Nu börjar festen!!!

Sexton lag slås om att bli europas och därmed världens bästa fotbollsklubb 2011.
Stjärnor, spänning, dramatik, passion, målkalas, måltorka, taktik, glädje- och sorgetårar.
Ja, kära läsare det är dags för Champions League slutspel.

Varje år inser jag samma sak att egentligen är det inte engelska liga jag älskar allra högst utan det är det som kallats ”Det där j*vla Champions League” av en viss Zlatan och kanske är det sista våren Zlatan får svara på frågor om hur det känns att i stort sett vunnit allt han kunnat vinna utom just Champions League men som vanligt är det helt vidöppet om vilka som kommer stå där som segrare i maj. Milan, Manchester United, Inter, Bayern Munchen, Chelsea, Barcelona, Arsenal och Real Madrid alla dessa har det som krävs för att vinna turneringarnas turnering och då har jag ändå inte nämnt lag som Roma, Tottenham och Valencia och jag har säkert glömt flera som kan överaska giganterna. Att fyra giganter (Arsenal-Barcelona och Inter-Bayern Munchen) dessutom ställs mot varandra redan nu i första slutspels omgången gör inte dramatiken sämre.
Det är det här jag älskar med fotboll det oförutsäg bara att vi aldrig vet vad som ska hända i nästa match, nästa halvlek eller nästa minut. Uniteds guldvändning mot Bayern Munchen på stopptid i finalen 99, Alex Ferguson skriver i sin biografi att han precis tänkte att det bara var att gratulera tyskarna till segern precis innan Sheringham och Solskjaer vände matchen och tog pokalen till Old Trafford. Liverpools rensning i andra halvleken mot Milan där man vände 3-0 underläge till 3-3 och seger på straffar i finalen i Istabul 2005 en match där Steven Gerrard i sin biografi beskriver att det var fansen som stälde sig bakom laget i halvtid genom att sjunga ”You’ll Never Walk Alone” som fick laget att få tillbaka självförtroendet. Samma Liverpool skulle ett par år senare ha en match mot Chelsea där man verkligen får vara glad att man inte har klent hjärta. Jag minns själv jag satt och smsade med en vän som är Inter supporter under kvällen. Min vän hade sagt något om att han höll på Chelsea i den matchen vid halvtids resultatet 2-0 till Liverpool kunde jag inte hålla mig längre utan skrev att nu var vi på väg tillbaka. Det skulle bli många sms innan Frank Lampard faststälde  slutresultatet 4-4 efter en match som böljat fram och tillbaka och ärligt talat jag har alltid velat statistik på hjärtinfarkter framför tv-aparaterna under den matchen.
Det här är bara några av de matcher som har gett så mycket glädje och besvikelse.

Frågan är vilka matcher vi kommer minnas från det här året?
Hur många kommer Mourinho få att tappa fattningen fullständigt?
Vilka skrällar kommer vi dra efter andan över?
Vilkas supportrar kommer ligga på golvet och banka knytnävarna i det vrålandes ”Hur kunde dem? Hur kunde dem?” och vilka kommer med ett helt annat tonfall vråla samma sak samtidigt som dem stutsar upp och ner?
Vem blir hjälte och vem blir syndabock?
Slutligen frågan alla ställer sig vilka kommer få lyfta Champions League pokalen mot London skyn i en skönt svalkande majkväll för att sedan seger dansa sig genom natten?

Låt festen börja!

Leave a Comment