändes verkligen som England nu och med maten blev det ännu bättre. Efter maten bestämde ”vi” oss för att åka tillbaka till hotellet för att sedan gå bort till Old Trafford för att ta den klassiska ”touren”.
En kvart tog det att gå från hotellet till Old Trafford och man var redan i full gång för att förbereda inför matchen.

Foto: Hannes Krantz

Väl inne på Old Trafford kan man inte annat än gilla läget. En mycket fin arena som kan ha den finaste gräsmattan i hela England. Under nio år har man haft samma finna matta och den lär ligga där lika länge till. Guiden berättade allt om klubben och ibland var det svårt att hänga med. Klassisk engelska med en underbar dialekt gjorde så att det blev ännu mer stämning och det var väldigt intressant att höra historien om United. München 1958 var det hela tiden tal om och när hela touren nästan var slut fick man en bra inblick i hur det var. De enda som inte verkade fatta det var tre ”supportrar” från Indien som sprang och lekte istället. 25-30 år kan dom ha varit. Mogna killar!

Nu kände man hur grym atmosfären skulle bli på matchdagen när ca 75000 personer skulle skapa en fantastisk stämning. Men det var fortfarande 22 timmar till matchstart och det fick firas med en god middag på nåt engelskt hak i närheten. En biff med bakad potatis och beasås gled ner och laddningen inför match var i full gång.

Foto: Hannes Krantz

När söndagen sedan kom var tagget på topp och efter en klassisk engelsk frukost med ägg, bacon och korv drog jag på mig skorna för att vandra bort till ”Theatre Of Dreams”. Klockan 11 var vi på plats och började uppladdningen med att handla halsduk, tröjor osv. Började fantisera om hur Arsenal vann och firade framför sin klack men ack så fel jag skulle ha.
Gick även runt i området för att kolla hur det såg ut. Typiskt engelsk stil på husen och pubarna låg på rad intill arenan. Det var verkligen så att man kunde ta på stämningen. Vid två började vi röra oss tillbaka till arenan för att gå upp till Club 500 där vi skulle spendera eftermiddagen. Gratis mat och dricka var det givetvis. Passade även på att läsa matchbladet där det bland annat var intervju med Limpar, Cleverley och Wenger om hur läget är just nu. Förvånansvärt var läget bra för Wenger och han hade då inga planer på att värva. Detta var dock innan Nasri hade lämnat och just nu ser det ju annorlunda ut.

Foto: Hannes Krantz

Klockan 16 drog matchen igång och förväntingarna var höga. Inte bara från United utan även från mig. Men när det gått ca 20 minuter kom det som var väntat. Welbeck utnyttjade det för dagen förbannat dåliga försvar Arsenal hade och satte dit 1-0. 75000 reste sig upp och skrek. Grymt!
Arsenal hade sedan chans att kvittera men Van Persie kan ha slagit karriärens sämsta straff för De Gea hade inga problem alls att ta den. 2-0 kom direkt därefter efter ett drömmål av Young. Unitedsupportrarna var galna och skanderade ”UNITED, UNITED, UNITED” och pekade på de tillresta från London. Rooney gjorde det ännu värre för Arsenal när han i den 41a matchminuten tryckte dit 3-0 på en vacker frispark. Walcott hann sedan reducera innan halvtid men Arsenal var i brygga.

I pausen visste jag inte vad jag skulle tycka. Arsenal var helt värdelösa medan United lekte och deras nya unga lag är otroligt bra. Andra halvlek började precis som det slutade. United spelade boll som aldrig förr och hade lekstuga. Det syntes när man under loppet av sex minuter tryckte dit tre mål. Rooney slog till med ytterligare en frispark. Nani gjorde en äckligt lurig chipp och skrek ut sin glädje.  Inhopparen Park visade vägen med sitt 6-1 mål och United hade redan nu ett grymt resultat. Van Persie hann dock med 6-2 innan Rooney gjorde mål på straff. Och för att sedan avsluta målkalaset fick Young ett likadant läge som i första halvlek. Resultat – ett likadant mål. 8-2 till United! En sann överkörning.

Foto: Hannes Krantz

Efter matchen var jag varken arg, ledsen eller förvånad. United visade mästarklass och Arsenal räckte inte alls till. Om det isället hade blivit 4-0 hade jag nog reagerat annorlunda men nu var det bara kul att se på Englands kanske nu bästa lag.

Det blir dock ingen mer resa till Old Trafford i framtiden men Emirates kan nog få finbesök igen. Ni som dock känner att ni vill åka till Old Trafford för att se på fotboll. Tveka inte, bara gör det! Stämningen är sensationell och fotbollen som spelas är grymt bra. Även om ni har ett annat favoritlag så är det en upplevelse utöver det vanliga! För när 75000 skriker ”ROONEY, ROONEY, ROONEY”, ja då fick till och med jag rysningnar!

 

 

 

3 Comments

  1. Kände likadant när jag var där! Grym känsla alltså.
    Tips: minska korten så kommer de inte ut i menyn. Bra jobb med bloggen.

  2. jadu hannes, hur gick det med kvalitésfotbollen du skulle se ? 😉 Fast klart, kvalité fick du ju se, kanske inte på det sättet du hade tänkt dig? 🙂
    Bra artikel btw.
    MUFC !

  3. Korten är fixade.
    Haha jadu, kvalité var det ju men hade hoppats på lite mer från bortalaget! Men det löser sig nu 😉

Leave a Comment