Premier Leagueodyssén, del 2:Wigan Athletic-Kolbiten som sakta förädlades

Fotbollsoraklet fortsätter sin resa genom tiderna med Premier Leaguelagen. I del 2 så följer vi Wigan Athletic genom svåra och anonyma tider, fram till dagens Premier Leaguestatus.

Wigan Athletic

Smeknamn: The Latics

Hemmaarena: DW Stadium(25138)

Grundad: 1932

Ägare: Whelco Holdings Ltd( David Whelan)

Meriter: Ligacupen: Final 2005-2006, Championship 2:a 2004/2005

 

Från medeltiden och framåt var Wigan ett stort centrum för kolbrytningen i England, det sägs att den första gruvan färdigställdes redan 1450 och att invånarna fram till den senare delen av 1900-talet haft kolbrytning som en av de största näringarna i området.

Kolbrytningen, tillsammans med de andra industrier som tog fäste under den stora industriella revolutionen, satte sin prägel på staden och med detta som utgångspunkt känns det inte helt ologiskt att den tuffa sporten rugby tidigt tog fäste i staden, starka och snabba män som inte var rädda att få lite skit under naglarna. Rugbyn, i form av Wigan Warriors, som dessutom ståtar med tre World Club Challengetitlar, har fortfarande ett minst lika starkt fäste i staden som fotbollen.

Fotbollen gjorde tidigt sina försök att konkurrera med rugbyn i staden men den hade mycket svårt att få fäste. Wigan Athletic är Premier Leagues yngsta klubb eftersom den bildades 1932, men då hör det till saken att klubben var den femte att försöka driva fotboll i staden. Athletics föregångare Wigan County,Wigan United,Wigan Town och Wigan Borough hade alla av olika orsaker varit tvungna att lägga ner verksamheten. Av den sista föregångaren Wigan Borough köpte den nybildade klubben Athletic hemmaplanen Springfield Park, arenan där klubben skulle komma att spela fram till säsongen 1999-2000.

1932 bildades alltså Wigan Athletic som i Wiganbornas munnar kallas för Latics. De första 46 åren i klubbens historia tillbringades till allra största del i anonymitetens trista skugga då man spelade i amatörligorna omväxlande i Cheshire och Lancashire.

På den här tiden nådde man professionell ligastatus genom röstning och efter att ha presterat bra i Lancashire så var man på vippen att ta steget upp i ligasystemet, men fick i den tredje röstningsrundan vika sig mot Scunthorpe United. Säsongen 1953-54 gjorde man rent hus i Lancashire och lyckades nå tredje rundan i FA-cupen där man tvingade Newcastle till omspel.

1972 hade desperationen spridit sig i Wigan och man ansökte faktiskt om en plats i den skotska andradivisionen men fick nobben. 1978 var det äntligen dags, efter 34 misslyckade försök röstades Wigan in i finrummet och fick en plats i division fyra. Man stannade i denna division i fyra säsonger innan man tog steget upp i trean, där man sedan stannade i tio säsonger innan man ramlade ur. Säsongen 1993/94  nådde man botten när man hamnade på 19:e plats i division fyra.

1995 blev den stora vändpunkten i Wigans historia när man blev uppköpta av miljonären Dave Whelan, ägaren av JJB sports. Han gav omedelbart sin programförklaring, nämligen att laget skulle upp i Premier League. Detta var något helt nytt för de luttrade Wiganfansen, att klubben givits resurserna för att påbörja en klättring som man inte i sina vildaste drömmar kunnat tro. Whelan, som hade stora affärskontakter i Spanien, ordnade de tre nyförvärven Jesus Seba, Isidro Diaz och Robert Martinez, den senare är dagens manager.

1999 flyttade man ut från gamla Springfield Park och man byggde JJB Stadium, en arena med 25000 platser som man delar med stadens rugbystoltheter, Warriors. Detta blev startskottet på en målmedveten och nu inte helt orealistisk satsning på Premier League.

En majdag 2005 var uppflyttningen ett faktum då man besegrade Reading hemma på JJB Stadium, lyckan var total. Den första säsongen i finrummet är än idag Wigans framgångsrikaste genom tiderna, man slutade på tionde plats och tog sig ända till final i ligacupen efter att ha besegrat Arsenal i semifinalen. Manchester United blev för svåra i finalen. Därefter har man mer eller mindre varje säsong kämpat för sin existens ända in i slutomgångarna, hittills har det slutat lyckligt varenda gång.

Svenskar som funnits i Wigans tröja är Erik Edman, Andreas Johansson och Andreas Granqvist. Man kan inte påstå att någon av dem gjorde någon vidare succé och i Edmans berömda sista match fick han nära nog åksjuka när Tottenham använde svensken som rundningsmärke i 9-1(!) segern.

Framstående spelare i Wigans historia rent allmänt har varit holländaren Arjen de Zeuw, före detta engelske landslagsmannen Emile Heskey, nuvarande landslagsbacken Leighton Baines samt Manchester Uniteds ecuadorianske ytter Antonio Valencia.

Wigan har byggt upp en stabil Premier League-organisation men majoritetsägarna Whelco med David Whelan i spetsen har inte riktigt de muskler som krävs för att kunna locka de allra största spelarna och, kanske ännu viktigare, har ganska svårt att kunna få de spelare som förädlas i Wigan att stanna kvar.

Inför säsongen så ställdes hoppet till några stjärnspelare,varav Charles N`Zogbia skrev på för Aston Villa. Anfallsstjärnan Hugo Rodallega har ännu så länge inte fallit för locktoner från de större Premier Leagueklubbarna. Managern Roberto Martinez stora utmaning denna säsong  blir självfallet att se till att det spelas Premier Leaguefotboll på DW  Stadium även 2013.

 

 

Leave a Comment