Matchrapport: SSC Napoli 2-0 Villareal CF

Champions League, 27 sept 2011.

Laguppställningar:

Napoli: De Sanctis; Aronica, Cannavaro, Campagnaro; Dossena, Inler, Gargano, Zuniga; Hamsik, Lavezzi; Cavani

Walter Mazzaris Napoli ställde upp med sin vanliga  3-4-2-1 formation. Inga större överraskningar här. Zuniga tog plats till höger istället för Maggio precis som i ligan mot Fiorentina senast. Det är i stort sett samma Napoli som tog en tredjeplats i förra säsongens Serie A. Under sommarens mercato förstärkte man framförallt det centrala mittfältet genom att plocka in Inler från Udinese och Dzemaili från Parma. Även Pandev anslöt i somras från Inter. De stora stjärnorna är annars den offensiva tridenten som består av Hamsik, Lavezzi och Cavani.

Lagets svaghet är i min mening backlinjen, lillbrorsan Cannavaro, Salvatore Aronica och Hugo Campagnaro är inga världsbackar direkt, och i somras släppte man tillbaka den nyinköpte spanjoren Víctor Ruiz till den iberiska halvön, närmare bestämt till Valencia. Laget fungerar dock bra som en defensiv enhet . Min personlige favorit är det uruguayanske lille rivjärnet Walter Gargano.

Villareal: López; Catalá, Gonzalo Rodríguez, Musacchio, Zapata; Senna, de Guzman, Bruno, Cani; Rossi, Nilmar

Juan Garridos Villareal har inlett ligan trögt med bara fem poäng på lika många matcher. För mig som inte följer spansk fotboll så noga så ser offensiven med kvicka spelare som Cani, Rossi och Nilmar mest spännande ut på pappret. Även ett stabilt centralt mittfält med den gamle brasiliansk-spanske landslagsmittfältaren Marcos Senna, som dock börjar bli till åren. Den som lyste med sin frånvaro förutom Marchena var Borja Valero, och istället kom de Guzman in jämfört med matchen mot Athletic Bilbao i helgen.

På förhand alltså två farliga trior längst fram i de båda lagen, frågan var vilken som skulle lyckas bäst.

Första halvlek:

Villareal öppnade matchen med positiva intentioner. Rossi och Nilmar gav Napolis backlinje problem tidigt, och redan efter fem minuter rev Aronica ner Rossi. Gult kort och på frisparken som följde fick till slut Zapata ett bra skottläge. Skottet dock utanför.

Sedan följde en rad olyckliga händelser för ”de gula u-båtarna”. Först, i vad som såg ut som en ofarlig situation,slog Lavezzi ett inlägg från höger. Zapata halkar, och lämnar Hamsik helt ren med målvakten. Vänster-volley, otagbart. 1-0, San Paolo exploderar. Marekanos första Champions League mål någonsin.

Minuten senare hängde Rodríguez inte med när Lavezzi satte fart. En klantig tackling och El Pocho går neri straffområdet. Straff, gult kort, Cavani, 2-0.

Trots en helt OK start i matchen så låg Villareal nu alltså under med 2-0 efter två tveksamma individuella ingripanden. Man försökte nu desperat komma in i matchen igen.

Rossi kom farandes, men Cannavaro gör en perfekt tajmad brytning. Nilmar med ett skott efter att Zapata stuckit upp på sin högerkant, dålig träff dock och lätt räddning för De Sanctis. Cavani med bollen i vänsterbacksposition för hemmalaget , en idiotpassning som ger Nilmar friläge. Svagt avslut från brassen, långt utanför.

Garrido plockade ut Gonzalo Rodríguez efter en halvtimme. Han såg ut att ha det jobbigt mot Lavezzi. In istället med Camuñas. Ett offensivt byte.

Mot slutet av halvleken började Villareal hitta rätt igen. Man var nära att skapa en riktigt farlig målchans vid flera tillfällen, men den avgörande passningen satt inte rätt och Napoli lyckades försvara sin tvåmålsledning till pausvilan. 2-0, men matchbilden var jämnare än vad resultatet visade.

Andra halvlek:

Et tvåmålsunderläge på San Paolo är inte helt optimalt. Mazzarris lag brukar gilla att försvara sig djupt och sedan kontra. Det var t.ex. så man slog Milan med 3-1 för nån vecka sen.

Villareal hade ju dock inget alternativ än att gå framåt för att försöka få med sig poäng hem till Spanien, och man lyckades ändå oroa hemmapubliken i början av den andra halvleken.

Efter 51 minuter får Rossi iväg farlig nick, bra greppat av De Sanctis. Samme Rossi gick på genombrott, och lurar sig snyggt förbi Cannavaro som fäller ut bommen. Frispark i farligt läge. Efter en totalt misslyckad petvariant  skjuter Senna dock rakt på de utrusande försvararna. En kvart senare fick man frispark i samma läge. de Guzman rakt i muren. Med bättre koncentration och lite flyt hade man lätt kunna få in en boll i den andra halvleken och skapa lite spänning i matchen, men det såg inte ut att vara spanjorernas dag.

Med 25 minuter kvar åkte Cavani dock på en smäll och utgår. Det såg dock inte så allvarligt ut, men Mazzarri valde att inte chansa och slängde in Pandev istället. Lite senare plockades även Hamsik av, och in kom istället Mascara.

Med en kvart kvar gick sista tåget för Villareal. Dubbel/trippelchans för Rossi och Nilmar, men ingen får till avslutet och det hela rinner ut i sanden.

På förhand tyckte jag att de båda lagens anfallsuppsättningar på pappret såg vassare ut än försvarslinjerna. En hel del målchanser och mål var alltså ganska troligt.  Som matchen utspelade sig var det också ganska öppet, men Villareal sköt sig själva i foten i den första halvleken. Man hade egentligen fler chanser än hemmalaget, men man slarvade i försvarsspelet och tog inte till vara på de chanserna man skapade.

Som vanligt var det Napolis anfallstrio som avgjorde matchen till deras fördel. Jag tycker inte att man övertygade idag, men man gjorde det man behövde för att ta tre mycket viktiga poäng i den svåra A-gruppen.

I den andra matchen i gruppen vann Bayern München med 2-0 mot Manchester City. Tyskarna står nu på 6 poäng, Napoli har 4, City har 1 poäng. Villareal känns lite avhängda redan, då man är utan poäng.

Leave a Comment