Premier Leagueodyssén, Del 3: Wolverhampton Wanderers- Det gamla storlaget som en gång blev amerikanska mästare.

Wolverhampton Wanderers var ett sånt där lag som jag retade mig på när jag som liten pojke började titta på tipsextra i slutet av 70-talet och början av 80-talet.

De hade fula(tyckte jag då i alla fall) orange tröjor och ett ganska slätstruket lag som hade långhåriga benknäckare med Kenny Hibbitt i spetsen. Trots ett ganska trubbigt lag så hade man en del meriter under sjuttiotalet, medan åttiotalet visade sig bli ett totalt mörker och sedan dess har man tagit sporadiska kliv upp i finrummet men oftast fått ge vika efter en ett eller ett par säsonger.

Den senaste sejouren är nu två säsonger lång och den sympatiske irländaren Mick McCarthy har trots begränsade spelarresurser lyckats hålla Molineux hjältar kvar i den högsta divisionen. I våras var det dock verkligen ” A close call” när Wolves, efter förlust i sista matchen, klarade sig kvar pga att bottenkollegorna Birmingham och Blackpool förlorade. Man slutade på den sjuttonde platsen, dvs den som är den sista säkra platsen.

Cricketsammanslagning

Men var börjar då historien om Wolverhampton Wanderers? Jo 1877, då ett gäng skolpojkar bildade en klubb efter att deras rektor i St Lukes church school introducerat dem för en fotboll. Två år senare slog man sig ihop med den lokala cricket och fotbollsklubben och vips så var Wolverhampton Wanderers ett faktum.

För oss som följt Wolverhampton från senare delen av 70-talet och fram till idag så är det ett ganska oansenligt lag med mycket blygsamma meriter, men sett ur ett större historiskt perspektiv så har Wolves inte bara många meriter utan har även under vissa perioder i historien ansetts vara en maktfaktor. T.ex så vara man 1888 en av grundarna av ”Football League” och man var även med när Europacupen drog igång på slutet av 50-talet, dvs det som vi idag känner som Champions League.

De tidiga åren

Redan den första ligasäsongen 1888-89 visade Wolves goda takter när man slutade trea i ligan och gick till final i FA-cupen, en final som man förlorade med 3-0 mot Preston. Man var därefter ett stabilt ligalag fram till 1906, bl.a med en FA-cupvinst 1893. 1906 åkte man däremot, efter 18 år i högsta ligan, ner i andra divisionen. 1908 lyckades man överraskande, som division två-lag, vinna FA-cupfinalen mot Newcastle. Ligaspelet var dock ingen munter historia och 1923 åkte man ner ännu en division efter att ha fört en tynande tillvaro i tvåan. Man tog sig dock tillbaka till tvåan året efter och där kämpade man i åtta år innan man äntligen kunde ta steget upp igen 1932, 26 år efter att man tvingats lämna ligan.

Åren innan världskriget var Wolves ett av de mer framstående lagen utan att för dens skull nå anda fram. Såväl 1938 och 1939 slutade man tvåa i ligan efter Arsenal respektive Everton. 1939 lyckades man också med konststycket att, starkt favorittippade, förlora FA-cupfinalen mot Portsmouth.

Stan Cullis och Billy Wright

Efterkrigstidens Wolves kom till stor del att präglas av den fd spelaren Stan Cullis som förde laget till FA-cupvinst 1949 samt tre ligavinster under 50-talet. Wolves stora stjärna under denna period var centerhalven Billy Wright som blev den förste spelaren i världen som nådde 100 landskamper. Han slutade på 105 landskamper för England, varav 90 som lagkapten. Wright förblev Wolverhampton trogen under hela sin karriär och gjorde sammanlagt 490 matcher för klubben under 21 säsonger.

Cullis framgångar brukar lite elakt sägas vara ett resultat av en ”sparka och spring” taktik där bollen, så snabbt som möjligt, skulle in i motståndarnas straffområde där man skulle fylla på med folk. Inte det vackraste man sett, men det var ack så effektivt.

Wolves blir ett storlag

I takt med att framgångarna ökade samt att man blev en av de första klubbarna i England så ökade Wolves ekonomiska status i Europa dramatiskt. Man lyckades invitera flera av de stora lagen i Europa till att spela vänskapsmatcher på Molineux. Bland annat fick den här tidens stora suveräner Real Madrid se sig besegrade med 3-0 på Molineux. En annan storhet som fick på nöten var det ungerska storlaget Honved med Ferenc Puskas och flera av de andra ungerska storstjärnorna från denna tid. Detta var för övrigt den första match som sänides live i brittisk TV.

I och med att Wolves storhetstid kom i slutet på 50-talet så var man ett av de första brittiska lag som fick spela i dåtidens Champions League, Europacupen.

1960 kan sägas vara Wolves sista riktigt stora säsong när man vann FA-cupen, kom tvåa i ligan och blev det första lag att göra 100 mål under på varandra följande säsonger. Wolves började sedan så sakteliga sin kräftgång och 1964 fick Stan Cullis sparken och Wolves åkte ur för första gången på över 30 år. Sejouren i tvåan varade i två säsonger innan man åter var på plats i finrummet.

Amerikanska mästare

Wolves var under denna tid känd för att testa nya grepp och 1967 spelade man i en amerikansk liga som hette United Soccer Association. Ligan bestod av tolv stycken lag från Europa och Sydamerika. De fick varsitt lokalt namn, Wolves hette Los Angeles Wolves och vann den västra divisionen. Senare blev man amerikanska mästare sedan man besegrat Washington Whips i finalen. Bakom det namnet dolde sig skotska Aberdeen.

Att säga att Wolves inte har haft framgångar efter Cullis är att ta i. Klubben tog sig t.ex till final i den allra första upplagan av UEFA-cupen 1972 efter att bl.a ha slagit ut Juventus i kvartsfinalen. I finalen fick man dock ge sig mot Tottenham Hotspur. Man hade dessutom två ligacupsegrar 1974 och 1980 mot Manchester City respektive Nottingham Forest.

De mörka åren

1980-talet blev en mörk tid för klubben. Efter att ha gjort en del dyra värvningar samt tvingats till att bygga om en hel läktare så hamnade klubben i ekonomiska svårigheter och det såg ett tag ut som att klubben skulle gå under. Klubben räddades av bröderna Bhatti, det visade sig dock att ”räddarna” var helt ointresserade av klubben och fotboll. Man var intresserade av arenan och marken runt omkring som man ville exploatera för egen vinning. Efter flertalet konstiga investeringar drevs både klubbens ekonomi och sportsliga framgångar i botten. Man blev nedflyttade tre år i rad 1984-1986 och hade nu hamnat i division fyra.

 Bhatti hade nu drivit klubben fullständigt i botten och det blev Wolverhampton stad tillsammans med företaget Gallagher Estates Limited som räddade klubbens existens.

Steve Bull

Mycket av det som ledde till att Wolves kunde starta en klättring tillbaka i seriesystemet berodde på en anfallare vid namn Steve Bull. 1986 kom han till Wolves från West Bromwich, till vilka man betalade 64000 pund. Detta skulle bli en summa som den 21-årige engelsmannen skulle komma att betala av många gånger om. På fjorton säsonger på Molineux gjorde Bull över 300 mål. Han är den som i modern tid lyckats med konststycket att bli uttagen i engelska landslaget när han spelade i tredje divisionen. Han gjorde 13 landskamper och 4 mål totalt och slutade sin karriär utan att någonsin ha spelat Premier Leaguefotboll för Wolves.

Vägen tillbaka

Under Graham Turner, den manager som signade Steve Bull, så tog sig Wolves från att vara ett mediokert division fyralag till att bli ett stabilt division tvålag. Men det gick troll i det där med att ta steget upp. Premier League hade nu bildats och i serien under hade man nu infört en form av playoffspel för att ta sig till Premier League. I slutet på 90-talet och början på 2000-talet tog sig Wolves sig till Playoff-spel många gånger, men fick vika ner sig. Det var först säsongen 2002/2003 som man tog sig tillbaka till finrummet efter vinst i Playoffinalen mot Sheffield United.

Wolves första säsong i högsta ligan på 19 år slutade i moll. Man lyckades med bedriften att  inte vinna en enda match på bortaplan och då klarar man sig inte kvar. Det blev återigen till att kämpa för en plats i fotbollens högborg, Premier League. Man värvade i slutet av 2004 lite hastigt den förre förbundskaptenen Glenn Hoddle. Det skulle visa sig att det inte var lösningen på Wolves problem och Hoddle lämnade självmant klubben sommaren 2006.

När man inför säsongen 2006/2007 anställde den sympatiske Mick McCarthy gjorde man ett vägval som innebar att man skar ner i lönebudgeten och satsade på mindre välbetalda stjärnor och mer unga spelare. Det var säsongen 2008/2009 som man tog sig tillbaka till den högsta ligan, mycket tack vara den relativt nye och vasse forwarden Sylvan Ebanks Blake.

Wolverhampton Wanderers har sedan dess klarat av att behålla PL-statusen, även om det minst sagt var ett gränsfall i fjol. Det fanns dock välvilligt inställda räddningsplankor i form av Blackpool och Birmingham som på säsongens sista och rafflande dag inte lyckades med att hålla Wolves bakom sig. När vi ska summera årets serie om tre och en halv månad är jag inte alls säker på att det har funnits lika generösa räddningsplankor…

 

Leave a Comment