– ROMA BLOGGEN ..

Idag var det dags att ta farväl av vår stora legend Vincent Candela på världens vackraste arena, el stadio olimpico. På plats skulle Candela tillsammans med 2001 Roma möta Frankrikes mästartrupp från 98. Det var många som sa att det enbart var en ”farväl-match” till självaste Candela men så är inte fallet utan det handlar om välgörenhet också. Insamlingen doneras till de drabbade av jordbävningen i Abruzzo men även till barnmedicinska avdelningen på sjukhuset San Raffaele Rom. Det är precis vid sådana tider man önskar att man hade sky sport och att jag satt i en timme för att hitta en stream gick verkligen åt skogen eftersom det var obeskrivligt svårt att hitta. Istället fick jag nöja mig med ROMANEWS.EU matchrapport och det är ju trots allt bättre än inget.

Spelare som Candela Totti, Nakata, Tommasi, De Rossi, Montella, Pepe, D’Agostino, Zidane, Makelele och Giuly skulle hedra och ta farväl av Candela men även göra många barn lyckliga. Matchen började med applåder till Franco Sensis minne och fastän han lämnat oss på jorden så lär han för alltid finnas i våra hjärtan. Spalletti var mannen som fick ta emot nästan lika många applåder men publiken blev som vildast när Roma-spelarna började springa in mot plan. På plats kunde man även höra flera underbara låtar och när det var dags att se Totti och Zidane var det som att se två gladiatorer. På Curva Sud kunde heller ingen undgå alla hyllningar till Candela och innan matchen drog igång hade man en tyst minut till minne av alla drabbade under Air France flyg 477 som kraschade på söndag på väg till Paris. Tyvärr kunde inte alla ”hålla en tyst minut” och det var riktigt synd att alla inte kunde offra en minut för att vara lite tysta och visa empati..

Delvecchio gör första målet med hjälp av Montella och Roma inleder matchen med ett noll. Några minuter efter lyckas Djorkaeff kvittera och matchens tempo drar igång ännu snabbare. Knappt tio minuter efter lyckas Roma ta ledningen åter igen och den här gången var det ingen mindre än Di Francesco som tog tillbaks lyckan på Curva Sud med hjälp av vår capitano Totti. Lyckan varade desvärre inte lika länge som man hade hoppats på och Mark Dugarry kvitterar. 2-2 slutar första halvlek.

Efter 15 minuter av en massa applåder drar andra halvlek igång och efter drygt 10 minuter lyckas Lamouchi göra mål för fransmännen och de återtar ledningen. 3-2 och Roma förvandlas till ännu hungrigare vargar och efter ett starkt spel av Montella lyckas han kvittera så att resultatet blir 3-3. Ännu gladare gör han oss när han gör sitt andra mål och frankrike ligger under med 4-3. Applåderna hör man ännu starkare när Candela lämnar Olimpico och tre minuter efter gör Tommasi ett mål för romerna så att matchen slutar 5-3 till Roma.

Perfekt slut på en perfekt dag och jag finner inga ord. Jag läste enbart vad som hände på matchen och jag släpper tårar. Så vackert slut, så vackert spel trots att jag inte såg matchen utan då syftar jag mest på alla idioter som påstår att fotbollen inte handlar om hjärta, passion och känslor. Att man inleder matchen med minnen, hyllningar och applåder gör mig obeskrivligt lycklig. Candela kan skratta sig lycklig som fick en sådan perfekt match, som fick ett sådant perfekt slut med en så vacker syn. Jag kunde inte låta bli att tänka på Paolo Maldini. Visst fick han ännu mer uppmärksamhet och visst tyckte jag synd om honom när det inte gick som han ville då Totti sänkte hans lag men hans fans kunde inte hylla honom på rätt sätt, de kunde inte tacka honom på rätt sätt utan de gjorde honom så fruktansvärt arg att han räckte fingret åt dem. Man får inte alltid det man vill här i livet men Paolo Maldini hade förtjänat ett vackrare slut, precis som vår Candela.

Det handlar inte om att springa efter en boll, det handlar inte om att räkna alla mästerskap du vunnit eller alla priser du fått utan det handlar om så mycket mer. Om att vinna fansens hjärtan, om att vinna deras kärlek, deras lycka som man tillsammans delar, som man tillsammans skapar. Det handlar om att skapa historia och låta den leva vidare, det handlar om att skapa minnen och för alltid minnas dem. Det handlar om att kämpa tillsammans hur svårt det än ser ut, hur svårt det än verkar. Vi Romanisti är inte enbart Italiens bästa fans utan vi är världens bästa och det tackar vi våra spelare för, det tackar vi as roma för. Tillsammans klarar vi allt, tillsammans står vi sida vid sida och skriker oss hesa till matchens slut. Till matchens slut ska vi sjunga och skratta oss lyckliga, till matchens slut visar vi dem vårt stöd men det gäller självklart inte enbart då utan till den dagen vi dör. FORZA ROMA PER SEMPRE !

vincent-candela

ARRIVEDERCI CANDELA..