– ROMA BLOGGEN ..

Jag fick min avslutning. Min fina avslutning som gjordes av ingen mindre än vår capitano, vår prins av rom, vår älskling, allas älskling, grande totti. Jag kan sitta och beskriva min kärlek till honom dag efter dag utan att få nog, utan att tröttna, utan att stanna, men det gäller självklart inte enbart honom utan även världens bästa och vackraste lag i hela historien. Jag har haft ett gulrött hjärta ända sedan vi vann den senaste scudetton -då vi hade världens bästa batistuta i vårt lag och då vi visade hela världen hur man spelar fotboll på världens vackraste sätt. Vi skapade en evig historia, en glädje samt lycka som höll i flera år men även en helt ny generation. Vi lyckades få ögonen på vår sida, fånga en enorm kärlek som inga andra fans kunde ge bättre än oss romanisti och vi lyckades även lysa starkare än solen och visa våra riktiga färger. Vi är inte enbart romanisti, utan vi är även vargar. Hungriga vargar med ett mål, med ett hopp och ett stort hjärta. Att säsongen äntligen funnit sitt slut är jag jäkligt tacksam över och jag kan tänka mig hur många det är som håller med mig, hur många det är som äntligen pustat ut och tackat Gud över denna säsong som skapat flera blandade känslor. Tillsammans har vi gråtit, skrattat, känt sorg, vrede, rädsla, skräck, haft fjärilar i magen, varit nervösa, oroliga, besvikna, frustrerade och även dessa känslor som är så svåra att definera. Vi har känt allting -haft en explosion av känslor, men sida vid sida stod vi och kämpade, hejade och visade stöd till världens bästa lag. Vi gav aldrig upp, vi gav aldrig upp hoppet -hoppet om att vända en hemsk start, en hemsk start som ingen hade hoppats på, som ingen hade förväntat sig. Match efter match kom alla känslor på en gång, alla besvikelser som satte stopp för en scudetto iår. Den scudetto som Spalletti lovade oss för ett år sedan då vi överraskade hela Europa, då vi bevisade för allihopa att roma är världens starkaste lag.

Aquilani stod för säsongens första mål, för säsongens första hopp men förlust efter förlust fick vi höra hur folk skrattade åt oss men det de inte visste var ju att det låg en stor sanning i ”den som skrattar sist är ju den som skrattar bäst” och det kunde hela världen bevittna när vi steg upp mot toppen från botten. Vi chockade allihop och började klättra uppåt i tabellen, klättra upp i historien och jag minns det som igår, minns när jag slog på tvn och fick höra tv4s kommentatorer då de sa att Roma var europas bästa lag för några månader sedan. Jag log för mig själv, jag ler ännu mer nu när jag skriver artikeln och jag log lika mycket när vi skapade vinst efter vinst och då kampen började om att få säkra en CL-plats. Jag var nästan hundra procent säker på att vi skulle skapa historia i årets omgång i CL, på vår egna arena olimpico. Men det finns en anledning till alla avslut som så hastigt sker, till alla drömmar som någon sätter stopp för och alla hopp som så kraftigt blåser iväg som en vind en kall vinternatt. Vi hade inte världens bästa trupp hela tiden, vi hade inte världens bästa läkare, vi hade inte världens bästa tränare eller ledare och vi förlorade vår egendomliga Franco Sensi. Det var en enorm sorg, en enorm förlust som drabbade hela Italien. 82 år blev han och det var efter en lång tids sjukdom han övergav oss. Han var som en extrapappa åt våra spelare, han var vår favorit, vår legend. Att Roma drabbades av en svår kris både fysiskt och psykiskt var ingen nyhet och det var även De rossis svärfar som tog farväl av världen och Mexes lilla dotter blev kidnappad. Det blev enbart tuffare och tuffare. Ja, det var hemska tider. Jag vet att det inte har någonting med själva spelet att göra, men det är givetvis något som sätter spår, något som ger ärr för livet, något som gör det svårare att spela med både passion och kärlek.

Att skadorna däremot växte som äpplen på träd gjorde det bara hemskare än förväntat. Det skapades inte enbart en massa gräl, utan även en massa frågetecken som man inte kunde hitta svar till. Frågorna man ställde fann man inga svar till och alla rykten man hörde trodde man stämde. Yrare än någonsin började sensi-familjen göra det krångligare för oss allihop då skulderna enbart blev större och större. Uefa-cupen stod på spel, hela laget stod på spel, men inte enbart det utan man började även undra om det var dags att säga farväl till Spalletti. Farväl till en besvikelse Spalletti skapat. Farväl till hans envishet och hans bubbla han lever i, men hatet riktades inte enbart mot honom utan även mot Sensi familjen och det var ingen vacker syn som fansen hade skapat på läktaren. Att Rosella fått ta emot mycket skit lär ingen ha missat, ändå har hon ganska svårt att släppa taget om Roma, jag förstår att det är svårt att släppa sin faders lag, sin faders kärlek men att Roma dog efter Sensis död är något jag än idag håller fast vid. Sensi-familjen har visat oss hur svår det är utan Franco, hur svårt det är att göra alla nöjda men frågar ni mig så tycker jag att det är dags att sälja. Dags att välkomna en ny ägare. Men än så länge är det ingen som vet, det är ingen som vet hur framtiden kommer att se ut just nu men alla intervjuer vi blivit lovade väntar vi spänt på. Det kan ske idag, imorgon, iöverimorgon, om en vecka -det är bara att vänta och se.

Idag var det i alla fall dags att ta farväl av serie a, dags att blicka frammåt och tacka alla våra fantastiska spelare för deras fantastiska insats och börja blicka mot en ny scudetto och en ny vinst i Europa League. Nästa säsong kommer att bli bättre, grymmare, roligare och ännu mer fantastisk. För visst är vi stolta romanisti och visst känns det underbart att kolla upp mot himlen denna vackra natt och se den där stora stjärnan som lyser klarare än någonsin och får dig att älska roma ännu mer, som får dig att känna dig så speciell, så värdefull och som får oss att andas ut och tacka roma för all kärlek den givit oss och för alla minnen som vi tillsammans skapat. Om detta inte är kärlek, så säg mig vad detta är! Jag avslutar med tårta, champange och påminner er om att vi trots den obeskrivligt tröga säsongen ligger 13 poäng före Lazio!
Grazie Bella Roma! GRAZIE!

sensi